Recension: Dödssynden av Maria Grund

Bestialiska mord i en av årets svenska spänningsdebuter

En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet.  Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår – som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan. 
Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen – och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana. 

MARIA GRUND, född och uppvuxen utanför Stockholm, är skribent och manusförfattare med en Master of Fine Arts-examen från New York University. Under sin karriär har hon främst arbetat inom film- och mediebranschen, varav många år som redaktör för det brittiska mediebolaget The Smalls. Efter flera år i London och New York är hon nu bosatt på Gotland. Dödssynden är hennes första roman, som väckt stort internationellt förhandsintresse.

Sagt om boken:

En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott med uppskurna handleder. Kriminalkommissarie Sanna Bergling är första på plats, en ny kollega Eir Pedersen, dyker upp efter en stund.

Två kvinnor med trasigt förflutet ska försöka utreda vad som hänt, självmord eller mord? Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad i sin bostad. Nu följer mord på mord, alla lika brutala, alla döda har ett sår över strupen som ser ut som ett kors. Var finns sambandet?

Sanna vill hela tiden återkoppla till den fjortonåriga flickan i kalkbrottet, lägg det till handlingarna, säger hennes chef och sök efter mördaren till de brutala knivmorden. Sanna och Eir får en koppling till sju barn som varit på ett läger för några år sedan i kyrkans regi. De hittar ett makabert fotografi där barnen bär djurmasker. Utredningen kommer på att detta ska symbolisera de sju dödssynderna.

Sanna plågas av mardrömmar, hon sover på en tältsäng i ett garage och knaprar piller för att orka med sin vardag och sitt jobb. Hennes man och son dog i en villabrand (mordbrand) och hon var den som överlevde. Hon vet vem som tände på, hon har hans adress ständigt i fickan. Hon vet att hon en dag kommer att döda honom. Hämnas den som tog hennes familj ifrån henne.

Eir har också sina demoner. En lillasyster som varit tung missbrukare av droger. Eir har nu ansvar för henne, de bor tillsammans i Eirs lägenhet. Suget finns där hela tiden, just nu är hon drogfri, men Eir vet att hon kan dra närsomhelst. Samtidigt som hon vill hjälpa Sanna våndas hon över sin lillasyster, oroar sig.   Eir är tuff och hård, har jobbat på NOA men blev förflyttad till Sannas grupp, två skadade kvinnor som försöker samarbeta.

Fler och fler röda trådar uppstår, dessa måste knytas samman så att utredningen blir komplett. Detta är Sannas och Eirs ansvar något som också tär på dem.

Skickligt skrivet av författaren, något av det bästa jag läst på länge. Så överraskar hon mig med ett slut jag aldrig kunnat ana mig till.

Hoppas att Maria Grund skriver fler spänningsromaner om Sanna och Eir…jag kommer garanterat att läsa dem alla.

Monica Gullman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *