Maria, en ung och levnadsglad kvinna, försvinner efter en midsommarfest 1983. Därefter börjar sammanhållningen i den lilla byn i Dalarna sakta falla samman. En del menar att Maria helt enkelt gett sig av, trots att hennes lilla dotter lämnats ensam kvar.

Marias mamma Greta vägrar tro att dottern har lämnat byn frivilligt. Hon börjar vandra för att finna Maria och hon kommer inte att ge upp förrän hon har gjort det. Men kanske finns det de i byn som inte vill att hon lyckas.

Dimdans är Malin Hedins tredje bok, en spänningsroman om vad som sker efter ett försvinnande. Om de hemligheter och lögner som växer i dess spår och om sanningens pris.

Författaren

Malin Hedin är född 1982 och arbetar som lärare i Västerås. Tjugo år gammal debuterade hon med Fjäril utan vingar (2002) som följdes av Inte gå under (2015). Dimdans är hennes första spänningsroman.

Recension

Maud Granholm har läst boken. Det här är hennes recension.

Dimdans är Malin Hedins första spänningsroman och jag kan bara säga, vilken bra bok! En känslosam berättelse där författaren håller mig på halster under alla bokens kapitel, ända in i den slutliga klarheten.

Året är 1982. Precis som alla andra år så firas midsommaraftonen i Bons där Maria och dottern Terese bor. Grannarna Sylvia och Kjell, Göran och Thorild, Rolf och Nettan har traditionsenligt samlats till god mat, dryck och dans. Marias mamma Greta har lagat mat till buffén som hon och pappa Hasse levererar. Hasse blir kvar men Greta klarar inte riktigt av deras festande så hon lämnar firandet tidigt.

De äter och dricker och kvällen blir sen. När alla vaknat upp på midsommardagen så finns inte Maria kvar i huset. Hennes kappa och plånbok är borta och på köksbordet ligger ett avskedsbrev. Ingen vet exakt om brevet är skrivet av Maria och Greta anar att det är en lapp som rivits ur en av dotterns dagböcker. Den levnadsglada Maria var ung när hon fick sin dotter Terese men ingen tvivlar på hennes kärlek till barnet, ändå tror alla bybor att hon lämnat sin dotter och byn frivilligt. Marias mamma Greta har en helt annan uppfattning och från sina fönster ser de henne vandra på väg och i skog i sitt sökande efter dottern.

Det här är början till en spänningsroman som håller mig i ett konstant grepp genom hela boken. Även om en del kapitel känns som transportsträckor till det slut och det uppklarande av försvinnandet som både jag, föräldrarna och byborna väntar på, så håller berättelsen mig kvar i sitt grepp. Jag går med Greta i hennes sökande efter dottern och tillsammans går vi genom blommande sommarängar och höstblöta skogsmarker. Tidiga mornar sitter jag med Sylvia vid vävstolen, jag blandar färg vid hennes staffli och jag söker svar på samma frågor som dottern Terese ställer till sig själv.

Vad hände i Bonns den där midsommarnatten 1983? Minnet sviktar för flera av festens gäster och hos andra lämnar de en bitter eftersmak, men vad är sanning och vad är lögn?

Jag vet att det året 1982 firade jag midsommar med goda vänner på landet och i augusti samma år föddes våra tvillingar. Kanske är det därför som jag tar både Maria och Terese till mitt hjärta. Gretas kärlek till sin dotter och sitt barnbarn är djupbottnad och mycket svårförståeligt för mig, men också en del av livets svåraste gåtor.

Dimdans döljer lögner, hemligheter, mångfasetterad kärlek och har precis det där som gör en bok till en mycket läsvärd spänningsroman.

Maud Granholm