
En gång i tiden var den armeniska bergsbyn Maran en livlig plats med flera hundra familjer och en välbesökt lördagsmarknad. Numera återstår bara ett tjugotal hus. De invånare som bor kvar är härdade; de har överlevt såväl naturkatastrofer och världskrig som en svärm insekter som förstörde all skörd en sommar. Nästan all kommunikation med omvärlden har med tiden upphört, och eftersom de yngre generationerna redan har flyttat därifrån är byborna inställda på att byn kommer att dö ut med dem.

Tre äpplen föll från himlen är en berättelse om en skara gamlingar på denna gudsförgätna plats. Det är en släktkrönika med inslag av magisk realism, men framför allt är det en hjärtevärmande berättelse om åldrande, gemenskap och oväntad kärlek. Och när byborna minst anar det uppenbarar sig kanske ett mirakel som kan få byn att leva vidare.
Romanen har fått sin titel från det armeniska sättet att avsluta en saga: tre äpplen föll från himlen — ett för den som såg på, ett för den som berättade och ett för den som lyssnade. Det är en underbar roman om tillhörighet och gemenskap som för tankarna både till Gabriel García Márquez och de ryska klassikerna.
Boken är med i Låna&Läs 24/25.
BOKFAKTA: Tre äpplen föll från himlen
Författare: Narine Abgarjan
Artnr/isbn: 9789189814400
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven: 2024
Sidor: 271 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Mått (B/H/R): 141/206/23
Vikt: 464 gram
Genre: Skönlitteratur
FÖRFATTAREN:
Narine Abgarjan är född 1971 i Berd i Armenien och delar idag sin tid mellan Armenien och Tyskland. Hon skriver sina romaner på ryska och är även en känd barnboksförfattare i den rysktalande världen. Tre äpplen föll från himlen har översatts till över 30 språk och har bland annat tilldelats ett av Rysslands mest prestigefyllda litteraturpriser, Jasnaja Poljana-priset.
RECENSION: Tre äpplen föll från himlen
Platsen är bergsbyn, Maran. Sevojants Anatolia ligger på dödsbädden (tror hon). Hon blöder ymnigt ur underlivet och hon har förberett sin begravning. Lagt fram de kläder hon ska begravas i samt ett kuvert med pengar som ska täcka begravningen. Hon har sopat gårdsplanen, matat hönsen och mjölkat geten. Hon säger farväl till livet och lägger sig i sin bädd. Men hon vaknar upp varje morgon till en ny dag, hon är inte död. Så börjar boken.
En roman som handlar om människorna som blir färre och färre i den lilla bergsbyn. Människor som överlevt sju år av krig. Sett sina barn dö svältdöden under de vintrar de knappt haft något att äta. Sett de skördar de så omsorgsfullt planterat torka ut och dö heta somrar när inget regn fallit. Sett ungdomarna lämnat byn och dra till städerna för att skaffa jobb, utbilda sig, skaffa sig ett drägligt liv borta från fattigdomen i bergsbyn. Kvar blir gamlingarna, de har koll på varandra, delar med sig av det de har. Hjälper varandra med de tyngre göromålen som vedhuggning och olika reparationer.
Jag följer dem genom boken. Särskilt Anatolia som älskar att läsa, hon jobbar lite då och då i byns bibliotek förser innevånarna (de som kan läsa) med böcker. Hon har en man som systematiskt slår och misshandlar henne. Oftast när han druckit sig full. När han till slut nästan misshandlat henne till döds, tagit hennes besparingar och försvinner för gott blir hennes liv äntligen lugnare och enklare. När hennes grannar vill para ihop henne med en man i byn som blivit änkling slår hon ifrån sig. Inte en man till i hennes närhet.
En bok jag läser och njuter av. En fin berättelse om människor som lever i gemenskap, de har känt varandra sen barnsben. Nu tar de hand om varandra som de åldringar de är.
Boken får betyg 4/5.
/Monica Gullman
PS. Boken är med i Låna&Läs 24/25.