Elin Persson, Sommaren

Foto Viktor Fremling

Lea och Jelena. Och en sommar som förändrade allt. När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade någon annanstans och sommaren utanför bara pågår.

Författaren

Elin Persson, född 1992, debuterade med den hyllade ungdomsromanen De afghanska sönerna, som belönades med Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2021. Det är någonting som drar i mig utkom 2021. Sommaren är Elin Perssons första roman för vuxna.

Recension

Caroline har läst Sommaren: Lutar mig över sidorna, räknar till fem rader och hela verkligheten rasar in.

Sommaren, så säg? Låt mig presentera er för två flickor och en sommar som förändrade allt. Berättelsen tar vid när Lea och Jelena blir bonussystrar och sommaren anas. På få sidor skissas kontrasterna både mellan flickorna och kring berättelsen fram – och en närmast elektrifierad laddning uppstår i både text och tilltal. Här är livet i det lilla, gränslösheten i det fördolda och grumligheten som kan omgärda det ordlösa men närvarande i en (tonårs)relation. Det svala möter det svåra, det utforskande ställs mot konsekvens och barndomens trygghet borras och bryts. För den som letar efter läsupplevelser där det ordlösa och svårfångade kommer nära; grattis!

Här är boken där kontrasterna bränner till och konturerna briserar. Kollusionen däremellan ger läsningen en klangbotten och berättelsen ett driv. Om jag dras med? Som jag gör!

O-oh.

Känslorna störtdyker. Den skarpa kontrasten mellan böjande sommar – brutal maktlöshet, barndomens kantighet – och vuxenvärldens aningslöshet ställer tankarna på högkant och vaggar tillvaron till ett minfält. Jag vänder sida, vrider mig olustigt både i läsfåtöljen och tanken. Och, det är inte bara bra – det är bestämt briljant!

Och så.

Sommaren är en outsäglig och undersökande roman som skaver mellan raderna och ställer känslorna på högkant. Det är stämningsfullt, smått obehagligt och sirligt precist. Det skiftar drastiskt, stundom dramatiskt, och sätter sommarens sedvanliga skimmer i ett annat ljus. Kort sagt en allvarsam roman som sidantalet till trots ändå i samma stund lyckas fånga ett systerskap på gränsen till dårskap, både ömsint och destruktivt. Förödande och fragilt men ändå fascinerande och fängslande, för att inte säga ge ord för den skräckblandade förtjusning som följer av att befinna sig i tonåren – och inte minst att som barn kastas mellan beundran och bävan utan möjlighet att klä erfarenheten med ord.

Korsordsnyckeln, den lyder därför: omfångsrikt, omskakande och omåttligt älskvärt. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *