Nytt bokår 2019, Monica recenserar

Nytt bokår, blir lite frustrerad när jag kollar i hyllorna,
det finns minst 20 böcker som jag velat hinna med att läsa av 2018 års
utgivning.

Bokutgivningen är för stor, detta pratade jag med IngaLill
Mosander om när jag träffade henne på Kulturmagasinet i Sundsvall 10 december. Hon
känner samma frustration, man får läsa baksidestexter och sålla ut gobitarna så
gott det går. Gå på känslan.

Här kommer några rader om tre av 2019 års utgivning.
Roy Jacobsen,
Fartygets ögon.
Fartygets ögonEn av Norges mest litterära författare. Han har skrivit
böckerna, ”De osynliga” och ”Vitt hav”, böcker jag läst och njutit av både
språk som handling. Nu har del tre kommit,” Fartygets ögon”. Böckerna utspelar
sig på en liten ö utanför Lofoten, människorna på öarna lever efter årstidens
växlingar.
Året är 1946, Andra världskriget är äntligen slut. Ingrid
beslutar sig för att tillfälligt lämna den lilla ön, ta med sig sin lila dotter
Kaja 10 månader. Hon ger sig ut på en vandring med sitt lilla barn i ett knyte
på ryggen. Tanken är att hitta Alexander, ryssen som hon hittade halvt död i
vattenbrynet under kriget, hon tog hand om honom, plåstrade om hans skador gav
honom mat och värme. Hon tog honom till sin säng och han blev pappa till lilla
Kaja, barnet med de svarta ögonen.
Ingrid går över fjäll och myrar, hon träffar människor längs
vägen, blir vänligt bemött. Bjuden på mat och logi. Några har träffat Alexander
och de lotsar henne vidare i sökandet. Ingrid går i partisanernas fotspår, de
modiga norrmän som hjälpte människor att fly undan tyskarna in i Sverige under
ockupationen.
Hon vet egentligen inte vad hon har för förväntningar på
vandringen, hon tänker OM hon hittar Alexander vill hon i alla fall visa upp Kaja,
deras barn, flickan med de svarta ögonen så lika sin fars.
Språket är osentimentalt, poetiskt och gripande. Beskrivningarna
av det karga landskapet vackra.
Den får 4+/5 i betyg
Anne Liljeroth, Jag
kan inte sluta gråta
.
Jag kan inte sluta grÃ¥taStarkt och drabbande är den att läsa. Boken handlar om
Josefin som bara kör på i ett rasande tempo. Hon tänker, imorgon ska jag ta det
lite lugnare, göra något roligt med mina barn, mysa med min man, träffa mina
vänner.
Men den dagen kommer aldrig. Hon är den duktiga flickan på
jobbet som tar på sig fler och fler arbetsuppgifter. Kan inte säga nej. Chefens
mantra är, om man inte pallar ska man nog söka sig ett annat jobb.
Så kommer dagen när hon kraschar, hon gråter konstant, blir
sittandes i en stol hemma, orkar ingenting. I början får hon stöd och hjälp av
familj och vänner. Men efter några månader drar de sig undan, tycker att nu får
hon rycka upp sig. Men hon orkar inte, känner sig tom, värdelös och väldigt
ensam. Josefin söker svar, vem har hon blivit. Hon tvingas gå till en psykolog.
För att komma vidare måste hon konfrontera sina värsta rädslor.
Boken är väldigt detaljerad om vad som händer när en
människa kraschar på grund av utbrändhet. Och jag förstår när jag läser vidare
att detta bygger på författarens egna upplevelser. Vägen tillbaka när livet
varit som mörkast, och hur man får tänka om för att inte trilla dit igen.
En mycket tankeväckande bok.
Den får 4/5 i betyg

Ibland skickar förlagen ut recensionsexemplar av kommande
böcker.

Så är det med Mons Kallentoft
bok, ”Se mig falla”, som kommer i
Maj 2019.

Det här är hans bästa bok alla kategorier, här kommer några
rader om den.
Se mig fallaEn försvunnen tonårsdotter, en pappa som aldrig slutar söka,
ett okänt Mallorca, korrupt, hänsynslöst och brutalt. Tre år har gått sedan Tim
Blancks 16-åriga dotter Emme försvann under en resa till Mallorca med två
kompisar.
Motvilligt lät Tim, polis, och hans hustru Rebecka, kirurg,
henne åka. Mycket kan hända, alkohol och droger. Men Emme tjatar och till slut
säger föräldrarna OK men var försiktig!
Så händer det som inte får hända, Emme försvinner spårlöst,
föräldrarna anklagar sig själva, varför släppte vi iväg henne!
Tim flyttar helt sonika till Mallorca. Får jobb som
privatdetektiv, bor i en sunkig lägenhet i ett område på Mallorca dit
turisterna aldrig hittar. Där droghandeln är helt öppen, prostitutionen likaså,
gängrivaliteten om fattande.
All sin lediga tid letar han runt efter Emme, försöker följa
hennes väg den där sista natten hon försvann. Letar runt på barer, delar ut
tusentals bilder på henne.
Han drivs mellan hopp och förtvivlan, tre år har gått, sluta
leta säger Rebecka, hon är död. Men ingen kropp är hittad och Tim söker maniskt
vidare i hettan. I det skoningslösa samhälle som präglats av kommersialism,
ytlighet och våld.
Stundvis en hjärtskärande läsning otroligt skickligt skrivet
av Kallentoft. Denna bok liknar ingen av de spänningsromaner han tidigare gett
ut. En fars kärlek till sin enda dotter går som en röd tråd genom hela boken, berör
och gör väldigt ont att läsa.
Den får 4+/5 i betyg
Monica Gullman, Vängåvans kulturtant

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *