Denna bok är en faktabok om Norrland, ett stort stycke landområde i norra Sverige. Boken blev nominerad till Augustpriset i år (2025), men vann inte i sin klass av faktaböcker. Det finns ändå en stolthet i att bli nominerad. Här ligger ju förutsättningen för att vinna. Tidigare har Robin Olovsson skrivit om ”Dimmans land”, del 1 i samma serie om Norrland. Den handlade om de ursprungliga bosättningarna och sträckte sig fram till mitten av 1800-talet. Nu handlar det alltså om tiden därefter.
Till att börja med finns en karta, där alla län och residensstäder finns utprickade: Gävle, Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå. Älvarna och sjöarna nämns vid namn. Här presenteras alltså en orienteringstavla för läsningen, om än inte över fler orter. Fakta kring händelser radas upp, oftast i kronologisk ordning. Men boken är också färgad av författarens minnen och känslomässigt laddade spår. I efterordet, skrivet så sent som i juli 2025, skriver han: ”För egen del har jag försökt skildra den norrländska historien med hela känsloregistret. Det har handlat om indignation. Om vrede och motstånd. Om framåtrörelse och passion. Om det vidunderliga i historien om Norrland. Och om allt det vidunderliga med Norrland”.
Författaren har vuxit upp i Arvidsjaur, studerat i Umeå till lärare i historia och svenska och bodde ett tag i Gävle. Numer bor han i Stockholm. Visst märks det att han har kunskaper om sin landsända och att han är känslomässigt engagerad. Innan jag går vidare, vill jag berätta en liten sann historia från mitt eget liv. Kanske är jag också att betraktas som norrlänning, då jag har bott i Sundsvall sen 1976, men också vistats och bott i Kiruna och Gävle. Men jag har inte samma patriotiska känslor som författaren.
Nu befinner vi oss som besökare i Härnösand på Murberget med sitt friluftsmuseum. Det är midsommar i slutet av 1970-talet. En liten pojke får syn på en staty, eller snarare en statyett. Han frågar sin pappa vem det är. ”Det är Pelle Molin”, svarar pappan. ”Men han är död.” Pojkens står och tittat länge och hans spontana motfråga blir ”Vem har pangat på honom då?” Jag minns denna händelse och tolkar det som att pojken sett mycket på filmer och kanske spelat spel. Men det var långt före gängkriminalitetens tid.
Robin Olovsson börjar boken med träindustrins genomslag och vattenkraftens utbyggnad. Men den sträcker sig långt in i nutid. Kanske lite underligt att det inte finns någonting om brottslighet, knarkhandel och våldsamheter av idag. Inte ens om hembränning och spritsmuggling. Ådalen 31 nämns naturligtvis och konflikter mellan olika befolkningsgrupper. Samernas situation skildras och det motstånd de gjort mot svenska staten. Flera författare nämns, bland annat Sara Lidman. Den vilda gruvstrejken skildras utförligt. Till det mest givande att läsa om tycker jag är författarens djupdykning i det som hände i norra Sverige under och omkring andra världskriget. Finländare, tyskar, svenska och ryssar finns där på Nordkalotten. Det är allvar, det är krig och det pangas. Tystnad och hemligheter ryms också där i snön.
Sundsvall den 3 december 2025
Ingalill Eriksson
