Intriger, lokalpatriotism och mord i hjärtat av Österlen. Christina Olséni och Micke Hansen är tillbaka med en ny serie, där idyllen snabbt förvandlas till ett livsfarligt mysterium.

En konferens som går över styr

Ystads kommundirektör och turistchef samlar nyckelpersoner till en påkostad konferens på Ystad Saltsjöbad. Under temat Tillsammans för framtidens Österlen väntas samsyn och visioner, men när Fabian presenterar sin kontroversiella plan att flytta Österlens gränser spricker stämningen. Dagen därpå hittas han död på sitt hotellrum.

Mitt i dramatiken kliver journalisten Ingalill Johannesson fram, med skarpt sinne och anteckningsblocket i högsta hugg. Vid sin sida har hon den unge, något ivrige kollegan Carl Gustaf Ramel.

När polisen famlar i blindo börjar Ingalill nysta i fallet. Vem är beredd att gå så långt som till mord för att bevara Österlens gränser?

Starten på en ny serie

Turistchefen som gick över gränsen inleder en ny humordeckarserie med den karismatiska Ystadsreportern Ingalill Johannesson i centrum. Här kombineras humor, lokalfärg och klassisk pusseldeckarspänning i en miljö där konflikterna bubblar strax under ytan.

Om författarna

Christina Olséni är entreprenör och civilekonom med lång internationell erfarenhet från stora koncerner. Micke Hansen har arbetat som artist, låtskrivare och manusförfattare för tv.

Tillsammans har de nått stora framgångar med de populära serierna Mord i Falsterbo och Ester Karlsson med K, uppskattade för sin varma humor, färgstarka karaktärer och underhållande intrigbyggen.

Med Turistchefen som gick över gränsen inleder paret en ny serie humordeckare med den karismatiska Ystads-reportern Ingalill Johannesson i centrum.

Recension

Ingalill Eriksson har läst boken och skriver detta i sin recension.

Boken lanseras som en mysdeckare. Författarparet Ohlséni och Hansen har tidigare skrivit flera böcker i genren. De är inte gifta, men båda bor i Skåne med respektive familjer. Och det är i Skåne denna deckare utspelar sig. Jag ger mig i kast med läsningen och ställer mig från början frågan om vad en mysdeckare kan innebära. Är det läsningen som skall bli mysig, eller är det myspys i själva handlingen och beskrivningen av miljön? Både och visare det sig, och jag kan efter läsningen varmt rekommendera boken.

På bokens omslag blir jag först lite överrumplad av att se mitt eget namn. ”Ingalill från Ystad” står det med röda bokstäver, innan själva titeln tonar fram i blå bakgrund: ”Turistchefen som gick över gränsen”. En man i badrock och med portfölj går där vid stranden nedanför ett fashionabelt badhotell. Han funderar ut något. Läsaren kommer att möta Ingalill och hon är betydelsefull. Hon träder här fram som en karismatisk och tongivande journalist, som löser en mordgåta. Hon kommer att återkomma i en serie av böcker som författarparet Christina och Micke planerar att skriva, förmodligen mysdeckare allihop. Men mannen på bilden blir mördad.

Intrigen är hämtad från turist-Sverige. Det handlar om frågan vilka orter i Skåne som skall anses ingå i turistmagneten ”Österlen”. Turister strömmar till, lockade av turistbroschyrer utlagda i pappersform på turistbyråer och tillgängliga som lockbete på nätet. Skall staden Ystad räknas som tillhörande Österlen? Självklara orter är Simrishamn och södra delarna av Skåne med sina utsiktsplatser och badstränder. Hur är det med Tomelilla, som mer är en järnvägsknut än ett bad-rike? Här hade läsningen underlättats av en karta. Jag fick plocka fram en gammal vägatlas ur bokhyllan, som jag för övrigt använt då familjen semestrat en sommar i dessa trakter.

Så samlas turistchefer och ansvariga på de olika kommunerna till en påkostad konferens. Turistchefen Fabian lanserar en storslagen plan, där Ystad får ingå i begreppet Österlen och det kan startas båttrafik för anländande turister längs kusten. Kivik kan ingå som attraktiv hamn. Men nu går han över gränsen. Alla blir inte glada. Och så hittas han död på sitt rum, berusad liksom flera av de andra gästerna och deltagarna på konferensen.

Detektivarbetet tar form och Ingalill spelar huvudrollen i sökandet efter mördaren. Till sin hjälp har hon en ung man som hon lite nedsättande kallar ”nollåttan”. Han är alltså från Stockholm, men har hamnat i Ystad som praktikant på en tidning, där Ingalill jobbar sedan länge. Ingalill älskar bakelser och är rent fysiskt lite trögrörlig. Men hon har huvudet på skaft och söker svaren på mordgåtan. Till bilden hör också hennes mamma som kräver omsorg och flyttar in på ett hem. Som läsare får jag skratta och le (kalla det gärna en mys-upplevelse). Det är bland annat en dråplig sidohistoria då en hamster försvinner, men visar sig igen efter att ha sugits in i en dammsugare och överlevt.

Boken är bra och kan med fördel läsas innan turistsäsongen är slut. Den som är mer hemma i norrländska landskap kan dra paralleller till diskussionen kring vad som skall räknas till ”Höga kusten”. Hör Sundsvall dit, eller är det bara Ö-vik och Nordingrå och Härnösand som räknas? Kramfors som ort ligger ju en bit in i landet, att likna med Tomelilla. Det finns säkert fler orter i Sverige som krigar om turistkartornas utseenden. Nu vill jag sätta punkt och inte inspirera till mysdeckare i norrländsk miljö. Mysa kan vi göra utan kartor och krig mellan turistchefer.

Ingalill Eriksson, Sundsvall den 25 juli 2026