I Sverige tillsattes 2023 en kommitté, ledd av historikern Lars Trägårdh, för att ta fram en svensk kulturkanon. Denna kommitté överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen i september 2025, där de presenterade en lista över de verk som ingår.
Innehåll i den svenska kulturkanonen:
- Kategorier: Kanonen är indelad i fem konstarter (litteratur, bild och form, musik, film och scenkonst, lärdom och sakprosa) samt en kategori för samhälle.
- Exempel på verk: Bland de utvalda verken finns bland annat:
- Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.
- Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet.
- Allemansrätten, som lyfts fram som en symbol för gemenskap.
- Vasaloppet.
- Kända svenska varumärken som Ikea ingår också.
- Kriterier: Verken måste ha skapats för minst 50 år sedan för att kunna inkluderas.
- Folkligt bidrag: Allmänheten hade möjlighet att skicka in egna förslag till en så kallad “Folkets kanon”, som fick tusentals bidrag.
Recension
Ingalill Eriksson har tuggat sig igenom “En kulturkanon för Sverige”. Det här är hennes recension
Aldrig har jag läst en statlig utredning (SOU) som väckt så mycket känslor, både hos mig och andra. Jag känner både tacksamhet och glädje, bland annat med tanke på mina gymnasielärare vid Katedralskolan i Uppsala, som förde in oss gymnasister i läsandet av litterära klassiker inom litteraturen och historiekunskaper. Vi läste både svenska och utländska klassiker. Den färska utredningen har väckt andra diametralt annorlunda känslor, såsom ilska och hat. Ilskan som uttryck handlar främst om att förslaget om den svenska kanon är nationalistisk. Utan att gå in på denna kritik, vill jag påstå att det inte ligger någon motsättning mellan att lära sig mer om det svenska kulturella historiska arvet och att blicka utåt i världen och lära sig mer om vad som där har hänt och tilldrar sig idag.
Den som läser hela betänkandet får en grundlig introduktion, där kommittén redogör hur man tolkat uppdraget, hur man arbetat och även tankar framåt. Hur skall en kanon förvaltas och användas? För att gå rakt på den frågan, så föreslås att det bildas en stiftelse med finansiering från Allmänna arvsfonden. Stiftelsen skall samarbeta med en rad organisationer, men alltså inte styras av staten. Stiftelsens arbete föreslås inriktas på en bok, utställning men framför allt en digital portal, tillgänglig för alla.
Inledningsvis görs också en internationell utblick, bland annat mot Danmark, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och USA. Framför allt arbetet i Nederländerna ses som en modell för den svenska kanon.
Ett långt avsnitt ägnas åt ”Folkets kanon”. En mängd förslag har kommit in från olika delar av landet med förslag om vad som skall ingå. Över 9000 förslag kom in. Vissa handlar om regionala och lokala företeelser, det kommittén kallar vardagskultur. Där ingår även svensk matkultur, som till exempel sill, lax och köttbullar.
När det gäller målgrupper för en svensk kanon nämns barn och ungdomar, med i stort alla åldersgrupper. Det som inte nämns är ”nyfödda”. Skulle inte alla som föds i Sverige kunna få en liten bok om Sverige och svensk historia och kulturellt arv? Det lilla barnet kan inte läsa och det tar ett tag innan barnet förstår i vilken miljö de hamnat. Vad har hänt här på denna plats och hur ser det ut idag? Föräldrarna får ett första ansvar.
När man tar del av kommitténs förslag, finner man förvånansvärt många bidrag till kanon som handlar om barn och som riktar sig till barn. Här finns ”Sjung med oss mamma” av Alice Tegner och ”Tomtebobarnen” av Elsa Beskow. Och så ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren förstås. Lite förvånad blev jag av att ”Medeas barn”, en teaterpjäs av Suzanne Osten och Per Lysander på Unga Klara, tagits med. Pjäser för barn bör också ta upp det allvarliga och svåra med att vara barn.
Låt oss så avsluta med rubrikerna på själva listan, den som fått begränsad spridning och som jäktade journalister och ivriga debattörer gett sig i kast med. Kommittén har ett vetenskapligt förhållningssätt med systematiska indelningar. De 100 verken är sorterade under rubrikerna Litteratur (nio prosaverk och tio dikter), Bild och form, Musik, Film och scenkonst, Lärdom och sakprosa, Lag och rätt, Religion, Ekonomi, Uppfinningar och Offentlighet. Under varje rubrik finns beskrivningar av verken och en motivering varför de bör finnas med i kanon.
Jag känner mig både glad och lättad av att ha fått ta del av detta, både gammalt och välkänt, men också mycket ny kunskap. Nu ger jag mig i kast med första boken: ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist, nytryckt 2024, MEN ursprungligen utgiven 1839. Det är en spirande kärlekshistoria mellan sergeanten Albert och Sara, som är verksam i en glasmästarverkstad i släktens ägo. Berättelsen har samma tema som i pjäsen ”Lejonets unge” av Frida Stéenhoff från 1897, en pjäs som också finns med i kanon. Temat är kärlek mellan en kvinna och en man, som inte är gifta. I båda fallen uppstod livlig debatt och hårda oppositionella ord bland den så kallade kultureliten. Precis som idag 2025 kring En kulturkanon för Sverige.
Sundsvall den 22 oktober 2025
Ingalill Eriksson
