Helena von Zweigbergk, 1959 : Ingrid och Georg – en kärlekshistoria


Stockholm i slutet av 50-talet. Ingrid bor med sonen Tom i ett liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon är lärarinna på en flickskola och njuter av att bestämma över sitt eget liv. Hon är en välkommen gäst hos väninnan Britt och hennes man Ingvar, en känd filmproducent, som har fina bjudningar med spännande gäster.

Så träffar hon Georg, en ung ambitiös journalist, som just flyttat till stan och har stora drömmar om modernitet och ett samhälle som utlovar en bättre framtid för alla.

Ingen av dem har egentligen bråttom att binda sig, men när Ingrid blir gravid gör de vad som förväntas av dem, tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. De delar hopp om gemenskap och kärlek, men hyser också båda en stark längtan efter ett friare sätt att leva. Men hur jämkar man sina förväntningar när man fortfarande lever i en tid av konventioner och traditioner? Och kan de vara lyhörda för sina egna och varandras föreställningar?

Helena von Zweigbergks roman levandegör en tid, en stad, och ett par. En kvinna och en man med helt olika bakgrund, som försöker dela sina drömmar om en ljusare framtid och ett modernare sätt att leva och älska

Helena von Zweigbergk är författare, radioprofil och programledare. Hon inledde sitt skönlitterära författarskap 2001 med en deckarserie om fängelseprästen Ingrid. Med Ur vulkanens mun (2008) fick hon ett stort genomslag hos både läsare och kritiker och har sedan dess publicerat en rad hyllade romaner som också översatts till bland annat engelska, tyska och italienska. Hennes senaste bok Totalskada, utkom 2018 och fick stort genomslag hos både kritiker och läsare.

Recension

Anders Kapp har läst Helena von Zweigbergks senaste bok, 1959.

Helena von Zweigbergk är född 1959 och när detta årtal också är titeln på hennes nya roman uppstår fruktan; är detta ytterligare en av alla dessa egotrippade texter som balanserar på gränsen mellan självbiografi och autofiktion och som vällt ut från förlagen det senaste decenniet, detta evinnerliga självutlämnande som blivit så ointressant? Men svaret på den frågan är ett lyckliggörande nej! På sätt och vis är det en kärleksroman med paret Ingrid och Georg i centrum men berättelsen om deras specifika prövningar fångar också det generella i en värld av förändring där könsroller utmanas, drömmar väcks, krossas och återuppstår på andra sätt, relationerna mellan det privata och det offentliga omförhandlas i nya föreställningar om familjen, det givna sättet att leva förlorar sin trygghet i sökandet efter något som kanske kan vara emancipatoriskt, frigörande på vägen mot något annat, oklart vad. Kanske frihet, men vad är det? En underbar text som excellerar i skönlitteraturens kärna; att i det personligt nära väcka tankar och insikter om det stora, om samhällsförändringar, med en styrka som facklitteraturen aldrig kan åstadkomma. Det är också inledningen på romansviten Drömmar om frihet, en nittonhundratalshistorik som absolut ska följas, det här är väldigt bra!

Läs hela recensionen på @kapprakt genom att klicka här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.