Olga Tokarczuk, Löparna

Olga Tokarczuk – Nobelpristagare i litteratur 2018

”Löparna” är en roman om att befinna sig i ständig rörelse. Men också om att till varje pris bjuda motstånd – att bromsa och bevara.

Frédéric Chopins syster smugglar hans konserverade hjärta över gränsen till Polen. En kvinna flyger över halva jordklotet med uppdraget att barmhärtighetsmörda sin dödssjuka tonårskärlek. En man sjunker långsamt ned i galenskap efter att hans fru och barn mystiskt försvunnit under en semesterresa, för att sedan lika mystiskt dyka upp igen. Den ryska sekten Löparna förkunnar att vägen till frälsning ligger i att aldrig slå sig till ro.

Episoder och fragment avlöser varandra i en lekfull och originell romantext som rör sig fritt genom tid och rum. Det handlar om resande och migration, liv och död, och den mänskliga kroppens förfall och bevarande.

Jagberättaren i Olga Tokarczuks novell ”Spel på många små trummor” är nyinflyttad i en myllrande, undanglidande storstad. För att bryta mot vardagens enformighet söker hon sig till en grupp trumspelande udda existenser i en husvagnspark. Här börjar hennes konturer bli lika suddiga som stadens och hon upptäcker att hon utan motstånd kan glida in i och ut ur olika identiteter. Hon är en partytjej eller en hemlös kvinna, en ung kille i baseballkeps eller en utländsk affärsman som dricksar frikostigt och följer börsnoteringarna på teven på hotellrummet.

De 21 novellerna i ”Spel på många små trummor” bildar en kör av egensinniga röster som lyser av berättarkraft. Det handlar om saga och verklighet, storstad och landsbygd, och att förlora och hitta sig själv.

Sagt om boken Löparna
”En välslipad skalpell som med lustfyllda skratt snittar hål på uppblåsta
Sanningar och visar deras tomma innanmäten för världen. En brokig väv med skimrande trådar. En hyllning till den levande människan. Allt det är Löparna av Olga Tokarczuk”.
Anders Kapp i Kapprakt, läs hela recensionen här.

En bok som inte kan tillskrivas stillhet eller vila. Om ens i en grisblink. Här är närmare bestämt en bok om att vara på väg och i rörelse.
Den här boken rör inte bara på sig bildligt och bokstavligt. Boken rör även om i läsarens tankar och väcker många spännande frågor. För den nyfikne läsaren ska här nämnas att frågorna handlar om människan, varandet och ja, livet.
Det finns en vacker – och kanske i viss mån skrämmande – tanke genom hela boken om att den som inte rör sig, lever och verkar, blir inte blott orörlig; den slutar leva. Och kanske någonstans att den och det som pågår är och lever.
Boken – vars författare ska nämnas har belönats med Nobelpris – skildrar människor som är i oavbruten rörelse, som strävar emot det nytänkande och vill bevara det som är. I boken möter läsaren bland annat Chopins syster som smugglar broderns hjärta över landsgränsen till Polen och en annan kvinna som planerar ett barmhärtighetsmord på sin ungdomskärlek.
Jag fastade för språket och författarens sätt att beskriva sina karaktärer och deras huvudbryderier. Man känner längs läsningen att författaren har sin själ i författarskapet, vilket gör varje ord levande. Och jag tycker att boken vid sidan av framåtrörelsen i största allmänhet, har ett driv och flyt i språket. Det flyktiga vävs skickligt samman med det mer varaktiga.
Löparna är boken som riktar strålljuset mot rörelsen och vägen framåt. Dess budskap går som en löpeld läsningen igenom; ”rör på dig, sitt inte still. Välsignad är den som är stadd i rörelse”.
/ #carolinesbokhylla (Caroline Nilsson)