Lydia Sandgren, Samlade verk

Lydia Sandberg är psykolog och bosatt i Göteborg. Hennes debut Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Den tar oss med till Göteborg där en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt förbereds. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, bokförläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris strax.

”Martin Berg låg på vardagsrumsgolvet med händerna knäppta över magen. Runtomkring honom var högar av papper utspridda. Vid hans huvud fanns en halvfärdig roman, vid hans fötter drivor av tjugofem års samlade servettanteckningar. Höger armbåge snuddade vid en antologi med lovande sextiotalister, den enda bok han någonsin blivit publicerad i. Intill vänster armbåge var flera mindre buntar placerade, var och en hopknuten med snöre och märkt PARIS med rödpenna. Och mellan hans huvud och armbågar, och hans armbågar och fötter, låg papper och åter papper: skrivna med bläck, blyerts, på maskin, med kulspetskorrige- ringar i marginalerna, datorutskrifter med dubbelt radavstånd, kaffefläckiga och skrynkliga, släta och blanka, några hophäftade, vissa sammansatta med gem, andra bara lösa blad. Det var påbörjade noveller, essäer, romansynopsis, flera dramatikförsök, anteckningsböcker med omslag nötta efter ett liv i kavajens innerficka, högar med brev. Han hade flyttat undan soffbordet för att få plats.” 

”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Sagt om boken

Anders Kapp har läst boken, ”Det här är stor litteratur och det är den tredje av de böcker jag läst i år som bör nomineras till Augustpriset”. Läs hans recension här.

”Hon är vårens succédebutant i författarvärlden.
När Lydia Sandgren, 33, började skriva ”Samlade verk” för över tio år sedan, hade hon en lite oväntad inspirationskälla.
– Jag var drabbad av Roy Bittans pianospel. I synnerhet på ”Born to run”, som ju utstrålar någon slags vildsint livsglädje, säger hon.”

Claes Hylinger, Aftonbladet, läs hela recensionen här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *