Ernest Hemingway: En fest för livet

”Om man har haft turen att ha bott i Paris som ung då har man staden med sig vart man än sedan reser, för Paris är en fest för livet.”

Nu är det dags för en av de mest efterlängtade titlarna av Hemingways verk i nyöversättning, nämligen den självbiografiska boken En fest för livet med sina många färgstarka personskildringar och omtalade episoder från Hemingways tid som ung författare i Paris på 1920-talet.

Hemingway jobbar som utrikeskorrespondent för den kanadensiska tidningen Toronto Star och bevakar Frankrike och Europa. Samtidigt skriver han noveller och är övertygad om att en dag lyckas som författare. Han är nygift med sin första fru, Hadley, och nybliven pappa till Jack, kallad ”Bumby”.

I makarnas stora umgänge ingår personer som F Scott och Zelda Fitzgerald, Gertrude Stein och hennes ständiga följeslagare Alice B Toklas, Ezra Pound, James Joyce, Sylvia Beach och många andra blivande ikoniska kulturpersonligheter.

Hemingway har en förmåga att berätta om dessa människor på ett mycket konkret och levande sätt. Han skriver om personer som han verkligen kommit inpå livet och han gör det i den lediga, självklara stil som alltid är hans kännemärke. Episoderna, anekdoterna, de långa vindlande berättelserna hakar i varandra i skenbart ovidkommande detaljer – alltsammans skapar den övertygande realistiska känsla som är typisk för Hemingway.

Ofta är han mycket elak i sina beskrivningar av dessa välkända personer. Som Christian Ekvall uppmärksammar i sitt efterord går Hemingway särskilt hårt åt författarkollegor som han står i tacksamhetsskuld till. De som är döda när boken skrivs kan han dessutom porträttera oemotsagd och det utnyttjar han med besked. Så t ex med Fitzgerald, som han desavouerar med utstuderade berättargrepp. Men han utdelar också många intressanta erkännanden.

En fest för livet är Hemingways sista bok. Han arbetade med den i omgångar under den svåra slutperioden av sitt liv och ett nästan färdigt manuskript förelåg när han dog 1961. Några viktiga saker återstod att ordna, det fanns alternativa inledningar och avslutningar, det fanns avsnitt som eventuellt skulle strykas, det fanns avsnitt som strukits men också markerats för att återinsättas. Det blev änkan Mary som gjorde manuskriptet klart för tryck och boken publicerades första gången 1964, tre år efter författarens död. Med tiden har dock Marys redigering blivit hårt kritiserad och den utgåva som nu publiceras är ”the restored edition” där flera av de beslut Mary tog har rivits upp av Ernests sonson Seán Hemingway. Seán – född 1967 – är utsedd av sina släktingar till beslutsfattare i ärenden som gäller farfaderns författarskap

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *