Efter ett par intensiva dagar i Paris, fyllda av litterära promenader i Latinkvarteren och besök i några av stadens många bokhandlar, var det dags att lämna storstadens brus för att upptäcka landsbygdens och konstens Frankrike. Vi samlades tidigt på morgonen vid Pl St Michel, där minibussen väntade. Färden gick söderut, ut ur Paris (vilket tar en bra stund), och vidare mot vårt första stopp: Fontainebleau.

Efter ungefär en timmes resa dök Fontainebleaus mäktiga slott upp framför oss, omgivet av en liten pittoresk fransk småstad. Slottet är ett av Frankrikes största och har hyst kungligheter i sekler – till och med drottning Kristina av Sverige bodde här en tid. Vi strosade runt på slottsgården, beundrade den vackra arkitekturen och såg ut över slottssjön där stora karpar simmade. Tiden räckte inte till för ett besök inne i slottet, men att bara promenera i slottsparken gav en känsla av historiens vingslag.

Resan fortsatte genom det böljande landskapet i Seine-et-Marne. Efter bara en halvtimmes resa från Fontainebleau nådde vi Grez-sur-Loing, en liten by som sträcker sig längs den stilla flytande floden Loings strand. Här möttes vi av blomsterfyllda kullerstensgator och en stillsam atmosfär – en oas av frid där tiden tycks ha stannat.

Vi började med att promenera längs floden. På de gröna stränderna satt folk och fiskade, andra badade vid byns badplats och några gled sakta fram i kanot på det spegelblanka vattnet. Den gamla stenbron, som blivit odödliggjord i otaliga målningar, ledde oss in i byns hjärta. Sägnen säger att mitt på bron friade Carl Larsson till sin blivande hustru Karin. Självklart måste vi ta en selfie just där.

De vackra medeltida husen, ofta med källarvalv, med väggar täckta av röda bougainvillea vittnade om byns långa historia. Blomsterprakten i de små trädgårdarna så här i början av sommaren visar att ägarna vårdar sina blommor med kärlek. Det är lätt att tänka att så här vill vi också bo.

Vi besökte stadshuset där ett litet museum visar verk av några av de konstnärer som en gång lockades hit.

Under slutet av 1800-talet var Grez-sur-Loing en internationell konstnärskoloni – här bodde bland andra Carl och Karin Larsson, Julia Beck (se konstverk i bild), Karl Nordström, Bruno Liljefors och flera av Skagenmålarna. Även August Strindberg och Siri von Essen, samt Werner von Heidenstam, tillbringade tid i Grez. Strindberg skrev om byn i bland annat ”En dåres försvarstal” och ”Bland franska bönder”.

De bodde ofta på Hôtel Chevillon, där svenska konstnärer än idag kan bo och arbeta tack vare att en stiftelse i Göteborg på 1990-talet köpte det gamla hotellet, som under många år inte hade använts som hotell utan som lagerlokal. Efter en genomgripande renovering kan nu kulturarbetare på stipendium bo kortare perioder på hotellet för att arbeta. Man byggde även till en flygel med ytterligare några ateljéer. Många nutida svenska författare, som Viveca Lärn, Johan Theorin och Sundsvalls egen Susanne Fellbrink, har varit där. Vi fick också tillstånd av stiftelsen att besöka hotellet och umgås under några timmar med de kulturarbetare som bodde där vid tillfället. Vi kunde också bläddra i de gamla gästböckerna som blev en mycket intressant läsning. De borde bli underlag för en berättelse om denna fantastiska plats.

I Grez finns en kyrkoruin från 1100-talet som författaren Jan Mårtensson har använt som miljö i romanen Häxan. Handlingen utspelar sig i och kring hotell Chevillon, där en grupp svenska konstnärer vistas och där ett mystiskt dödsfall inträffar i kyrkoruinen. Tyvärr var ruinen stängd för renovering vid vårt besök, (det kanske var rasrisk och därför farligt).

Efter en lunch, som vi själva lagade i hotellets kök och delade med övriga hotellgäster, tog vi oss tid att bara vandra omkring i hotellets trädgård, i byn eller längs floden, insupa atmosfären och föreställa oss hur det måste ha varit när konstnärer satte upp sina stafflier längs vattnet.

När eftermiddagen började övergå i kväll vände vi tillbaka mot Paris, fyllda av intryck från en plats där historia, natur och konst möts på ett unikt sätt. Grez-sur-Loing visade sig vara en verklig pärla – en resa tillbaka i tiden, bara en kort färd från den franska huvudstadens myller.