Katarina Widholm, Värma händer

Stockholm, 1942. Den unga Betty från Hudiksvall är numera gift med sonen i doktorsfamiljen Molander där hon tidigare arbetade som hembiträde. Det är beredskapstider och ransonering men Betty tycks ha allt hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem i en av Stockholms nya villaförorter, tjusiga kläder och ett givande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet med Carl-Axel knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen hände med dotterns verklige far, den judiska universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.

En dag är Carl-Axel också borta och Betty måste reda ut hans trassliga affärer. Oron är stor över att hon och dottern Martina ska ställas på bar backe. Att kombinera modersrollen med yrkesarbete är inte lätt, särskilt som Betty har svårt att förlika sig med tanken på att själv ha ett hembiträde i hushållet. Av en slump får hon reda på att Martin lever – och bor i Gävle. Bara några timmars tågresa från Stockholm. Hennes ilska över hans svek är fortfarande stark, men ännu starkare är hennes önskan att återse honom.

I den efterlängtade uppföljaren till den kritikerrosade romanen Räkna hjärtslag får läsarna återigen möta den levnadsglada Viola, doktorsparet Molander, den rekorderlige Birger och journalisten Olof Morin. Katarina Widholm skildrar tidstroget livet i 1940-talets Stockholm med ett berättardriv som gör det svårt att lägga boken ifrån sig.

Recension

Jag tyckte väldigt mycket om den historiska romanen Räkna hjärtslag av Katarina Widholm som också har nominerats till årets bok 2022. Vännerna i bokcirkeln, min gamla mamma och hennes väninna tyckte likadant och vi har alla väntat på uppföljaren om Betty och hennes liv under krigets 40-tal. Nu är Värma händer här och jag blev inte besviken.

Katarina Widholm lyckas än en gång fånga mitt fulla intresse. Hennes beskrivningar av miljöer, karaktärer och kläder är målande och tidsenliga och samtalen kring böcker och dåtidens författare är intressanta. Året är 1942 och vi får följa det tidigare hembiträdet Betty som nu gift sig, blivit mamma till lilla Martina och arbetar på ett bokförlag. Äktenskapet med Carl-Axel Molander har inte blivit det hon hoppats på och hans ständiga behov av pengar blir ett oroande problem som påverkar hela familjens ekonomi. Här finns onkel Mauritz och doktorsparet Molander och Betty fortsätter att träffa de vänner hon fick när hon kom till Stockholm som 17-åring. Violas hemgjorda hudkräm har en rykande åtgång tack vare väninnornas gemensamma marknadsföring och entreprenörstänk. Bettys vän Birger har gift sig och bildat familj, men den lite krasslige journalisten Olof Morin har svårare att hitta sin plats i livet. Martin Fisher, Martinas judiske far är fortfarande försvunnen, men Bettys känslor för honom gör sig ständigt påminda och om han nu lever, varför hör han inte av sig?

Precis som den första delen av serien är Värma händer välskriven och med ett driv som gör det svårt att lägga den ifrån sig. Här ges mindre plats för de tidsenliga recepten och de överdådiga bjudningarna, men ransoneringar och en yrkesarbetande huvudkaraktär är säkert en del av orsaken. Som jag skrev i första delens recension så har jag valt att läsa den här serien som ren underhållning, men båda böckerna öppnar upp för många obehagliga reflektioner. Inom de slutna rummen dolde sig en skrämmande kvinnosyn och de kvinnor som råkade i olycka stod ensamma med både skam och skuld. Jag ser Betty som både framsynt och ansvarstagande, men också lite naiv i sin avsaknad av kärlek. Trots sin unga ålder så banade hon ändå väg för jämlikhet både i hemmet, arbetet och i sängen.

Kriget, ransoneringskupongerna, mörkläggningsgardinerna och inkallelseorderna ligger som en grå filt över berättelsen. Ändå saknar jag lite av omvärldsbevakningen och radions betydelse som informationskälla och de orossamtal som jag förstått av min mamma ofta uppstod när människor träffades.

För att veta mer om livet under krigstiden så har jag haft några samtal med min mamma som också läst båda böckerna. Hon är född 1933 och hösten 1939 när andra världskriget bröt ut var hon 6 år. Min morfar var åkare och ägde flera bilar så mamma minns väl hur han byggde en speciell bod för veden till bilarnas gengasaggregat. Hon minns surrogatkaffet och ransoneringskupongerna som påverkade livet för familjerna i hennes hemby. För henne är äggen fortfarande en lyxvara som hon har svårt att slösa med. Hela hennes skolgång genomsyrades av kriget, hon började skolan vid krigets början och slutade sex år senare när kriget äntligen var slut. Under krigsåren lagstadgades skolmåltiderna som ett viktigt komplement till de näringsfattiga måltiderna i hemmen. Den första tiden var det gröt som östes upp på tallrikar innan barnen kom in i matsalen. Mamma ryser fortfarande vid minnet av den kalla gröten som flöt på mjölken, hon åt den men kräktes efteråt för disciplinen var hård på den tiden.

Även om Sverige behöll neutralitet och var det enda land i norden som stod utanför kriget så blev den första delen av 40-talet en turbulent tid för många. Kärlek, vänskap och passion gav ändå Betty styrka. När vi lämnar henne i bokens sista kapitel så planerar hon för ett firande inför det nya året 1944 och hennes förhoppning är att trots ransoneringen kunna köpa det hon behöver för att laga en riktigt god laxpudding.

Jag säger GOTT NYTT ÅR till Betty och ser fram emot att få fortsätta följa hennes och Martinas liv. Kriget fortsätter och än är det lång till hösten 1945.

Mitt tips är att läsa böckerna i ordningsföljd för bästa läsupplevelse.

Maud Granholm
@Basilica55

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.