Lena Andersson och Majgull Axelsson gäster på Bokens Afton, 2 april, kl 18.30

Lena Andersson, Augustpristagare i skönlitterära klassen 2013.
Ester Nilsson är 31. Hon är
poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En
dag i juni får hon ett samtal med en förfrågan om att hålla ett föredrag
om konstnären Hugo Rask. I publiken sitter konstnären själv, hänförd,
och de två möts för första gången efter föreläsningen.

Från
och med nu ska återstoden av hennes tillvaro hänga samman med detta
till sin avsikt helt oskyldiga samtal. Knappast något som senare sker
skulle ha haft samma inverkan utan den händelsekedja som nu sätts igång.

Ett
slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i
sin enkelhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur villiga vi är att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade.

Motiveringen till nomineringen som Bästa svenska skönlitterära bok 2013, lyder

”Subjekt,
predikat, objekt. Syntaxen må vara simpel, men Lena Andersson ger
språkets vanligaste kärleksförklaring en betydelsefull inre grammatik.
Romanen Egenmäktigt förfarande är en allvarsam lek där Ester och Hugo
möts i ett tidlöst drama om passion och makt, frihet och förnuft, som
författaren inte bara gestaltar utan rentav dissekerar. Med kärv humor
och enastående precision blottlägger Lena Andersson förälskelsens
systematiska självbedrägeri”.

Recensioner
Stilen
är tidlös, exakt och lätt – korsar Söderbergs molande kärlekssorg med
Gun-Britt Sundströms klara ironi – och just denna koncentration gör
boken till en av de tyngre i höst. Jag läste den i ett svep, så förtjust
som man bara kan bli när en roman hittar helt rätt. Det är grymt men
också grymt roligt, en glasklar redogörelse för hoppets lust och själens
obotliga ensamhet som Lena Andersson funnit en perfekt form för
Egenmäktigt förfarande kommer med all säkerhet och med all rätt att
innebära Lena Anderssons verkliga genombrott också som romanförfattare.
/Daniel Sandström, Svenska Dagbladet

Jag tror inte jag har
gjort så många förstreckningar i marginalen av en bok sedan jag läste
Stendhals Om kärleken. /Nils Schwartz, Dagens Nyheter

Det
resonemang som förs är så intressant, Anderssons hantering av
problematiken bitvis så briljant, att jag utan svårighet accepterar
hennes premisser. Hon närmar sig i denna bok eviga frågor om kärlek och
frihet med en språklig lätthet, en glimt av humor och distans mitt i
svärtan, som ger framställningen en oerhörd lyster. /Jens Liljestrand,
Expressen

Anderssons roman är utmärkt. Ja, rent av älskvärd. /John Sjögren, Upsala Nya Tidning

”Det
har gjorts tusentals romaner om kärlek det här är en av de bättre jag
har läst Man ska läsa den här om man är kär, har varit kär eller
planerar att bli kär. Om man är olyckligt kär så känner man igen sig och
känner sig lite mindre ensam, och har man ett lyckligt förhållande så
blir man nog extra tacksam efter att ha läst denna bok. /Tara Moshizi,
Gokväll SvT

Lena Andersson har skrivit en briljant,
rakknivsvass roman om kärlek. Hon är obarmhärtig i sin klarsyn, visar
hur vi ljuger för oss själva i vår önskan att bli älskade. /Inglill
Mosander, Aftonbladet

Egenmäktigt förfarande utvecklas
till en järngrå, komedi. Byggd av den sorts humor där en person helt
låst i sig själv, klampar in i en situation där en lika låst person
befinner sig helt upptagen av sina agenda och så försöker båda fejka att
de lyssnar. John Cleese kan göra det där när han full av raseri träder
in i ett rum, och sedan tror att det inte märks. Läs den, du kommer
känna igen dig, och alla du känner. /Jenny Teleman, Kulturnytt

Jag
skrattar högt flera gånger. Högst skrattar jag åt personteckningen av
Hugo Rask, en riktig uppblåst narcissist Jag skrattar också, lätt
kvidande, åt de situationer som man så väl känner igen sig i, när någon
har ens hjärta i klorna. /Kristian Ekenberg, Arbetarbladet

Apropå
intelligent. Nog tusan måste det vara Lena Anderssons mellannamn? Hon
är känd som offentlighetens skarpaste analytiker av politik och
kulturella fenomen, men i nya romanen Egenmäktigt förfarande handlar det
om kärlek ett ämne så konventionellt att det i sammanhanget framstår
som genialt … Hennes essäroman är en obehagligt klarsynt dissektion av
kärlekens snåriga psykologi. /Jenny Lindh, M Magasin

Se Lena Andersson i en intervju i TV4, Malou efter tio, klicka här.

Majgull Axelsson är tillbaka med en ny gripande roman,  Jag heter inte Miriam, som är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter av en av Sveriges största författare.

Majgull
Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och
efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet
Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret
Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland
fångarna.

När hon sedan kommer till Sverige med de
Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt
förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes
utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i
allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora
hemligheten.

”Tårarna stiger henne i ögonen, hon får
blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt
genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon
inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte
Miriam.”

När familjen samlas runt Miriams säng för att
fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon
annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen
bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så
sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar
sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om
Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under
efterkrigstiden.

Det här är utan tvekan en av Majgull Axelssons starkaste romaner. En läsupplevelse i samma klass som Aprilhäxan.

Majgull Axelsson är journalist.
Hon var verksam inom områdena arbetsmarknad och ekonomi och var knuten
till LO. Dessutom har hon haft befattning som informationssekreterare
vid Utrikesdepartementet, och varit chefredaktör vid
Beklädnadsarbetareförbundets tidning Beklädnadsfolket. Hennes
första böcker var sakprosa och handlade om problemen med
barnprostitution och gatubarn i tredje världen samt fattigdomen i
Sverige.

Hon debuterade som romanförfattare 1994 med Långt borta från Nifelheim,
och har därefter skrivit flera romaner, som blivit stora framgångar.
För sitt författarskap har Majgull Axelsson blivit flerfaldigt belönad,
bland annat med Guldpocket för säljframgångarna med Aprilhäxan och Augustpriset
för samma roman. Hon är översatt till 23 språk och är en av Sveriges
mest framgångsrika författare, i Sverige och utomlands. Hon debuterade som dramatiker 2002 med LisaLouise, som detta år hade urpremiär på Dramaten och 2007 följdes den av pjäsen Helgonlegender, en ”sorgesång över det svenska folkhemmets nedmontering”. Hösten 2011 medverkade hon i SVT:s Sommarpratarna.

Se Majgull Axelsson i en intervju i TV4, Malou efter tio, klicka här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *