Håkan Nesser: Styckerskan från lilla Burma

Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.

Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens ”cold cases”, som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barabarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.

Håkan Nesser, född 1950 och uppvuxen i Kumla, debuterade 1988 med kärleksromanen Koreografen. Den följdes av tio kriminalromaner om kommissarie van Veteeren, ett tiotal fristående romaner och novellsamlingar och en kvintett om kommissarie Barbarotti från Kymlinge, där Styckerskan från Lilla Burma nu fullbordar Barbarottisviten. Hans senaste bok var Himmel över London från 2011.


Recensioner

Nu har jag läst, Håkan Nessers nya bok, Styckerskan från Lilla Burma. Den femte och sista (?) boken om polismannen Gunnar Barbarotti.

Hur kan du, Håkan Nesser, skriva så bra böcker? Oom en liten stad som heter Kymlinge och om en polis som har ett avtal med gud, när livet är på topp ligger gud på plus när livet är tungt som det är i denna bok ligger gud på minus.

Gunnars fru har dött i sin säng av en aneurysm, ett blodkärl i hjärnan som brustit. Så börjar boken, Gunnar får ett uppdrag av sin chef som han inte kan förstå anledningen till. Han ska gräva ner sig i ett gammalt brott som inträffat för ca 20 år sedan, ett brott som också blev uppklarat, Gunnar tar sig an uppgiften men förstår inte riktig varför han fått uppdraget.

Men naturligtvis hittar han konstigheter när han börjar rota i fallet, det blir två så småningom och det finns också en orsak varför hans chef lagt fallet i hans händer.

Man får också följa Gunnars sorgearbete efter sin fru Marianne. När sorgen drabbar honom som värst blir han som förstenad, blir stående, kan inte prata, inte tänka en vettig tanke.

Jag blir djupt gripen av Nessers sätt att skriva om just sorg. Dessutom kan jag inte lägga boken från mig, upplösningen på kriminalgåtan får mig att häpna. Bravo Håkan Nesser, synd bara att detta är sista boken om Gunnar Barbarotti.

Monica Gullman, ”Bokias kulturtant” (som hon själv kallar sig).

Övriga recensioner
”Mästerligt om liv i närheten av döden”, läs Lasse Hallbergs recension i Sundsvalls Tidning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *