Jonas Gardell: Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen

De är en sorts familj: ärkefjollan Paul, Lars-Åke och Seppo, Reine med sitt plågade förflutna på den lilla bohuslänska ön, den vackre Bengt som är filmstjärna i vardande. Varje år firar de jul hos Paul, det är där Benjamin och Rasmus träffar varandra och blir kära. Allt ska de offra för kärleken.

De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem.
Och det är då som sjukdomen kommer till staden.
Bögpesten. Den nya digerdöden.
De är alla så unga.
En efter en skall de dö.
Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant.

Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.

Det här är andra delen i romansviten Torka aldrig tårar utan handskar. Den första delen utkom i augusti 2012 och blev en stor säljsuccé som hyllats av en enig kritikerkår.

Recensioner
”Min känsla, redan nu, är att Gardell skriver modern svensk litteraturhistoria.” Jens Liljestrand, DN
”Det är en extremt bra början och det är svensk historia, ett utvandrarepos.” Ulrika Milles, SVT
”Jag är imponerad och tacksam.” Kristoffer Folkhammar, Aftonbladet

Monica Gullman har läst det två av Jonas Gardells triologi.
”Nu är även Sverige drabbat av Homosexsjukan- AIDS”, kan man läsa i Göteborgs posten i juni 1983. Ingen som får sjukdomen botas, max två år kan man leva oftast går det snabbare. 

Högerkrafter i USA anser att AIDS är Guds straff över de homosexuella. Detta läser Rasmus, Benjamin och deras vänner med en stigande skräck.

Man blir lite mer försiktig med  snabba möten med okända män i parker och på offentliga toaletter. Rasmus och Benjamin flyttar ihop, kärleken blomstrar de. De är unga, tar dagen som det kommer och njuter av sommaren i Stockholm.

Rasmus bestämmer sig för att ”komma ut” och berätta för sina föräldrar att han är bög. Han sätter sig på tåget i Stockholm med en förvissning om att han ska klara av att berätta. Redan på tågstationen hemma hade han tänkt säga det men han får det inte ur sig. Föräldrarna ser att det är något, de blir ängsliga och oroliga och Rasmus blir mer och mer frustrerad. Dagen innan han ska åka tillbaka till Stockholm uppvaktar föräldrarna med tårta och presenter. Det är hans födelsedag, då skriker han bara rätt ut. Jag är homosexuell, bara så ni vet! Världen rasar i barndomshemmet.

Det är en bok man blir väldigt berörd av att läsa Jonas Gardells berättelse om hur det var denna tid på 1980-talet. ”Detta är min och mina vänners historia”, säger Jonas Gardell. ”Allt är sant, jag var en av dem som överlevde”.

Nu väntar jag lite ivrigt på del tre, ”Döden”,  som kommer i augusti 2013.
Monica 
Bokias kulturtant.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *