Kristian Lundberg: Årets Lars Ahlinstipendiat

Vid en cermoni på Kulturmagasinet mottog Kristian Lundberg Lars Ahlinpriset för 2014.

Kristian Lundberg tilldelas stipendiet för att han i ahlinsk anda gestaltar det komplicerade förhållandet mellan barn och förälder och grundlägger sitt diktande i den kristna jämlikhetstanken genom att som förbedjare sjunga för de dömda. Som hos Ahlin genomsyras hans författarskap av en solidaritet med de utsatta bortom det politiska språket.

Kristian Lundberg, född 6 februari 1966 i Malmö, är författare och litteraturkritiker. Han har sedan debuten 1991 publicerat ett tjugotal böcker inom skilda genrer, som lyrik och kriminalromaner. Som poet och prosaist har han, framför allt under 2000-talet, utvecklat en tydligt kristen tematik. Hemstaden Malmö är också ett återkommande motiv.

Enligt författaren själv växte Kristian Lundberg upp bland annat i stadsdelen Rosengård i Malmö, efterhand som en av få utan invandrarbakgrund, och framför allt i området kring Värnhem, där han gick i Rörsjöskolan, med en sjuk mor och en frånvarande far och fyra syskon. Han flackade sedan omkring på flera olika adresser, var i sin ungdom aktiv syndikalist och husockupant, och blev medlem i den malmöbaserade poesigruppen Malmöligan under 1980- och 1990-talet. Han är helnykterist sedan 26 års ålder efter en period med utsvävande liv och innan han debuterade som författare. Han sökte sig också alltmer till en växande kristen livssyn, där han också genomgick olika faser från en högkyrklig och katolsk längtan efter stramhet och ordning till en alltmer liberal, radikal allkärlekssträvan, och han säger sig själv se sitt liv och arbete som en ”tjänstgöring” för ett större sammanhang, vilket också ofta genomsyrar hans författarskap. Han har senare också kallat sig kulturkonservativ.

Lundberg debuterade 1991 med boken Genom september och har sedan dess gett ut prosaböcker och diktsamlingar, ofta mer än en om året, och han har erhållit en rad priser och utmärkelser. Diktsamlingen Job nominerades till Augustpriset år 2005 i den skönlitterära klassen.

I december 2006 blev han omtalad genom att recensera en bok som inte fanns. Britt-Marie Mattssons deckare ”Fruktans makt” fanns med i Piratförlagets höstkatalog med en kort handlingsredogörelse, men Mattsson hann aldrig skriva boken. Ändå omnämndes den i en samlingsrecension av deckare utgivna under året och gavs även ett kort omdöme av Lundberg i Helsingborgs Dagblad.

Efter denna incident började han arbeta som daglönare i Malmö hamn, vilket öppnade en ny värld för honom, som han, vid sidan av uppväxtens år, skildrar i den prisade romanen Yarden (2009), uppmärksammad som en modern arbetarskildring. Denna har också omarbetats som teaterpjäs för Radioteatern och scen och används av Arbetsmiljöverket som kurslitteratur. År 2011 kom den fristående fortsättningen ut, Och allt skall vara kärlek.

Hans två senaste böcker är En hemstad: berättelsen om att färdas genom klassmörkret (2013) och Det här är inte mitt land, (2014).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *