Redan på torsdagen hade pappa över telefon meddelat mig att nu, nu skulle det bli av.

”På söndag. Lite efter frukost.”

Vad vi skulle göra ville han inte berätta men sedan ett par veckor tillbaka hade han låtit mig förstå att någonting var i görningen.

En man får en oväntad present av sin pappa. Överraskningen visar sig leda långt ner i Stockholms okända historia. Men gradvis framgår det att spåren från det förflutna inte helt stämmer. Samtidigt avslöjar pappan en privat och skakande berättelse som tvingar sonen att spetsa öronen till det yttersta.

Cirkelns fyra hörn är en roman om minne, historieskrivning och arv, spännande och klaustrofobisk i en stil som Jerker Virdborg behärskar som ingen annan.

Jerker Virdborg

Jerker Virdborg är född 1971 och bosatt i Stockholm. Som ung studerade han litteratur-, film- och konstvetenskap och i 25-årsåldern började han skriva prosa. Efter debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt 2001 utkom året därpå romanen Svart krabba som tilldelades tidningen Vi:s litteraturpris och översattes till flera språk. Han har därefter publicerat romanerna Försvinnarna (2005), Mannen på Trinisla (2007), Kall feber (2009), Staden och lågorna (2012), Sommaren, syster (2017) och Mamma i soffa (2020) och befäste med dessa sin position som en av de intressantaste nya rösterna i svensk litteratur. Han har även intresserat sig mycket för novellen som form och tillsammans med Ingrid Elam varit redaktör för antologin Svenska Noveller, Från Almqvist till Stoor, utgiven 2018.

Recension

En distorsion att älska

Anders Kapp här läst boken och skriver ”En distorsion att älska”.

Ibland stöter man på bra texter att tycka om. Mer sällan möter man fantastiska texter att verkligen njuta av. Och några enstaka gånger sugs man in i texter som är drabbande, som bara måste älskas (även om just de texterna sällan är behagliga). Jerker Virdborg har fått uppmärksamhet och en del priser för sitt författarskap men vad jag vet har han aldrig ens nominerats till Augustpriset tidigare. Nu måste det vara dags; Cirkelns fyra hörn är en rar blomma i den litterära floran, långt ifrån rar i ordets mening som söt och trevlig utan rar i meningen ovanlig, en rätt obehaglig blomma, kanske giftig, en bokstavsvärld som drabbats av distorsion, en söndag i Stockholm när allt är en smula förvridet, verkligheten osäker, allt är en aning kanske på livsavgörande sätt. Bland mycket annat fick den mig att fundera över olika strategier inför det obligatoriska döendet.

Läs hela recensionen här.