Monica Gullman läser Alfredsson, Kallifatides och Nauman

Karin Alfredsson, Vajlet och Rut
Året är 1949 och Vajlet får arbete som Fröken i Granträskåsen, en liten by i Västerbottens inland. En gudfruktig plats där Adalbert Robertsson, äldstebroder i Ebeneserförsamlingen är den som styr och bestämmer i byn. Kvinnorna får inte klippa sitt hår, inte sminka sig och helst inte gå i långbyxor oavsett hur kallt det än är om vintrarna. Vajlet är inte gudfruktig nog och det klagas på henne för det men hon står på sig och försöker att inte bry sig om allt sladdrande. Hon är en bra Fröken och omtyckt av sina 17 elever som går i klass ett till klass sex. Hon får en vän i Astrid som äger affären och bär på sin hemlighet. Vajlet lider av ensamheten, att alltid vara på sin vakt orolig att hon ska göra fel vilket de gudfruktiga är snabba att anmärka på. Som att hänga tvätt ute på söndagar och helst inte underkläder, det sticker i ögonen på de gudfruktiga.

Så flyttar Rut in till byn. Hon är den nya postfröken, hon är kortklippt, Gud förbjude. Rut och Vajlet börja umgås, de äter middagar ihop och vänskapen börjar sakta utvecklas till något som Vajlet inte riktigt kan förstå, något varmt och innerligt, starka känslor växer fram, de kan inte stå emot. Gud förbjude, om någon ser eller börjar ana, och just i det religiösa och inskränkta Granträskåsen?

En bok om vänskap och kärlek i en tid och en plats där det inte är tillåtet att sticka ut, vara annorlunda. Fint berättat av Karin Alfredsson, hon är journalist och en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har också skrivit deckare och 2006 fick hon Deckarakademiens debutantpris för boken ”80 grader från varmvattnet”.

Vajlet och Rut får 4 av fem i betyg

Theodor Kallifatides, Slaget om Troja
Författaren som bor i Sverige men hela tiden säger att han är grek i hjärtat.

Andra världskriget närmar sig sitt slut men bomberna faller fortfarande i den lilla grekiska byn. Byns lärarinna och barnen i skolan får ta skydd i en grotta. För att få tiden att gå berättar hon om ett annat krig, när grekerna belägrade Troja. Berättelsen av Homeros ur det kända verket Illiaden. Hon berättar ett stycke varje dag och barnen sitter andäktigt och lyssnar.

Detta är Kallifatides egen tolkning av verket. 10 år belägrades trojanerna av akajerna. Upprinnelsen är när prinsen av Troja, Paris, övertalar den undersköna Helena att fly med honom från sin man Menelaus, kungen av Sparta, till Troja för att leva där med honom. Menelaus tror att hon blivit bortrövad av Paris och ger sig av tillsammans med sin här för att ta henne tillbaka till Sparta. Så följer ett 10-årigt blodigt krig. Belägrarna lider av törst, svält, värme, hemlängtan. Härarna möts lans mot lans, huvuden rullar blodet rinner. Kriget böljar fram och tillbaka, och allt för en kvinna som sägs vara den skönaste och vackraste i världen, hur det än slutar är det hon som är förloraren. Hon som är orsak till allt dödande på båda sidor, trojanerna som akajerna.

Jag läser lika andäktigt som barnen lyssnar. En berättelse tolkat av Kallifatides, kriget, kärleken och grymheterna präglas av författarens varma livsvisdom och hans stora kunskap om antikens historia.

Vilken berättarkonst han besitter, Theodor Kallifatides.

Den får 4 av 5 i betyg.

Cilla Nauman, Den oändliga familjen
En amerikansk familj anländer till ett kallt och fruset Sverige. Fadern i familjen är forskare och har fått en tjänst på KTH. Redan från början i boken får man som läsare en föraning om att allt inte är som det ska. Stämningen blir mer och mer desperat. De flyttar in på 19:e våningen i ett höghus. En liten trång och dragig lägenhet, inte alls vad de är vana vid när de bodde i USA. Maken försöker komma tillrätta med sitt nya arbete. Hustrun blir mer och mer isolerad med barnen, två döttrar som försöker anpassa sig till ny skola och ett nytt språk.

Berättelsen berättar ur olika perspektiv, från modern och den äldsta dottern Isabelle, men också en grannflicka som bor i huset mitt emot och följer familjens sönderfall från sitt fönster. Runt omkring ligger den isiga smutsiga snön, mörkret är kompakt. Isabelle halkar i sina kalla gummistövlar som är för små, jackan för tunn, hon hittar hela tiden på saker för att slippa gå hem när skolan är slut, driver omkring i ett skogsområde där hon egentligen inte får vara. Det är mörkt och otäckt. Containern från USA med deras saker dröjer och man börjar undra varför.

Jag bävar att vända blad, jag känner att något fruktansvärt håller på att hända, vägen mot katastrofen. En recensent skriver, ångesten i boken lägger sig som en snara runt halsen på läsaren.

Det gör ont ont ont att läsa boken och när jag kommit till sista sidan och sista meningen är jag ändå glad att det är en fiction jag läst och att detta inte är en sann berättelse. En stark plågsam bok om hur det blir när man i all hopplöshet inte hittar en utväg som kanske kunnat rädda familjen.

Den får 4 av 5 av mig i betyg.

Monica Gullman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *