Monica Gullman läser Ohlsson, Ranelid och Bannerhed

Här kommer recensioner på tre av höstens böcker.

Tomas Bannerhed, Lugnet

2011 fick han Augustpriset för sin bok, Korparna, en av de bästa böcker jag läst, någonsin. Minns att jag skrev på bloggen, ”Lyckliga ni som ännu inte har läst Korparna, läs och njut av handlingen och framför allt språket”.

Lugnet är hans andra roman.

Boken handlar om Urban som flyttar från landet till Stockholm, allt i tro om att han skulle få ett bättre liv. Hitta vänner, träffa någon att älska, leva lyckligt. Men riktigt så blir det inte. Ensamhetsfällan slår till, hans värld blir allt mer tillsluten, hans beteende allt mer märkligt. Lugnet är det hem där hans mor bor, ett hem för äldre med psykiska besvär. Hon skriver brev till honom, brev som hela tiden återkommer i boken. Brev han aldrig besvarar, hon vill att han ska höra av sig, komma och hälsa på om så bara för en halvtimme. Men han förmår inte, han är rädd för sin mor, rädd för att han också ska få samma psykiska sjukdom. Moderns brev är stundvis hjärtskärande läsning.

Urban blir mer och mer isolerad han börjar plundra fågelbon, tar med sig äggen hem och dokumenterar dem noggrant. Ibland sätter han sig på en bänk i staden med en bok i handen i hopp om att någon människa ska stanna upp och kanske fråga vad han läser, prata en stund. Men alla bara passerar förbi, han kan sitta i timmar innan han uppgivet går hem. Han träffar en kvinna men hans uppvaktning blir för intensiv, hon vill nöja sig med att bara vara vänner, så där får hans självkänsla en törn igen.

En bok det gör ont att läsa, ensamheten är enorm, han isolerar sig mer och mer. Ett sorgligt och tragiskt människoöde. Allt han önskade sig med flytten till storstaden var att få höra till, hitta någon att älska att vara nära. En tung berättelse, så vackert skriven, och jag som läsare kan inte lägga den ifrån mig utan läser men med en klump i halsen till sista sidan.

Den får 4 av 5 i betyg

Bengt Ohlsson, De dubbelt så bra

14-årige Arvid bor tillfälligt med sin lillasyster hos sin farbror och hans familj. Hans far ger sig ut för att söka arbete, modern är död. Första världskriget går mot sitt slut, Han har sin bädd i stallet, ibland tidiga mornar kommer hans farbror och beter sig underligt, han klämmer och petar på honom, Arvid begriper ingenting, tycker det är lite obehaglig .Så småningom kommer fadern och hämtar honom. De ger sig iväg, arbete i skogen finns det gott om. Arvid trivs med att arbeta och få vara tillsamman med sin far.

Så blir han illa skadad, en stock faller över hans ben. Han förs till närmaste läkare och där blir han kvar en längre tid inkvarterad hos läkarens sköterska och hennes son, Ragnar, som är 17 år och drömmer om en framtid inom det militära.

Arvid och Ragnar blir vänner men också förälskade i varandra. En kärlek som var förbjuden, de försöker dölja den men blir ändå upptäckta och de måste sära på sig. Arvid blir upphämtad av sin far och återgår till arbetet i skogen. Ragnar ansluter sig till den Svenska brigaden, mot sin mors vilja, för att slåss tillsammans med finländarna mot de röda. Han får uppleva fruktansvärda saker under kampen att hjälpa den finländska befolkningen.

Så småningom möts Arvid och Ragnar igen, de börjar resa runt i landet för att hitta arbete, oftast som strejkbrytare, de gör allt för att dölja sin kärlek till varandra men blir bespottade och hånade, ingen vill arbeta med dem. De måste hela tiden resa vidare, något som tär på dem.

Boken slutar med skotten i Ådalen 1931.

En varm och rörande kärlekshistoria men också ett stycke svensk historia från ett nytt och spännande perspektiv.

Människor ville få det bättre, bli fackligt organiserade, men när det inte fungerade bredde arbetet som strejkbrytare ut sig. Författaren väljer att beskriva de hårda motsättningarna utifrån strejkbrytarnas perspektiv, de bespottade och misstänkliggjorda.

Bengt Ohlsson är gäst på Bokens afton den 31 oktober.

De dubbelt bra, är med i Låna och Läs 2018/19

Den får 4 av 5 i betyg

Björn Ranelid, Fantastiska kvinnor i Vattentornet

En författare jag verkligen tycker om att läsa, har läst alla hans böcker. Men som vanligt tar det några kapitel att komma in i det Ranelidska språket, sedan får man inte tappa fokus i texten då berättelsen böljar fram och tillbaka.

Vattentornet ligger i Kirseberg i Malmö.

Tornet har byggts om till bostäder, där bor en blandning av människor. Kriminella, fyllskallar, stökiga och skötsamma, barnfamiljer, många är arbetslösa. Väggarna är tunna och man hör grannarnas bråk och skrik. Inte alla som tur är.

Där bor Ingrid Anker med sina föräldrar, skötsamma människor som tar väl hand om sin dotter.

Boken börjar dramatiskt, lilla Ingrid sex år blir en dag när hon är ute och cyklar ”nästan” utsatt för ett övergrepp, Hon har självbevarelsedrift att slå sig lös och skrikande springa från platsen. Hem till sina föräldrar och berättar, Pappa Preben, arbetar i hamnen och på fritiden är han amatörboxare, han ger sig ut för att söka efter förövaren men hittar honom inte. Men händelsen kommer att finnas i Ingrid Ankers sinne resten av livet.

Boken kommer att handla om huvudkaraktärerna, Ingrid, Stella och Olga som flytt från revolutionens Ryssland. Vänskapen dem emellan löper som en röd tråd genom hela boken som till viss del är dokumentär.

Författaren är själv med i boken i vissa kapitel, hans barndom och uppväxt, livet i Kirseberg, han träffade de tre kvinnorna några gånger.

Boken kom till genom att Ingrid Anker när hon blev gammal tog kontakt med Björn Ranelid och undrade om han inte kunde skriva berättelsen om Vattentornet och människorna som levde där. Den handlar också om den klassresa Ingrid Anker gjorde, från servitris på restaurang till att bli lärare, ett yrke hon trivdes med och var älskad av barnen för sitt oändliga tålamod och vänliga sätt. Ingrid Anker har ett utvecklat sinne för liv och död, ibland känner hon i förväg vad som ska ske, likaså har Björn Ranelid. Något som är mycket märkligt.

Än en gång en bladvändare av Björn Ranelid, hans förunderliga språk, jag läser mycket men kan inte komma på någon annan författare som skriver på samma sätt. Det gör att han blir unik.

Han kommer på en Bokens afton den 23 oktober.

Den får 4 av 5 i betyg

Monica Gullman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *