Carola Hansson, Masja

Masja är det avslutande sidostycket i den mäktiga triptyk om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Andrej handlar om den av Lev Tolstojs söner som betraktades som familjens svarta får medan nästa del, Med ett namn som mitt (2005), skildrar sökandet efter Andrejs till USA utvandrade sonson.
Den nya romanen ställer dottern Masja i centrum. Hon var det av barnen som stod den berömde författaren närmast och därför den som kanske var allra mest utsatt för hans patriarkala maktutövning. Men även modern ville styra hennes liv. Boken handlar om Masjas sökande efter en egen identitet, och det är den laddade relationen mellan far och dotter som är bokens huvudtema. Den ger också ett sammansatt porträtt av den komplicerade personen Lev Tolstoj.

Suveränt blandar Carola Hansson glimtar av sin egen väg in i romanen med en fiktiv gestaltning av Masjas liv under 1800-talets sista decennier och fram till hennes död 1906. Boken blir en bred och levande skildring inte bara av människorna och livet på familjegodset Jasnaja Poljana utan också av tidens sociala förhållanden. Via autentiska utdrag ur brev och dagböcker träder vi in i en värld där människorna – samtidigt som de ägnar sig åt umgänge, sköna konster och andlig utveckling – desperat försöker förhålla sig till de alltmer påträngande sociala och politiska spänningarna i sekelskiftets Ryssland.
Berättelsen om Masja är ett gripande kvinnoöde och tangerar frågor som är högaktuella idag. Den bärs fram av ett språk som är klart och genomlyst, meningarna är långa och vindlande, helheten rytmisk och omväxlande; att läsa den är en skönhetsupplevelse. Den avslutande delen i Carolas Hanssons ryska svit är en rik och storslagen roman.

Recensioner

Anders Larsson har läst alla årets Augustprisnominerade. Här är hans omdöme.
Den femte av årets Augustnominerade som jag läst är ”Masja” av Carola Hansson. Det är tredje delen av hennes trilogi om den ryska familjen Tolstoj och denna gång är det den kända 1800-talsförfattarens dotter Masja som står i centrum. Det är ett enormt arbete som ligger bakom denna trilogi. Carola Hansson har ägnat många år åt det. Första delen, ”Andrej”, kom redan 1994 och den andra, ”Med ett namn som mitt”, kom ut 2009.

Hansson är fångad i den ryska kulturer, både som författare och som forskare. Hon har bland annat doktorerat inom rysk litteratur. Stilen är på många sätt också väldigt rysk. Det är nästa hopplöst att inte gå vilse i det myller av personer som väller fram i långa meningar och på många sidor.

En rätt typisk mening:

”Ty om viss saker – som det faktum att kusinernas gemensamma faster Masja, den Maria Nikolajevna som för övrigt senare skulle bli nunna, fött en utomäktenskaplig dotter i Schweiz (den redan omtalade kusin Hélène) eller att Maria Sergejevnas egen far en gång i tiden varit nära att krossa moster Tanetjkas hjärta – uppenbarligen var sådant man aldrig talade högt om i deras familjer och därigenom måste ha fått något svävande och overkligt över sig, som om dessa händelser egentligen inte inträffat på riktigt, så fanns det naturligtvis andra med vilka det förhöll sig precis tvärtom: sådana som kanske var mer tvivelaktiga till sin karaktär men som ändå, genom att ständigt återberättas, förvandlats till väl etablerade sanningar – och att Masja vid födseln varit nära att kosta sin mor livet hörde helt klart till dem.”

Var det någon som hängde med? Och det var ändå bara en av meningarna på alla dessa 585 sidor.

Visst är Masja ett spännande livsöde, men texten ger mig aldrig någon känsla av att jag som läsare får vara delaktig i det. Den enorma omständligheten blir en distans, en barriär, som jag aldrig lyckas komma igenom.

Funderar en del över om det är genren som gör att jag inte kan fångas av detta gedigna arbete. Men nej. I och för sig är jag inte så engagerad i historiska romaner men jag tycker till exempel att Hilary Mantels sätt att förnya denna genre är helt fantastiskt. Och jag tycker väldigt mycket om många av de ryska klassiker som är det på riktigt, inte i form av en samtida pastisch.

Så trots det enorma arbete som ligger bakom denna bok, ja hela trilogin, så är detta den av de nominerade som kommer längst ner i min ranking. Men bägge de förra delarna var också Augustnominerade så det är möjligt att juryn nu tycker det är dags att ge henne priset för lång och trogen tjänst. Vi får se.

/Anders Larsson

”… en verkligt stor och mångskiktad romanupplevelse. Det är först
när man stöter på en sådan som man blir påmind om hur sällsynt det är.”
/Expressen 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *