Beskrivning
”En italienares bekännelser” är en roman skriven av Ippolito Nievo, som publicerades postumt 1867. Boken skildrar livet av Carlo Altoviti, en fiktiv adelsman från Friuli, och hans upplevelser under en tid av stora politiska och sociala omvälvningar i Italien. Genom Carlos berättelse får läsaren en inblick i Italiens historia från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet, en period som präglades av Napoleons krig och den italienska enhetsrörelsen.
Carlo Altoviti, född vid slutet av 1700-talet, växer upp på en lantgård tills han skickas till Venedig för att studera. Han kommer i kontakt med olika revolutionära idéer och involveras i politiska rörelser som strävar efter Italiens enande. Genom boken kämpar Carlo både med sina personliga relationer och sina politiska övertygelser. Han upplever kärlek och förlust, vänskap och svek, och försöker hitta sin plats i en värld som ständigt förändras.
Romanens styrka ligger i dess rika karaktärssammansättning och detaljerade skildringar av den tidens historiska händelser. Det är en berättelse om personlig och nationell identitet, om att söka frihet och rättvisa, och om att konfrontera de inre och yttre konflikterna i en människa och en nation på väg mot förändring.
(AI-genererad förklaring av bokens handling.)