I Småland föds 1810 ett flickebarn, Sara Knutsdotter, som vi får följa från första andetaget intill det sista. När Saras älskade far går bort tvingas hon och modern lämna soldattorpet för en enkel boning på utmarken. Där väntar en tillvaro präglad av fattigdom och utsatthet. Men dagen kommer då Sara ger sig av och ett liv tar sin början.
”Alla dagar nära” är en historisk roman om ett kvinnoliv, eller tusentals. En berättelse om skog och åkrar, stenrösen, slit och älskade ungar. Om en kvinnas mod, arbete och drömmar – men också om allt det där som inte gick att tala om.
FÖRFATTAREN:
Anna-Karin Karlsson, född 1976 är författare, arkeolog och skrivpedagog, bosatt utanför Kalmar. ”Alla dagar nära” är hennes första roman för vuxna.
BOKFAKTA: Alla dagar nära
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100807436
Utgiven: 2025
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Sidor: 343
Genre: Skönlitteratur
Nyckelord: kvinnoliv, Småland, 1800-tal, gripande, kvinnoöde, rörande, moderskap, föräldralösa barn, torpare, fattigdom, fattigbönder
SAGT OM: Alla dagar nära
”Kärlek, födslar, liv och barnadöd varvas i denna roman, där språket skimrar av poesi /… / Att läsa ’Alla dagar nära’ är som att befinna sig i ett skillingtryck: Vemodigt, vackert, välljudande är det. En roman att minnas länge.” – Anna Hasselberg, Bibliotekstjänst
RECENSIONER: Alla dagar nära
Historisk roman Småland 1800 talet.
Sara är bara ett barn när hennes pappa, som tjänstgör som beredskapssoldat, kallas till mötet på Hultfreds slätt. I uniform ger han sig av, och trots Saras tårar lovar han att snart komma tillbaka. Men han återvänder aldrig — han omkommer under en övning.
Mamma och Sara tvingas lämna soldattorpet och flytta till en fallfärdig liten stuga med jordgolv. Tillsammans försöker de skapa sig ett nytt liv. Mamman tvättar åt herrgårdsfolket för några få slantar, och Sara får börja i byskolan där hon lär sig läsa och skriva, även om mamman först tycker att det är onödigt. När Sara blir äldre får hon också läsa för prästen.
Men allt förändras när mannen som kallas ”Jätten” en dag kliver in i stugan och sedan blir kvar. Mamman tycks finna tröst i hans närhet, men Sara drar sig undan. Hon känner på sig att något är fel. Blickarna han kastar på henne blir allt mörkare, och en natt händer det oundvikliga — han tvingar sig på henne medan mamman sover.
Efter övergreppet ser Sara ingen annan utväg än att lämna stugan. Hon packar sin ränsel och går, fast besluten om att aldrig återvända. Sommaren tillbringar hon vandrandes genom skogarna, så långt bort hon bara kan ta sig. Till slut når hon en stor gård där hon får plats som piga. Där får hon mat i magen, en riktig säng och — viktigast av allt — en känsla av trygghet.
Boken följer Sara genom livet. Vi får se henne bygga upp sig själv igen och möta Simon, mannen med de snälla ögonen och de varsamma händerna. Det är en varmt skildrad berättelse om livet i Småland på 1800-talet — om fattigdom, svält och kamp. Missväxtåren då regn och torka avlöste varandra, bark som maldes in i brödet för att dryga ut det lilla mjöl som fanns, och hur bär, svamp och örter ur skogen blev livsnödvändiga. Många svalt ihjäl — både människor och djur.
Samtidigt växer drömmen om något bättre. Allt fler börjar prata om Amerikaresan, hoppet om ett nytt liv bortom svält och misär.
Det är en bok som lämnar spår — jag läste den med klump i halsen och tårar i ögonen vid flera tillfällen.
Boken får betyget 4/5
/Monica Gullman
PS. Boken finns med i Låna&Läs 2025/26.
