Birgitta Gunnarson, Så länge hjärtat kan slå

Varmhjärtad feelgood-debut om att våga börja om i livet

Vid femtionio års ålder kan Bodil Olsson bittert konstatera att inte mycket har blivit som hon en gång drömde att det skulle bli. 
Hon är besviken. På livet i allmänhet och på sin man Klas i synnerhet. Han som nyss ätit lunch med chefen, blivit högtidligt avtackad och nu gått i pension. Bodil kan redan se framför sig hur det kommer att bli, med honom sittande i mysbyxor framför teven hela dagarna. 
Men i stället tillkännager Klas abrupt att han fått nog och tänker flytta. Dottern Petra visar inget medlidande. Hon tycker det är bra att föräldrarna delar på sig, och snart börjar hon rapportera om allt nytt och roligt som pappan hittar på. För att hitta en väg framåt blir Bodil tvungen att sluta se sig som ett offer och börja ta nya steg. 
Så länge hjärtat kan slå är en varmhjärtad, uppslukande feelgoodroman om att våga skaffa nya vänner och att bryta sig loss från sina invanda mönster. 

Författaren

BIRGITTA GUNNARSON är en svensk författare bosatt i Sollentuna, med ett yrkesliv som sjuksköterska bakom sig. Feelgoodromanen Så länge hjärtat kan slå är hennes debut. 

.

Recension

Maud Granholm har läst och recenserat.

Vi människor är oftast tveksamma till förändringar, men när vi befinner oss i böckerna värld så vill vi att karaktärerna skall förändras och utvecklas, gärna till det bättre. I Birgitta Gunnarsons debutbok Så länge hjärtat kan slå finns alla komponenter med. Här är det inte bara bokens huvudkaraktär Bodil som genomgår en stor förändring, för när människor förändras så sprider det ringar på vattnet.

Bodil är femtionio år och har tappat sin framtidstro, ingenting har ju ändå blivit som hon drömt om.  Maken Klas som precis fyllt pensionär har inte helt tappat sin, utan bestämmer sig för att lämna Bodil och förverkliga de drömmar som han fortfarande har kvar. När Klas flyttat hemmifrån rasar Bodils värld, hon känner sig ratad, misslyckad och ensam. Dottern Petra som alltid varit pappas flicka är inget stöd när hon berättar om pappans körsångsdebut och långt gångna tågluffarplaner. Bodil drar offerkoftan tätare omkring sig och sjunker allt djupare ner i ”tyckasyndom träsket”.

Sakta upptäcker Bodil  att det liv hon levt, med knutna händer mot omvärlden, gjort att hon varken kunnat ta emot ett gett värme och närhet. Även om både hon och andra i hennes närhet haft behov av det. Hade hon någon gång varit nöjd med sitt liv? Vad var det som hänt med hennes och Klas äktenskap? När gick det egentligen snett och varför blev de aldrig lyckliga med varandra?

Världen runt omkring finns ändå kvar och hon är tvungen att omvärdera en del av sina tidigare uppfattningar. Grannen med det färgranna håret som arbetar på nätterna, är kanske ingen häxa. Vännen Ulla som hon delat sin vänskap med i många år, har kanske inte alltid varit riktigt ärlig och kollegan Rasmus med det fluriga håret, har också han haft motgångar och sorg i sitt liv? Bodil börjar sakta knäppa upp offerkoftan och räta ut sina knutna händer, därefter konfronterar hon vännen Ulla och byter färg på golvet i sitt vattenskadade kök.

De korta meningarna störde mig lite i början, men författarens sätt att variera meningslängden gjorde att jag hittade ett bra flyt i läsningen. Huvudpersonen driver handlingen framåt på ett utvecklande och intressant sätt. Språket är enkelt  och beskrivande, vilket gör det lätt att känna in personer och miljöer. Det är en bra och genomtänkt berättelse om relationer mellan barn och föräldrar, vänskap, ilska och sorg. Den visar också på att det finns hopp och nya vägar om vi bara kan och vill släppa taget och gå vidare.

Berättelsen om Bodils liv känns som bomull i hjärtat för en kvinna i min ålder. Kanske har författarens yrkesliv som sjuksköterska format hennes empatiska sätt att skriva på. Som hustru och mamma, med ett långt yrkesliv där det ”goda mötet” alltid stått i fokus känns det gott att läsa om framtidstro. Att varje människa har möjlighet att bestämma över sitt eget ställningstagande och val av förhållningssätt. Det är säkert fler än jag som behöver påminnas om vikten av det positiva som sker i vår närhet, kanske extra mycket nu när pandemin ligger kvar och oroar.

Det är intressant att se hur människor kan förändras, göra saker på nytt och då kanske också på ett annat sätt. Oförutsägbara skillnader kan uppstå även om systemet kanske styrs av deterministiska lagar. En fjärils vingslag i Hongkong kan skapa tornados på andra sidan jordklotet, vilket visar att en obetydlig händelse kan utlösa en stor förändring.

 Så länge hjärtat kan slå” är precis som en bra feelgood skall vara, med ett slut att glädjas åt, där två komplexa livshistorier knyts samman till ett lyckligt.

”Man vet inte vad man kan…..förrän man har försökt.”

Maud Granholm