Anders Kapp tecknar ett porträtt av Alnöförfattaren Thomas Svensson.

Thomas Svensson är född 1951 och idag bosatt nära Slädaviken på Alnö utanför Sundsvall med hustrun Ulrika Hägglund. Han har en karriär som bakom sig som informations- och IT-chef, har också arbetat i reklambranschen och som krönikör.

– När jag började gräva i min egen historia växte intresset för att skriva böcker. Ur mycket knapphändiga uppgifter om mina förfäder klev en person fram i ljuset, från en runa i Sundsvalls tidning på 80-årsdagen.

Thomas farfar föddes 1861, överlevde svältåren 1867/1868 och var fortfarande barn när han ensam vandrade från Värmland till Norrland. Han förde ett kringflackande liv innan han kom till Sundsvall och fick arbete på ett av sågverken. Historien är på inget sätt unik. Sundsvall var alternativet till Amerika för torparungarna i de fattiga barnrikehusen.

Plankbäraren Carl Johan Svensson avancerade till virkesuppköpare och sedan till faktor med eget hus på fri grund. Han var känd som en rättskaffens karl som månade om sina underlydande. Ändå kom hans liv att kantas av tragedier och misshälligheter.

– Farfar väckte mitt intresse för livsvillkoren under den epok som byggde det nya Sverige. Därför skriver jag historiska romaner. Men hans historia är ännu inte berättad. Den uppgiften ligger framför mig.

– Min pappa föddes 1906. Han började som tolvåring arbeta i brädgården och slutade sin yrkesbana som chef för ett av landets största sågverk. Hans klassresa är anledningen till att jag tog studenten och en akademisk examen. Jag fick också litteraturen med mig hemifrån. Både pappa och mamma var läsande människor. Doften av bibliotek har följt mig genom livet liksom den av vått, sågat timmer. Min minnesbild är att alla låneböcker som pappa bar hem i sin bandyportfölj hade hårda, röda omslag.

Han skriver med verklighetsbakgrund och drivs av ett starkt socialt engagemang. Den första romanen Blodgärning handlar om ett mord inom en marginaliserad grupp i sågverksepokens periferi, bofasta fiskesamer i södra Norrlands kustland. Släktskap med denna utsatta grupp är långt in i modern tid något man undvikit att tala högt om. Berättelsen blev särskilt intressant för Thomas eftersom dramat utspelade sig bara några hundra meter från bostaden på Alnön.

Hans andra roman Vattendoktorn är en tidlös berättelse om utsatthet och utnyttjande. Den bottnar i en gren av läkarkonsten som idag är obekant för de flesta men som var i ropet under 1800-talet, den så kallade hydropatin, vatten som läkemedel för i stort sett alla sjukdomar. Utsatta ungdomar som utnyttjas för skamliga syften är ett lika tragiskt som tidlöst tema.

– Jag arbetar med ett nytt projekt, denna gång en deckare i historisk miljö, baserad på ett rånmord som begicks 1895. Den misstänkte mördaren gick fri i brist på bevis. Det kittlar mig att fallet enkelt hade kunnat lösas med utredningsmetoder som polisen förfogade över bara några år senare.

– Vid sidan av skrivandet är jag musiker, i en duo tillsammans med min hustru och med soulbandet Brus Brothers som i år hade fyrtioårsjubileum. Hösten 2021, lagom till sjuttioårsdagen, kommer jag med ett eget album, Satisfied. Titeln betyder inte att jag tänker vila på lagrarna, tvärt om. Jag är i stora drag nöjd med den ålder jag befinner mig i och lär mig ständigt nya saker, både litterärt och musikaliskt.

Anders Kapp

Text från bloggen Kapprakt