Kriminalkommissarie Erik Winter och ständige parhästen Bertil Ringmar ställs i ”Den smutsiga floden” inför ett ovanligt besvärligt fall, när flera unga kvinnor överfalls och lemlästas nattetid i närheten av Röda Sten och Eriksberg i Göteborg. Dåden liknar händelser sju år tillbaka i tiden, då någon gärningsman aldrig greps. Mitt under utredningen måste Ringmar – som känner rädsla inför att åldern börjar ta ut sin rätt – ge sig av till Kuala Lumpur, där hans son Martin, som arbetar som kökschef på lyxhotellet Shangri-La, är anmäld försvunnen. Snart behöver Bertil Eriks hjälp på plats.

Edwardson återvänder här till deckarformen med en sista bok om Erik Winter, den fjortonde i ordningen. Det är onekligen både gäckande gåtfullt och språkligt enastående skickligt författad spänning av en mästare i genren.

Om Edwardson

Åke Edwardson är född 10 mars 1953 i Tranås, Småland, och uppvuxen i Sävsjö och Vrigstad. Edwardson har ett förflutet som bland annat maskinsnickare, journalist, pressofficer för FN i Mellanöstern och lärare vid Journalisthögskolan i Göteborg. Han har publicerat två läroböcker i journalistik, Göra tidning (1994) och Börja skriva (1996).

Edwardson debuterade som skönlitterär författare 1995 med Till allt som varit dött, som tilldelades Svenska Deckarakademins debutantpris. I Dans med en ängel (1997) introducerades kriminalkommissare Erik Winter som huvudperson, med Göteborg som scen, och boken fick Svenska Deckarakademins Stora Pris för 1997 års bästa svenska kriminalroman. Romanerna om Erik Winter har hittills blivit tretton stycken (den senaste Det trettonde fallet 2021) och sålt i över sex miljoner exemplar på 27 språk. Den fjortonde och avslutande delen i serien, Den smutsiga floden, utkom i juni 2025. De tio första romanerna har blivit TV-serie med först Johan Gry och sedan Magnus Krepper i huvudrollen och visats i många länder. I början av 2019 köpte en regissör och hans produktionsbolag i Hollywood filmrättigheterna till Winterromanen Rum nummer 10 med option på övriga böcker i serien.

Parallellt med kriminallitteraturen har Åke Edwardson skrivit prisbelönta romaner, novellsamlingar och ungdomsböcker, bland annat Genomresa (noveller, 1999), Jukebox (roman, 2003), Samurajsommar (ungdomsroman, 2005), Drakmånad (ungdomsroman, 2006) och Svalorna flyger så högt att ingen kan se dem (roman, 2010). Miljön i dessa böcker är oftast landsbygden, framför allt det småländska höglandet som blivit scen för karaktärerna, oftast rotlösa, på väg någonstans, många gånger i cirkel och utan förmåga att sätta ner fötterna i det egna livet. I september 2019 publicerade Edwardson romanen Bungalow, hans 25:e bok, som kombinerar de två spåren i hans prosa – det urbana och landsbygd. 2024 utgavs den kritikerrosade romanen Treblinka Comedy Club, som nådde en stor läsarskara.

Åke Edwardson delar sin tid främst mellan Göteborg och en kyrkby på höglandet utanför Sävsjö. När han inte skriver kör han motorcykel (Triumph Bonneville SE) och lagar mat, dock inte samtidigt.

Recension

Åke Edwardson har skrivit många böcker. Hela 14 av dem handlar om kriminalkommissarie Erik Winter. Nu är det tid för den sista boken. Inte för Åke Edwardson får vi hoppas, men väl för böcker kring kommissarie Winter. Läsarna har varit många både i Sverige och utomlands. Och det finns säkert en trogen läsarskara som sörjer att det nu är slut. Och hur skall det sluta för Winter och hans trogne kollega Bertil Ringmar? Det kan avslöjas att Winter överlever med nöd och näppe, liksom Bertils son, som hamnar på sjukhus i Kuala Lumpur i Malaysia.

Det är lärorika miljöskildringar kring händelserna i det svenska Göteborg och i Malaysias Kuala Lumpur. Författaren låter oss stifta bekantskap med det varma och delvis mycket smutsiga Kuala Lumpur, liksom det nedsmutsade Göteborg. I båda fallen handlar det om smutsiga floder. Fast i Göteborg heter det älv och inte flod. En eloge till författaren för dessa målande miljöbeskrivningar.

Handlingen är också smutsig i meningen kriminell. Huvudfallet, som följs från början till slut, koncentreras till olika händelser där kvinnor knivskurits i sina ansikten på ett brutalt sätt. De är skadade för livet och deras karriärer som fotomodeller spolierats. Gåtan som följer genom hela boken handlar om vem eller vilka som kan ha gjort detta. Med sju års mellanrum upprepas händelserna och allt fler kvinnor drabbas. På slutet av boken får vi svaret.

Däremellan skildras en manlig stark vänskap och lojalitet mellan Erik och Bertil. Bertils son, som arbetar som kock och kökschef i det avlägsna Malaysia, är försvunnen. Han svarar inte i telefon. Bertil blir helt förtvivlad, plågas av dåligt samvete, och beger sig till Kuala Lumpur. Det är gripande att följa hur den svenske Bertil förvirrar sig i den hårt trafikerade och upphettade staden. Då han närmar sig panikens gräns, ringer han efter Erik Winter och säger att denne måste komma. Och det gör han. Tillsammans lyckades de spåra sonen, via en polismästare, som erkänner det korrumperade i deras polisväsende. Här får vi också syn på något nytt, som ger perspektiv på Sverige.

Ett lyckligt slut, för att inte säga två lyckliga slut, blir det. Upplösningen med de knivskurna kvinnorna är dock chockerande, inte minst i dagens samhällsklimat med rådande skönhetsideal och konkurrens mellan kvinnor. Och så har författaren fört oss in i känsliga far och son-relationer. Här kan ju Åke Edwardson fortsätta, även om han valt att begrava Erik Winter.

Sundsvall den 19 juli 2025
Ingalill Eriksson