Det skvallrades jämt om den beryktade björnjägarens sju döttrar. Meningarna gick isär. Levde de verkligen på helt egen hand ute i vildmarken? Det påstods att de tillbringade all sin tid med att jaga, bada och brottas, förutom när de drack sig stupfulla på hembränt och porter. Ibland syntes de på marknaden där de sålde björnskinn och dansade lättklädda och uppspelta när försäljningen gått över förväntan.

En kvinna bestämmer sig för att i hembygdsföreningens årsbok nedteckna de sju systrarna Leskinens vilda historia. Varför gick de aldrig i skola? Varför ville de leva isolerade i ödemarken, femton mil från närmaste stad? Varför betedde de sig som grovhuggna pojkar?

Det blir till en berättelse om vrede och sorg, om ensamhet och gemenskap, om syskonrivalitet och en förhöjd livskänsla i den krävande tillvaron långt in i vildmarken.

Anneli Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis finska romanklassiker Sju bröder från 1870 men har valt att flytta berättelsen till nutid och till namnlösa platser i Finland – och att istället placera sju systrar i förgrunden.

Författaren

Anneli Jordahl är författare till ett tiotal verk, och även verksam som litteraturkritiker. Senaste boken, essän Orm med två huvuden, tilldelades bland annat Samfundet De Nios Stina Aronson-pris och Eva Bonnier-stipendiet. Björnjägarens döttrar är hennes femte roman.

Recension

Caroline har läst Björnjägarens döttrar och tycker att ”Det är en smula besynnerligt, om man tänker efter. Att sju vilda systrar, ett rövarliv till skogs och en berättelse med glimtvisa öar av Kivis klassiker skulle få mig att fullständigt bubbla över av läslycka.

Så. Låt mig ta er till Finlands djupaste skogar och skitigaste sly. Bortom civilisation, (samhälls)ordning och hyfs. När björnjägaren och hans folkilskne fru avlider bestämmer sig deras sju vilda systrar att dra till skogs för att överleva – och läsäventyren tar fart. Det är en rivalitet som tätnar, råhet som tilltar och sju systrars maktkamp som tar vid. Här finns klasskillnader, klass och vildmarkens avgrunder i ett bullrigt mörker. Här finns kultur, bildning och bibliotek som ett lockande ljus. Och här är en välskriven roman, ofta rolig, stundom rörande och alltigenom fasligt förförande. 

En störtflod av skratt far rakt igenom mig. Maktkamp, familjedrama och syskonrivalitet möter både ilskan som kokar och sorgen som skvalpar. Och där någonstans mellan vassa armbågar, otyglade manér och oborstade tofsar sitter jag alltså fast.  

Det är rivigt, rått och rakt igenom elegant. Magiskt skickligt! 

Hjärtat bankar, svetten lackar och sidorna bläddras febrilt. Det är en berättelse som drivs av berättarglädje, gott mod och en stor dos humor. Orden dansar över sidorna och blinkningen till Kivis brödraskara glittrar. Tänka sig ändå, att en berättelse till ytan så okultiverad, ohämmad och oanständig kan landa i en omåttlig förtjusning.  

Författarens stil och skärpa drar mig närmast till Lidmans skarpa kontraster och botten för att inte säga nyfikna blick på människan utifrån samhälle och tid. Tonen är rättfram, takten sätter sig och tilltalet förför.

Hmrpf.  

Björnjägarens döttrar är en ohämmad och omåttligt fascinerande roman med uppror i massor och underfundighet i det stora. En läsning som gräver i den okultiverade myllan och gläntar på stora frågor om bland annat livets villkor, kulturens betydelse och kvinnors kraft. Ett lysande exempel på hur en bullrig, bångstyrig och brokig berättelse om en systerskara kan bli till litteratur som får läsaren – mig – att baxna. Kort sagt, hatten av för ett imponerande romanbygge!

Caroline Nilsson 
@carolinesbokhylla

Fler recensioner

”intelligent underhållning av hög karat”

”Det sprakar av yster språkglädje i Anneli Jordahls nya roman om de sju vilda och oborstade systrarna Leskinen, som gradvis klipper sina band till det moderna samhället och inleder en jägar- och samlartillvaro i dagens Finland. Jordahl har låtit sig inspireras av – och går i dialog med – Aleksis Kivis mustiga finska romanklassiker Sju bröder från 1870, som ju handlar om en råbarkad brödraskara som på ett liknande vis vänder civilisationen ryggen. Det är ett vågat projekt som i mindre skickliga händer hade kunnat sluta i ett präktigt magplask, men Jordahl har skrivit en stilfull hommage till Kivi som samtidigt undersöker könsroller, syskonrivalitet och maktspel inom familjer.”

Svenska Dagbladet

”en helt ohämmad skildring, mer frisläppt än något jag tidigare läst av Jordahl”

”Systrarna är våldsamma, råa i mun och kroppsligt oblyga. Skogslivet gör dem inte mer välkammade, tvärtom blir håren allt tovigare och kroppslukterna fränare. Maktkampen mellan dem skärps, de starkare tar till våld mot de svagare, och de senare söker sig bort, mot det ljus som strålar från kyrka, skola och bibliotek.”

Aftonbladet