Åke Edwardson,  Det trettonde fallet

Monica Gullman har läst Åke Edwardsons senaste bok, Det trettonde fallet. Han har skrivit ett 20-tal böcker sedan början av 90-talet.

Kriminalkommissarie Erik Winter, hans kollegor, Bertil Ringmar, Fredrik Halders, och Aneta Djanali vid Götergspolisen är huvudkaraktärer. Winter är på väg hem från några semesterveckor hos familjen i Malaga. Som den polis han är iakttar han människor. Framför honom på planet sitter ett medelålders par, stillsamt och tysta. På vägen in till Göteborg kör han av en slump bakom dem. Kvinnan kör. Plötsligt kraschar deras bil in i en klippvägg. Mannen dör, kvinnan blir svårt skadad. Olycka eller självmord? Han kan inte släppa det han blivit ögonvittne till och börjar försiktigt forska i vilka de var. En historia som tar honom 30 år tillbaka i tiden. Samtidigt hittas ett skelett inmurad i en vägg vid en rivning i ett gammalt hus. Ett mord, personen har ett skotthål i huvudet, det visar sig vara en kriminell som  spårlöst försvann för 30 år sedan Winter och hans kollegor får fullt upp, fler personer dör, blir skjutna i huvudet. Man försöker hitta kopplingen mellan de gamla morden och de som skett i nutid.

Det hus Winter ska bygga på den tomt vid havet han haft i många år. Allt för att få sin familj i Spanien att flytta hem igen till Sverige och Västkusten.

Jag gillar Edwardsons sätt att berätta en historia. Jargongen mellan Winter och hans kollegor får mig att fnissa och le ibland. Maten han lagar åt sig själv är Spanieninspirerad och får mig att vilja testa recepten. Boken är spännande ända till de sista raderna när allt knyts ihop. Så proffsigt skriven, en handling som överträffar det mesta. En bok jag njuter av att läsa, trots alla mord. Kul att han är tillbaka i den genrer han behärskar som bäst. Spänningslitteraturen.

Monica Gullman

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.