Södermalm 1970-tal. I dörrkarmen till en tobaksaffär på Erstagatan finns en kedja inristad. Därinne, bakom det vinröda sammetsdraperiet, väntar Teresa Wallin på kvinnor som behöver fly sin vardag. Men Teresa är inte bara de utsatta människornas beskyddare utan också ensamstående mor till Hedda.

För Hedda är butiken en plats att räkna växelpengar på och där kvarterets kantstötta karaktärer alltid är välkomna. Här pågår ständigt livets dramatik. Men det är också en plats som tar alltför mycket av hennes mammas tid i anspråk. I väntan på att Teresa ska stänga för dagen utforskar Hedda gatorna och försöker få rätsida på en värld där svek, vänskap och våld lurar bakom varje gathörn.

Kedjan är en ömsint och gripande roman om det töjbara bandet mellan mor och dotter. Om kvinnor som reser sig i mörkret och vikten av en utsträckt hand. Och om en flicka som långsamt inser att även hon är en länk i Kedjan.

Ingrid Marie Thorslund är född och uppvuxen på Lidingö och är numera bosatt i Åre. Hon har en bakgrund som informationschef inom tv-branschen, lärare på högstadiet och yogalärare med egen studio. Hennes intresse för kultur och människans inre värld präglar både hennes skrivande och yrkesliv. När hon växte upp på 1970-talet tillbringade hon mycket tid bakom draperiet i tobaksaffären på Södermalm där hennes farmor arbetade.

Recension

Huvudpersonen i Ingrid Marie Thorslunds bok heter Hedda och är en flicka. Hon växer upp vi får följa henne genom flera år. Miljön är Södermalm i Stockholm och jag kan redan nu säga att behållningen av boken förstärks om läsaren är någorlunda bekant med adresser och skildringar av livet i dessa trakter. Och tiden är 70-tal. Likaså här, ökar en positiv läsupplevelse, när läsaren kan identifiera sig med denna tidsepok. Starka färger, projekt, solidaritet med utsatta människor på de sociala bakgatorna.

Det är inte en självbiografisk bok. Men författaren avslöjar att ett av hennes känslomässiga minnen från barndomen är att hon fick vara med i hennes farmors tobaksaffär på Södermalm. Där fick hon höra hur människor pratade, då de skulle köpa sina tidningar, sin tobak och sitt snus. Det kunde vara lite udda existenser. Författaren kunde se och höra mycket bakom ett rött draperi. I boken finns också en tobaksaffär, ett rött draperi, bakom vilket Hedda kan vistas och speja. I övrigt är mycket uppdiktat och författaren fantiserar ihop en intressant story.

Vi får följa Heddas tillvaro med en ensamstående mamma. Det finns en början och ett slut. Kedjad syftar på ett projekt där kvinnor och barn kan få hjälp att hitta ett nytt hem, på flykt undan otrevliga och farliga familjeförhållanden. Människor i en frivillig hjälpkedja ordnar bostäder och trygghet. Kvinnor misshandlas. Vilken syn finns då i boken på män? Det är inte någon aggressiv feminism som genomsyrar boken, snarare en mjukare form av hjälpverksamhet. En man som heter Gunnar och som vistas på en parkbänk spelar en stor roll, liksom en annan storväxt arbetande man, involverad i Kedjan. Fred är konstnären och vän till Teresa, som Heddas mamma heter. Fred ordnar så att Teresa kan ställa ut alla sina mobiler. Mobilerna är kreativa, stora och färggranna skapelser, som var och en har en historia i sig från miljön kring tobaksaffären och från Teresas upplevelser i livet. Det går bra med utställningen, som börjar i gatumiljö och som ställer till med trafikstockning, om än tillfällig.

Boken slutar i starka känslor. Vi får också veta att Kedjan fortsätter, om än i annan regi.

Sundsvall den 11 september 2025

Ingalill Eriksson