Emma Frans, Expertparadoxen

Tänk dig en värld utan experter. Lite skönt att slippa alla besserwissrar och förståsigpåare, kanske? Men om alla experter försvann skulle du nog snabbt bli rätt vilsen. För det är ju ofta experter som leder dig rätt. Både när du vill kontrollera ett konstigt födelsemärke, ta körkort eller veta vad det ska bli för väder i helgen. Under de senaste åren, inte minst under covid-19-pandemin, har många vänt sig till vetenskapliga auktoriteter för att få definitiva svar, bara för att inse att forskare ibland är oeniga och att forskare kan ha fel. Så när ska du lyssna på forskarna? Och vad händer när forskare har fel?

Expertparadoxen visar att trots att det är bra att lyssna på experter kan ett alltför stort förtroende för vetenskapliga auktoriteter ha förödande konsekvenser. I Expertparadoxen får du de verktyg som du behöver för att ta hjälp av andras kunskap på bästa möjliga sätt.

Författaren

Fem frågor till Emma Frans, doktor i epidemiologi, forskare vid Karolinska institutet och författare till Expertparadoxen och fyra tidigare böcker om vetenskap.

1 | Vad är expertparadoxen?

– Det är ett begrepp som jag själv har hittat på. Det är positivt både för samhälle och individer att vi har ett högt förtroende för forskare och expertis, men det höga förtroendet kan också innebära problem när det slår över i en sorts blind tro på vetenskapliga auktoriteter.

2 | Du skriver också om faktafundamentalister. Vad är det?

– Det är en anspelning på begreppet faktaresistens, och motsatsen till det. Vi har pratat jättemycket om faktaresistens, vetenskapsförnekelse och så vidare. Men jag tycker mig också se en ytterlighet på andra sidan: folk som tror på allting, bara för att det kommer från någon sorts forskare och expert.

– Det är viktigt för allmänheten att förstå att olika experter har olika typer av kompetens – och ser olika problem utifrån sina olika perspektiv. Vilken typ av svar man får är ganska beroende av vilken typ av experter man frågar. Under pandemin var det väldigt mycket fokus på experter inom medicin. Frågor som varför vi inte får gå på sportevenemang men på Ullared ställdes till en epidemiolog, när det egentligen var en juridisk fråga.

3 | Vad har du själv lärt dig i din roll som expert?

– Jag har upplevt att man ibland har lite orealistiska förväntningar på oss experter, att vi förväntas ha rätt redan från början, när det ännu inte finns så mycket forskning på området. Som forskare tycker jag inte att det är konstigt när forskare ändrar sig, eller att forskare är oeniga fram tills man har nått någon sorts konsensus och det finns ordentligt med vetenskapligt stöd för en uppfattning. Men jag upplever att allmänheten ibland uppfattar det här som paradoxalt och förvirrande.

– Det är därför jag har skrivit i den här boken. För att överhuvudtaget kunna förhålla sig till experterna behövs en viss typ av grundförståelse för vad vetenskap är och för den vetenskapliga processen.

4 | Att forskningsresultat sprids innan de granskats i en vetenskaplig tidskrift har blivit vanligare, inte minst under pandemin. Vad får det för konsekvenser?

– Under pandemin var det ett extremt stort sug efter alla möjliga typer av data, även om de inte var granskade. Jag tror att vi alltmer går i den riktningen. Man kan inte vänta in sega granskningsprocesser i den här typen av akuta krissituationer. Det är bra att forskare snabbt kan dela sina preliminära data med varandra, men det innebär också att man måste öka förståelsen för det här bland allmänheten.

Källa: Forskning & Framsteg

1 kommentar på “Emma Frans, Expertparadoxen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *