Börje Alström, Mitt liv bortom rubrikerna

Förre chefredaktören Börje Alström avslöjar spelet bakom rubrikerna.
Tidningskoncernen Mittmedia såldes nyligen, ”med kniven på strupen” som en del analytiker beskriver det. Men långt tidigare utspelade sig en strid på Sundsvalls Tidning, den ledande tidningen i den ursprungliga koncernen. En maktkamp som bara kunde anas bakom de dagliga rubrikerna. En strid som splittrade familjer och ledde till att det blomstrande företaget tappade den lokala förankringen i ägandet. Det skulle inte förvåna om den här storyn dyker upp som spännande serie i någon tv-kanal framöver.

Förutom striden om makten över tidningarna innehåller boken också en story om hur ett gangstersyndikat från östeuropa pumpade en av ägarna på pengar och dödshotade övriga familjen.

Börje Alström skriver i inledningen:
”Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vad som skulle dölja sig i den enorma samling dokument som mina släktingar lämnat efter sig,” säger Börje Alström. “Min första tanke var: Varför sparar man på allt detta?
Handlingar som man normalt sett kastar. Både därför att man inte vill att eftervärlden skall få veta allt och för att en del är så komprometterande att det helst borde glömmas. Men dokumenten måste ha sparats därför att man ville precis det motsatta.”

”Jag fick kännedom om att GD skulle köpa ST på ett annorlunda sätt, säger Robert Rosén, förre chefredaktören för Gefle Dagblad, i ett samtal med mig våren 2018. Vi hade internpostkuvert på GD, man strök ett namn och skrev en ny adressat. Det var inte meningen att jag skulle få brevet som innehöll en beskrivning av hur affären med ST skulle gå till, men genom den felaktiga adresseringen fick jag tidigt och oavsiktligt veta vad som var på gång. Jag trodde inte det var sant att lilla GD skulle köpa den betydligt större ST-koncernen, säger Robert.”

Sagt om boken
Han var ST:s Chefredaktör, som fick sparken – 30 år senare ger Börje Alström ut boken om livet i en mediefamilj”, läs Susanne Holmlunds intervju med Börje Alström här.

Ingalill Eriksson har läst boken. Det här är hennes recension.
Det sitter i väggarna. Talesättet handlar om att atmosfären bland människor som bott eller verkat i ett hus har en tendens att stanna kvar. Det är svårt eller helt omöjligt att städa bort eller vädra ut denna atmosfär. Det psykiska och sociala klimatet biter sig fast. Börje Alström har skrivit en självbiografi, där mycket handlar om en villa på Järnvägsgatan och ST-huset i Sundsvall. I villan växte han upp och i ST-huset hade hans farfar, hans pappa och så småningom han själv verkat som chefredaktör. I båda husen fanns en ekonomisk rikedom att förvalta, men det fanns också stridigheter, stundtals i form av häftiga ordväxlingar, men ofta genom förödande tystnad och tillbakadragenhet. Styvmodern Margareta och Börje bråkade mycket, så mycket att han blev skickad till internatskola. Fadern var auktoritär, men konflikträdd och undflyende.

Börje Alström har flyttat mycket och har haft egna hus, både i Jämtland och i Sundsvall. När man läser biografin får man intrycket av en överlevare och en envis man som driver sin sak, eller snarare sina saker. Det är både rotarysällskap, tidningsvärlden och i det spåret journalistutbildningen, samt satsningar på konsten och resorna med familjen. Biografiprojektet startade i det gamla huset på Järnvägsgatan, där en stor mängd dokument fanns kvarlämnade. Börje fick uppmuntran främst från döttrarna att skriva om ”allt han varit med om i livet”. Och det är mycket. Frun Marja har genom åren betytt väldigt mycket och hon har också uppmuntrat honom, både att läsa, på den tiden när läsning av böcker var ”pest” och förknippat med undanskuffande i barndomshemmet, och att skriva, såväl journalistiska artiklar som forskningsrapporter.

Boken är spännande. Den innehåller både långa kapitel om striderna inom ST, inom och mellan familjerna Alström och Wide. Den som söker något ”snaskigt”, finner också det, om än i mindre skala. Styvmamman försnillade pengar, bland annat genom kontakter med personer knutna till Jugoslaviska maffian. Det är också smått tragikomiskt att följa den undflyende pappan.

Är det då ingenting som saknas? Som läsare saknar jag en innehållsförteckning, som skulle gjort det lättare att orientera sig bland de 400 sidorna. Och även om författaren varit mycket öppen om familje- och ST-förhållanden, så finns det utelämnade aspekter, några självreflektioner kring hur alla dessa konflikter präglat Börjes egen personlighet. Han har en psykologutbildning och hade kunnat göra några sådana reflektioner kring den egna danade personligheten. Men det jobbet kanske vi läsare får göra, efter att ha läst sista sidan och slagit igen en mycket rik självbiografi.

Sundsvall 2019-05-14
Ingalill Eriksson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *