John Williams: Stoner

Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.

Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.

Stoner är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.

John Williams (19221994) föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare, skrev poesi och tre romaner; Stoner, Butchers Crossing och Augustus, för vilken han vann National Book Award 1973.

Stoner utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok tio år efter författarens död. 2014 är Stoner en bästsäljare över hela Europa.

Recensioner

Anders Larsson har läst Stoner. Här är hans recension.
John Williams är en amerikansk författare som levde 1922 till 1994, gav ut fyra romaner under sin livstid och beskrevs knappast som någon stor författare när hans livsgärning sammanfattades på 90-talet. När romanen Stoner gavs ut 1965 sålde den i ca 2 000 ex. Men det väldigt märkliga och ovanliga har inträffat att boken har återuppväckts, spritt sig över världen och nu även översatts till svenska. Och det är en fantastisk text som väckts till liv efter närmare 50 års glömska.

Det här är en grå bok om en grå man som lever i en grå tillvaro, en smula Kafka-artat värld som existerar i en saklig och grå text. Och strax under denna grå, grå yta pulserar en röd flod, en blodfylld värld av passion, sorg, engagemang och intensitet. Huvudpersonen Stoner anpassar sig stoiskt till de slumpartade tillfälligheterna, till katastroferna som sköljer över honom, trogen sin särart och stillsamt kompromisslös i all sin anpassning. I läsningen känns ett släktskap med Camus, både i berättarteknik och i en existentialistisk livssyn.

Hela hans uppväxt som ende son till ett fattigt och tystlåtet jordbrukarpar i en håla på amerikansk landsbygd är vidrig. Han hamnar på universitetet för att läsa till agronom men fastnar i ett passionerat förhållande till litteraturvetenskap och undervisar fram till sin död vid 65 års ålder, som en allt mer udda och förföljd kuf. Äktenskapet med Edith måste vara något av det hemskaste som skildrats i litteraturen. Hans förhållande till dottern Grace är outsägligt sorgligt.

”Framför honom fanns ingenting som han kunde glädja sig åt och bakom honom inte mycket som han brydde sig om att minnas” tänker han någon gång mitt i livet.

Han finner ändå kärleken i ett ganska kortvarigt förhållande med doktoranden Katherine. ”Lust och lärdom, det är väl egentligen det enda som betyder något”, säger hon och det är också kärnan i deras intensiva relation. Ting är egentligen rätt meningslösa, artefakter har inget värde, men det har lust och lärdom. Det finns något väldigt vackert i detta som trots alla motgångar gör Stoner avundsvärd. Jag har haft turen att finna flera fantastiska kärlekar i livet, men inte riktigt av denna sort. Det är bara att hoppas att den kan dyka upp.

Det kanske låter som om detta är en tråkig bok, men det är den absolut inte. Jag hittade den mest av en slump, började läsa i går kväll och fastnade fullständigt i Stoners livsöde. Kanske inspirerade den till filmen Döda poeters sällskap? Jag vet inte. Men jag vet att detta är en fantastisk bok om en, på sitt alldeles speciella sätt, lycklig man. Läs den!

Monica Gullman har också läst Stoner.
Boken handlar om William Stoner som föddes 1891 i Missouri, han växte upp på en liten bondgård. När han var 19 år ville hans pappa att han skulle utbilda sig till lantbrukare. 1910 började han som förstaårsstudent vid University of Missouri. Han skulle så småningom ta över bondgården var det tänkt.
Efter en tids studerande upptäckte han av en slump litteraturen, den klassiska litteraturen, han blev helt tagen, hans professor förklarade så här när Stoner hoppade av sina studier i kemi och agrikultur för att läsa litteratur, ”Det är kärlek mr Stoner. ni är förälskad, så enkelt är det”.

Denna kärlek till litteraturen kom att vara hela livet, hela boken genomsyrar detta. En bok så välskriven att man häpnar, en enastående roman om en person man tar till sitt hjärta och följer från ung student till ålderdomen. Boken är sorglig samtidigt som den är trösterik.

