Signe Larsson: Jag ska slå världen med häpnad

Signe Larsson

Signe Larsson, född 1923, växte upp i Såne men flyttade senare till Norrland där hon fortfarande bor och verkar. Hela sitt liv har hon fantiserat fram myllrande berättelser i gränstrakterna mellan dikt och verklighet.

Bodil Jönsson har varit brevvän med Signe Larsson i flera år och de båda damerna har utbytt tankar och reflektioner kring det som Bodil skrivit.

Efter att ha läst många av Signes berättelser kom Bodil fram till att dessa borde sammanställas i en antologi. Sagt och gjort så blev Bodil nu Signes förläggare. Antologin fick titeln Jag ska slå världen med häpnad innehåller sjutton berättelser.

Bodil Jönsson säger i förordet ”Man kan inte undvika att associera till Jonas Jonassons succebok Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann”.







Recensioner
Signe Larsson, född 1923, bokdebuterar med Jag ska slå världen med häpnad, som innehåller ett urval av de berättelser hon haft ”i byrålådan”. Huvudpersonen i berättelserna – möjligen, men inte helt säkert, med undantag för den sista som handlar om hur Adam och Eva fördrivs ur paradiset – är Katarina som verkar vara Signe Larssons alter ego. Vi får möta Katarina i en rad episoder som gammal och som liten flicka och en gång som tonåring. Den gamla Katarina är en mycket charmfull och bångstyrig varelse som hanterar samhällets regler som det faller henne in. Hon verkar ha hittat något som skulle kunna kallas ”den gamla människans frihet”. De flesta berättelserna är kvicka och lättsamma. Men den korta texten ”Auktion” förmedlar också en känsla av förlust, fast ett nyktert tonfall gör att texten inte faller ner i sentimentalitet. Texterna är smidigt och rappt berättade.

/Bibliotekstjänst, Bodil Zalesky
Monica Gullman har läst Signe Larssons bok.
Signe Larsson har vid 89 års ålder kommit ut med sin första bok. Den är underhållande med massor av humor och mycket välskriven.Signe tycker om att läsa deckare, spännande och ruskiga ska de vara. Hennes karaktär heter Katarina, henne får vi följa från det att hon är barn till gammal tant, (lite självbiografisk är den nog). Jag känner Signe sedan många år tillbaka och jag kan känna igen henne i texten när hon nu skriver Katarinas historia. Katarina är ”busig” har glimten i ögat och vågar ta ut svängarna och ifrågasätta det byråkratiska samhälle vi lever i idag.

Signe skriver om att utvecklas, det händer ingenting av sig själv, händelser måste hjälpas på väg. Katarina gör sina små ut utflykter i samhället, ställer till lite oreda där hon går fram. Vid ett tillfälle tjuvlånar hon en bil som står på gatan med nycklarna i, hon ville göra en utflykt till havet och hon äger ingen bil.

Jag skrattar och fnissar, lite 100-åringen är det allt men ur ett kvinnligt perspektiv. Katarina njuter, precis som Signe av det goda i livet, en bra bok, ett glas vin, en god måltid och gärna bra musik från sin stereo.

En mycket läsvärd debutant!
/Monica, Bokias kulturtant

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *