En katts resedagbok blev nominerad till Årets Bok 2019, med motiveringen “En underbar roman, en hyllning till vänskapen och livet och till de små ting som ofta skänker oss störst glädje.” En gripande berättelse som fängslat läsare världen över.

Arikawas nästa bok, Katten som stannade kvar, släpptes våren 2026. Läs om sju katter vars liv sammanflätas med deras människor, och vad de betyder för varandra i den här livsbejakande novellsamlingen.

En hjälplös kattunge räddas ur ett återvinningskärl och lär sin husse att ta hand om sitt nyfödda barn. En äldre katt försöker knäcka koden för att kunna följa sin ägare in i livet efter döden. En flock med vilda katter på en ö lär en ung pojke att inte ställa sig i vägen för naturen. En familj är förvånad över hur lojal deras katt är till den otillgänglige pappan. En kvinna svär över hur hennes katt konstant väcker henne på natten.

Katten som stannade kvar utforskar livet och döden och hur katten alltid finns där för människan – på sitt vis.

Författaren

Hiro Arikawa föddes 1972 i Kochi, Japan. 2003 vann hon en tävling för debuterande författare som blev startskottet för en framgångsrik författarkarriär. En av hennes mest kända böcker är En katts resedagbok, som blev en internationell bästsäljare och som även filmatiserats.

Recension

Det var inte bara kattvänner som förälskade sig i Hiro Arikawas charmerande ”En katts resedagbok”. Där är det ovanligt nog katten Nana som, ur sitt perspektiv, skildrar den märkliga roadtrip som husse, herr Satoru, tar med honom på. Av tvingande skäl måste Satoru hitta ett nytt hem åt Nana, och nu reser de runt bland vänner och bekanta för att hitta det bästa.

”Katten som stannade kvar” är ingen direkt uppföljare, utan en samling noveller kring katter och den roll de spelar i människors liv. En är visserligen hämtad från Nanas och Satorus resa, och vi får även möta Satoru som barn och hans första katt. Men här handlar det också om helt andra katter, som den som bestämmer sig för att lära sig skriva sin signatur, den som ser sig själv som en av sönerna i familjen och den som hjälper en socialt imkompetent mangatecknare att bli en bättre pappa.

Jag kan känna mig tveksam till ett starkt förmänskligande av husdjur, som i vår kultur kan anta orimliga proportioner, samtidigt som vi tycks likgiltiga inför att vilda djurarter dör ut i ett allt snabbare tempo. Men som tur är går Arikawa djupare än att servera solskensberättelser om lyckan i att vara kattägare.

Alla hennes katter är verkligen inte höjden av gullighet och klokhet, som i den fascinerande och övernaturliga novellen om vildkatternas ö och hur märkligt det blir när ”kattresonemang” kommer ur en människas mun. Och att katten betalar ett pris för att underkastas människan blir tydligt i novellen om katten som förstår människornas språk, medan de inte förstår hans och ständigt misstolkar hans avsikter. Fast han är ett fullvuxet djur behandlas han som det eviga barnet.

Samtidigt som katter i vissa situationer kan hjälpa oss att bli bättre människor, eller charma oss att skämma bort dem bortom all sans, är samspelet inte enkelt. Hirokawa skildrar fint komplexiteten i det och gör det på en vardaglig, saklig och respektfull prosa ämnad att berätta, inte röra upp så stora känslostormar som möjligt. Hon serverar småroligheter som urspårade nätkonversationer och intressant kunskap kring det japanska systemet för att skapa namn. Och man noterar att männen här ofta är självupptagna och osmidiga, medan kvinnorna aldrig är problematiska.

Även om katterna är huvudpersoner är detta förstås i slutänden berättelser om människor. Och om vikten av att kunna skifta perspektiv och försöka se tillvaron med någon annans blick. Må det vara djurs eller människors.

Susanne Holmlund