Författaren John Williams skriver okonstlat och vackert, han jämförs med författare som Richard Ford och Alice Munro. Den bästa roman jag läst på åratal, jag ger den högsta betyg, 5/5 möjliga.

/ Monica, Vängåvans pensionerade kulturtant.

Ytterligare recensioner
Stoner är en djupt gripande roman som fick mig att uppleva vad riktigt stor litteratur kan innebära.
/Ingalill Mosander, Aftonbladet

Det är en stillsamt berättad historia om ett liv bland alla andra, men ändå andlöst spännande eftersom dramaturgin är så väl genomförd. // Jag har satt Stoner i händerna på människor som försvunnit bort ett dygn, för de kan inte släppa boken för nåt annat. Sen kommer de tillbaka och vill – måste! – prata om det de just varit med om. Alla säger samma sak: de är skakade och sorgsna men väldigt lyckliga att de läst boken.
/Åsa Linderborg, Aftonbladet

Allra sista meningen i Stoner är så bra att det händer något i kroppen: jag slår ihop boken, pressar den mot ansiktet och silar luften mellan tänderna som om jag plötsligt blivit intensivt generad. Men inget är genant – sista meningen i romanen är bara så fruktansvärt bra. Den ger en liten smula hopp inför döden, sluter livscirkeln, stänger berättelsen och gör litteraturen oförgänglig.
/Malin Ullgren, DN

Det är en märkligt liten, stor roman. Så anspråkslös i tilltalet men med så djupa och svårfångade känslotillstånd. // Stoner föds, lever, dör. Det är bara ett liv. Men Williams lyckas skriva fram en magisk, storslagen melankoli. En mästerlig författare.
/Fredrik Virtanen, Aftonbladet

Det John Williams gör är att han skriver fram ett helt liv, så stilla där på platsen, lika mättat av inre tankar och närvaro som emellanåt frånvarande i den så kallade verkligheten. // Och det jag känner är att jag i min tur blir lite förtrollad när jag läser Stoner, påmind om min egen livslånga och djupa förälskelse i litteraturen. Om den där hängivenheten som bär kulturen, berättar livet, men som idag dessvärre ifrågasätts till och med inom kulturredaktioner.
/Anneli Dufva, Kulturnytt

På ytan händer det ganska lite i William Stoners liv. // Ändå läser jag den i ett svep, just på grund av Williams förmåga att gestalta Stoners liv – klassresan, otryggheten i borgerligheten, kärleken till lärdom – från en punkt som är i exakt jämnhöjd med subjektet. Vi ser det han ser, delar hans små stunder av lycka och stora, avgörande besvikelser, känslan av att blev det inte mer?
/Jens Liljestrand, Expressen

Det är ett gripande porträtt
/Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten

Stoner är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst. Det är inte ramberättelsen som gör Stoner till en så läsvärd bok. Nej, det är sättet på vilket John Williams har lyckats skapa en alldeles fullständigt trovärdig människa av kött och blod. Vi ser Stoner framför oss, vi lever med honom, han blir en del av oss själva. Vi blir upprörda när han fattar fel beslut, vi gläds när det går honom väl.
Williams själv kallade sina böcker för en flykt in i verkligheten och bättre kan det kanske inte sägas. Att läsa Stoner är dessutom en njutbar upplevelse rent språkligt och en lysande översättning.
/Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren

Stoner är en rysligt vacker roman om bildning. Jag slår vad om succé även i Sverige.
/Björn af Kleen, Dagens Nyheter

Det är en underbar bok.
/David Stenbeck, Kristianstadsbladet

Man kan inte annat än älska den ödmjuke och lågmälde Willam Stoner // [Hans] liv kan i det stora hela ses som ganska händelselöst, men John Williams gestaltningar gör varje sida betydelsefull.
/Solveig Lundmark, Norrländska socialdemokraten

Ett allvar som drabbar. Det handlar om att uthärda och om att förstå vilka förväntningar som är rimliga på en till många delar okontrollerbar och förvirrande stund på jorden.
/Olof Åkerlund, Sydsvenskan

Det väcker en mild glädje som bara riktigt bra böcker kan åstadkomma
/Pauli Olavi Kuivanen, Norrköpings tidningar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *