Tone Almhjell: Törnrosens nyckel

Klassisk fantasy i ett magiskt vinteräventyr! 

Följ med på ett svindlande vinteräventyr i det magiska landet Sylver. En riktig bladvändare som har allt man kan önska av en roman: äventyr, vänskap, magi och färgstarka karaktärer – en blivande klassiker i samma anda som Narnia och Guldkompassen!

När ett mystiskt paket anländer till familjens hus, vet Lin att det måste vara till henne. I paketet finns en nyckel som visar sig kunna öppna en hemlig dörr i källaren. Hon ramlar rakt ut i ett snöigt, magiskt land med evig vinter, vars invånare är gamla älskade husdjur. Det enda sättet att återvända till vår värld är att hitta den försvunne vinterprinsen och rädda landet Sylver före midnatt. Men det är inte alla i vinterriket som vill att den försvunne prinsen ska hittas …

Törnrosens nyckel har allt man kan önska av en roman för för alla fantasyälskare: En fiffig och originell huvudperson och en resa till en värld fylld av fantastiska varelser och mystik. En magisk värld som man vill stanna kvar i eller återvända till många gånger.

– Fantasy, läsnivå från 9 år

Recension av Emelie Glans 2013-10-19

Lin Rosenquist, trolljägare, har nyligen förlorat sin sork Rufus när kuvertet kommer. Kuvertet som är adresserat till Törnros, Lins kodnamn. I kuvertet ligger två nycklar, en till fru Ichalars källare och en till Sylver. I Sylver återförenas hon med Rufus. Dessutom får hon till uppdrag att hitta Vinterprinsen som försvunnit och hon har bara en dag på sig. Om hon inte lyckas är Sylver och alla dess invånare illa ute.

Jag tycker jättemycket om boken, men tyvärr tänker jag på den som om den var en barnbok, vilket den inte riktigt är. Jag tror att jag ser på den på det sättet för att det finns djur som kan prata.

Jag tycker om huvudpersonen Lin som är smart, mycket modig och råkar göra illa sig varannan sekund. Men mina absoluta favoritkaraktärer är Teodor och Clariselyn. Teodor är en gammal hemlighetsfull räv som Rufus verkligen inte litar på och inte riktigt Lin heller. Clariselyn av Vinterfyrst, Vinterprinsen Isvans mamma, var (är?) den näst sista vinterfyrst och den enda som kan få igång snöstormen som Sylver behöver.

Det finns gåtor och mystik, som jag inte lyckas lösa, och det finns karaktärer att fästa sig vid. En fantastisk bok. Jag är inte så jättebelåten med slutet men det är nog för att det känns som ett punkt slut och det är jag inte så förtjust i.

Betyg: 4 (av 5?)

Obs! Jag tycker även om Markgrevens sång på s 45

/ Emelie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *