I Sverige tillsattes 2023 en kommitté, ledd av historikern Lars Trägårdh, för att ta fram en svensk kulturkanon. Denna kommitté överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen i september 2025, där de presenterade en lista över de verk som ingår.
Innehåll i den svenska kulturkanonen:
- Kategorier: Kanonen är indelad i fem konstarter (litteratur, bild och form, musik, film och scenkonst, lärdom och sakprosa) samt en kategori för samhälle.
- Exempel på verk: Bland de utvalda verken finns bland annat:
- Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.
- Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet.
- Allemansrätten, som lyfts fram som en symbol för gemenskap.
- Vasaloppet.
- Kända svenska varumärken som Ikea ingår också.
- Kriterier: Verken måste ha skapats för minst 50 år sedan för att kunna inkluderas.
- Folkligt bidrag: Allmänheten hade möjlighet att skicka in egna förslag till en så kallad “Folkets kanon”, som fick tusentals bidrag.
En kulturresa genom den svenska Kanons nio första verk
Ett reportage av Ingalill Eriksson
Lite omtumlad känner jag mig efter en resa genom den svenska Kulturkanons första nio verk. Det är nio klassiska litterära verk, för det mesta hämtade från bokhyllor i Vängåvans bokhandel. Men färden gick även ner till Kulturmagasinets källare, till ett antikvariat och ut på nätet i en fulltext, utlagd av Kungliga biblioteket. Jag vill berätta om hur det varit att söka, hitta och läsa böckerna. Något om innehållet vill jag berätta om, liksom den inspiration jag fått kring det svenska samhället. Det har varit en spännande och givande resa genom landets litterära historia.
Det började bra. Carl Jonas Love Almqvists Det går an, från 1839 finns i nyutgåva 2024 på bokförlaget Bakhåll. Det är en underbar kärlekshistoria mellan Albert och Sara. De träffas på en ångbåt och färden går så sakta – med dagens mått mätt, så de måste övernatta på flera ställen och hinner lära känna varandra. Det är en varm skildring av en spirande kärlek, tydligen kontroversiell vid den ursprungliga lanseringen. Efter läsningen började jag googla på ångbåtar och fann också denna hjulångare, Yngve Frey, beskriven i både ord och bild. Det var Sveriges tredje äldsta ångbåt.
Sen kom jag till August Strindberg. Det visade sig att förlaget Modernista gett ut flera klassiker, bland annat av Strindbergs samlade verk. I svenska Kanon ingår Giftas I – II, från 1884 och 1886 och dessa äktenskapshistorier finns nu i färsk utgåva 2025. Strindbergs noveller är kontroversiella och aktuella än idag och jag åker med i alla olika förvecklingar, lite omtumlad och provocerad. Bland annat skriver han om hur både mannen och kvinnan plågas av kravet på att mannen skall försörja kvinnan. Strindberg ger oss ett litterärt klassiskt verk av rang.
Därefter blev det tyngre på resan. Boken var inte svårt att hitta. Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga” från 1891 finns bland pocketböckerna på klassikerhyllan. Den är utgiven av Modernistas förlag 2022. Men jag blev så trött av läsningen. Det är en i den meningen en tung pocket, fylld av hästar, mörker, fyllefester, kavaljerer, bedrägerier, konkurser och annat hemskt vid de värmländska herrgårdarna. Språket är inte lättgenomträngligt. Utan anknytning till miljön blir det bara att ta sig igenom, nästan som en plikt. Det är ju det första svenska nobelpriset i litteratur till den berömda kvinnliga författaren Selma Lagerlöf.
Så kommer jag till ett verk, som Kungliga biblioteket valt att lägga ut i fulltext på nätet. Detta verk påminner oss svenskar om att befolkningen en gång bestod av nomader, som hade en hednisk kultur. Det är ”En bok om lapparnas liv” skriven av Johan Turi 1917. Författaren har skrivit en berättelse om samernas liv utifrån egna erfarenheter. Det tillhör svensk kultur att ha tagit del av denna historia i form av både realism och magi. Härifrån kan vi också leta efter och finna en fortsättning i muntlig och skriftlig tradition och även en samisk tradition genom musiken (bland annat jojken).
Nu återvänder jag till klassikerhyllan bland pocketböckerna på Vängåvans bokhandel. Där hittar jag Karin Boyes ”Kallocain” från 1940. Den romanen finns utgiven i nyutgåva på Modernistas förlag 2024. I Boyes dystopiska framtidsroman möter jag en statlig kontrollapparat, utrustad med sofistikerade tekniska och medicinska uppfinningar. Bakgrunden är världskrig och diktaturer. En rysning infinner sig hos mig som läsare, mycket med dagens situation i färskt minne. Boken är en bra påminnelse, om än i dysterhetens tecken.
Lättsammare blir det att gå till nästa klassiker. Nyutgåvorna är många och efterfrågan stor. Det är ingen konst att hitta något om ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren. Den version som kommit med i svenska kanon är från 1945. Förlaget är Rabén & Sjögren. Författaren (Astrid Lindgren) och illustratören (Ingrid Vang Nyman) är de samma då som nu. Den bok jag valt att köpa har sitt original från 1947 och bär titeln Känner du Pippi Långstrump? Få människor kan ta del av dessa historiska böcker, utan att få ett leende på läpparna och kanske känna sig lite uppstudsig.
Det ömsinta och revolterande känslorna följer med, då jag ger mig i kast med Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Det är Albert Bonniers förlag som låtit trycka romansviten Utvandrarna från 1949, Invandrarna från 1952, Nybyggarna från 1956 och Sista brevet till Sverige från 1959. Jag köpte hela serien i lättillgängliga pocketupplagor. Men det är Utvandrarna som ingår i Kanon, nytryckt 2025 och med ett förord av Björn Ulvaeus. Det har ju gjort både filmer och teaterpjäser av dessa epos. Det är en fantastisk läsningoch en alldeles speciell upplevelse att ta del av Mobergs eget språk.Över Atlanten går färden, med start från ett Småland fullt av förtryck från överheten, fattigdom, men också hopp om en bättre framtid i Amerika. I flera månader åker jag tillsammans med Kristina och Karl Oskar med barn och grannar. Det är en obehaglig resa med sjösjuka, löss och halvruttet fläsk, men full av litterär njutning, när jag sitter här på avstånd i historien.
Så är jag åter på torra land och befinner mig i Sundsvalls stadsbibliotek på Kulturmagasinet. Boken jag söker är Katitzi av Katarina Taikon, utgiven 1969. Boken finns där i original att låna. Men personalen fick gå ner i källaren för att hitta den. Jag som läsare kan sen följa den romska flickan Katitzi i en delvis självbiografisk skildring, som vill påminna oss om den diskriminering som förekommit i det svenska samhället. Den bild som fastnat i mitt minne är en vagn med alla familjens tillhörigheter som åker i väg från en tillfällig boplats. Katitzi har inte fått gå i skola, eftersom de tvingats flytta så mycket.
Till sist, vad vore en svensk kanon utan en deckare? Maj Sjöwall och Per Wahlöö skriver berömda böcker om olika brott. Vi får en bild av ett hårdnande svenskt samhällsklimat. Det verk som valts ut för Kanon är Den vedervärdige mannen från Säffle, utgiven 1971. Thomas på Vängåvans bokhandel i Sundsvall hjälpte mig att hitta den ursprungliga versionen via en antikvarisk sökning. Inledningsvis förflyttas vi till en sal på Sabbatsbergs sjukhus, där en man blivit brutalt mördad genom ett hugg i halsen från en bajonett. Det visare sig vara en polis vid namn Nyman, även kallad ”Den vedervärdige mannen från Säffle”, som mördats. Genom den återstående resan får vi följa hur Martin Beck och Gunvald Larsson och andra vid polisen envist försöker lösa gåtan med den mördade poliskollegan. De lyckas.
Så spännande och så givande har det varit att läsa de nio första verken i Svensk Kanon, SOU 2025:92. Nu återstår det att ta del av återstående 91 verk. Det är ju 100 verk tillsammans, sorterade under rubrikerna Litteratur (nio prosaverk och tio dikter), Bild och form, Musik, Film och scenkonst, Lärdom och sakprosa, Lag och rätt, Religion, Ekonomi, Uppfinningar och Offentlighet. Jag tar en paus, innan jag börjar med dikterna.
Recension
Ingalill Eriksson har tuggat sig igenom “En kulturkanon för Sverige”. Det här är hennes recension
Aldrig har jag läst en statlig utredning (SOU) som väckt så mycket känslor, både hos mig och andra. Jag känner både tacksamhet och glädje, bland annat med tanke på mina gymnasielärare vid Katedralskolan i Uppsala, som förde in oss gymnasister i läsandet av litterära klassiker inom litteraturen och historiekunskaper. Vi läste både svenska och utländska klassiker. Den färska utredningen har väckt andra diametralt annorlunda känslor, såsom ilska och hat. Ilskan som uttryck handlar främst om att förslaget om den svenska kanon är nationalistisk. Utan att gå in på denna kritik, vill jag påstå att det inte ligger någon motsättning mellan att lära sig mer om det svenska kulturella historiska arvet och att blicka utåt i världen och lära sig mer om vad som där har hänt och tilldrar sig idag.
Den som läser hela betänkandet får en grundlig introduktion, där kommittén redogör hur man tolkat uppdraget, hur man arbetat och även tankar framåt. Hur skall en kanon förvaltas och användas? För att gå rakt på den frågan, så föreslås att det bildas en stiftelse med finansiering från Allmänna arvsfonden. Stiftelsen skall samarbeta med en rad organisationer, men alltså inte styras av staten. Stiftelsens arbete föreslås inriktas på en bok, utställning men framför allt en digital portal, tillgänglig för alla.
Inledningsvis görs också en internationell utblick, bland annat mot Danmark, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och USA. Framför allt arbetet i Nederländerna ses som en modell för den svenska kanon.
Ett långt avsnitt ägnas åt ”Folkets kanon”. En mängd förslag har kommit in från olika delar av landet med förslag om vad som skall ingå. Över 9000 förslag kom in. Vissa handlar om regionala och lokala företeelser, det kommittén kallar vardagskultur. Där ingår även svensk matkultur, som till exempel sill, lax och köttbullar.
När det gäller målgrupper för en svensk kanon nämns barn och ungdomar, med i stort alla åldersgrupper. Det som inte nämns är ”nyfödda”. Skulle inte alla som föds i Sverige kunna få en liten bok om Sverige och svensk historia och kulturellt arv? Det lilla barnet kan inte läsa och det tar ett tag innan barnet förstår i vilken miljö de hamnat. Vad har hänt här på denna plats och hur ser det ut idag? Föräldrarna får ett första ansvar.
När man tar del av kommitténs förslag, finner man förvånansvärt många bidrag till kanon som handlar om barn och som riktar sig till barn. Här finns ”Sjung med oss mamma” av Alice Tegner och ”Tomtebobarnen” av Elsa Beskow. Och så ”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren förstås. Lite förvånad blev jag av att ”Medeas barn”, en teaterpjäs av Suzanne Osten och Per Lysander på Unga Klara, tagits med. Pjäser för barn bör också ta upp det allvarliga och svåra med att vara barn.
Låt oss så avsluta med rubrikerna på själva listan, den som fått begränsad spridning och som jäktade journalister och ivriga debattörer gett sig i kast med. Kommittén har ett vetenskapligt förhållningssätt med systematiska indelningar. De 100 verken är sorterade under rubrikerna Litteratur (nio prosaverk och tio dikter), Bild och form, Musik, Film och scenkonst, Lärdom och sakprosa, Lag och rätt, Religion, Ekonomi, Uppfinningar och Offentlighet. Under varje rubrik finns beskrivningar av verken och en motivering varför de bör finnas med i kanon.
Jag känner mig både glad och lättad av att ha fått ta del av detta, både gammalt och välkänt, men också mycket ny kunskap. Nu ger jag mig i kast med första boken: ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist, nytryckt 2024, MEN ursprungligen utgiven 1839. Det är en spirande kärlekshistoria mellan sergeanten Albert och Sara, som är verksam i en glasmästarverkstad i släktens ägo. Berättelsen har samma tema som i pjäsen ”Lejonets unge” av Frida Stéenhoff från 1897, en pjäs som också finns med i kanon. Temat är kärlek mellan en kvinna och en man, som inte är gifta. I båda fallen uppstod livlig debatt och hårda oppositionella ord bland den så kallade kultureliten. Precis som idag 2025 kring En kulturkanon för Sverige.
Sundsvall den 22 oktober 2025
Ingalill Eriksson
