Monica Gullman recenserar böcker som berör

Oktoberbarn – Linda Boström Knausgård

Periodvis mellan 2013 och 2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, där hon utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, det vill säga elektricitet som framkallar ett slags epileptisk kramp. Behandlingen är vanlig och anses vedertagen för många psykiska åkommor, men forskare är ännu oense om dess effekter och bieffekter. För författaren började liv och minnen försvinna redan medan behandlingarna på »fabriken« pågick.


Linda Boström Knausgårds tredje roman Oktober­barn är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett allt mer desperat minnesarbete, en ojämn kamp mot dörrar som slutgiltigt stängs, där barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och skilsmässa flimrar förbi, och människor och platser träder fram i blixtbelysning. En förtvivlad bok helt utan försvar, en berättelse som i grund och botten bara vill finnas kvar. 
LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD debuterade som poet 1998. Hennes första roman, Helioskatastrofen (2013), belönades med Mare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk.

Sagt om boken:

Detta är hennes tredje roman, en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett desperat minnesarbete där livet flimrar förbi. Barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och en skilsmässa.
Periodvis mellan 2013–2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning där hon utsätts för upprepade serier av ECT behandlingar. Det vill säga, elektricitet som framkallar ett slags epileptisk kramp. Något hon motsäger sig, vill inte, men då hon inte svarar på antidepressiva läkemedel är det denna behandling som ska göra henne frisk bedömer läkarna. Biverkningar då, undrar hon, ja, en viss minnesförlust som kanske kan komma tillbaka med tiden, får hon till svar.
Linda Boström Knausgård har som barn fått diagnosen bipolär, ett genetiskt arv efter fadern som åkte ut och in på mentalsjukhus under hennes uppväxt.
Boken är ytterst välskriven och en gripande berättelse om ett liv som också har bra perioder. När hon väntar och föder sina fyra barn livet med maken författaren Karl Ove Knausgård.
Men när skoven kommer då rämnar livet. De svåra depressionerna, när allt som finns i hennes huvud är, på vilket sätt hon ska ta sitt liv. När depressionen svänger om till mani, detta kan ske på en timme. Då kan vad som helst hända. Oftast slutar det med att hon vaknar upp i en sjukhussäng på en psykiatrisk klinik och är redo, mot sin vilja, för en ny omgång elchockbehandlingar.
Stundvis en hjärtskärande läsning, det gör ont att läsa boken. Lindas förtvivlan när sjukdomen ställer till det och hon inte klarar av att vara med sina fyra barn, de personer hon älskar mest i världen.
Hon är bipolär, en sjukdom som är livslång. Men jag hoppas att hon kommer att fortsätta skriva, så kommer jag att fortsätta läsa hennes texter oavsett hur plågsamt innehållet kommer att vara i hennes böcker.


Den får högsta betyg av mig, 5/5.

/ Monica Gullman



Ett annat liv – Micael Lindberg

”Polis är på väg, håll linjen öppen!”
”Jag måste hjälpa min bror!” skrek Kent och släppte telefonen.


Hans hade problem med att hålla fast fadern i sitt vansinnestillstånd då han kämpade för sitt liv. Han verkade inte känna smärta och gjorde allt för att komma loss. Kent hann fram i sista sekund och slängde sig över honom och kopplade ett hårt grepp om huvudet. Fadern skrek som en galning och försökte bita sin son i armen. Kent var beredd på det och lyckades vrida sig undan.

Ett annat liv är en fasansfull historia om två små pojkars kamp mot övergrepp och missbruk. Vi får följa bröderna Hans och Kent på deras väg mot avgrunden i ett samhälle som redan i förväg dömt ut dem.


Boken är en reviderad/omarbetad utgåva av Micaels tidigare utgivna En annan verklighet.


Sagt om boken:
En fasansfull berättelse om två små pojkars kamp mot övergrepp och missbruk.
Storebror Hans och lillebror Kent växer upp i en trasig familj. En pappa som missbrukar droger och alkohol, en mamma som knaprar piller för att orka med den misär familjen lever i.
Pappan som slår och våldtar mamman, begår upprepade övergrepp på sina söner, i första hand Kent den yngste av barnen. Bråk och slagsmål när suparvännerna till pappan samlas i hemmet. Grannarna ringer polisen som kommer, tar under tvång med sig pappan men han släpps snabbt och helvetet fortsätter för familjen.
Barnen hamnar i familjehem, de sociala myndigheterna förstår att de inte kan vara kvar i hemmet. Därifrån rymmer de, gör inbrott i igenbommade sommarstugor för att hitta mat, pengar och varma kläder.
Hatet mot pappan förenar Hans och Kent, det är kittet som binder dem samman. Att döda pappan för allt ont han gjort mot dem och mamman. Så småningom tar alkoholen och drogerna över deras liv, de går i sin pappas fotspår. För att kunna betala sin langare blir bilstölderna, inbrotten fler och fler.
Till slut åker Hans in i fängelse och Kent blir ensam kvar i ett samhälle han inte känner sig hemma i eller får någon hjälp. För Kent är det kört, han är skadad för resten av livet på grund av alla övergrepp som pappan begick mot honom som barn. Hans börjar förstå när han sitter inne i fängelset att livet kanske kan se annorlunda ut, ta en annan vändning. Han börjar drömma om en familj, fru och barn. Ett jobb en lägenhet som inte enbart är en knarkarkvart.


Så det finns hopp i boken vilket jag är tacksam för mitt i allt det fruktansvärda.



Jag vill ge Micael 4/5 i betyg för att han orkat skriva boken.
/ Monica Gullman


PS. Micael kommer även att närvara på Höstbokfestivalen i Sundsvall den 14 september där han kommer att prata om sin bok.




Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *