”Himlen var djupblå. Fortfarande ljust. Jag skulle minnas den där cykelturen, jag insåg det så fort August började trampa. Jag skulle glömma arbetspasset, den knappt färdigkokta pastan, kanske till och med det röda märket på Thoras axel, men jag skulle inte glömma: Augusts mjuka bomullsskjorta mellan mina fingrar, lukten av tvättmedel och cigarettrök, kvällssolen som flätade sig genom Thoras utsläppta hår.”
Thora, Hugo och August – tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek.
Thora kommer från gamla pengar och är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar. Han både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.
Den sköra balansen mellan dem riskerar hela tiden att förstöras.
Trion är en mogen och löftesrik debut som på pricken fångar den bitterljuva känslan av att vara ung, när man har hela livet framför sig, och precis allt är på största allvar.
Författaren
Johanna Hedman är född 1993 och kommer från Stockholm. Hon har en masterexamen i freds- och konfliktstudier från Uppsala universitet och kandidatexamen i litteraturvetenskap och internationella relationer. Hon har studerat på Stockholms universitet, New York University och Försvarshögskolan och praktiserat i säkerhetspolitiska gruppen på svenska FN-representationen i New York. Hon har också studerat franska i Paris och jobbat på människorättsorganisationer i Sverige och i Indien. Trion är hennes debut.
Recensioner
Recension 1
Caroline har läst årets mest omtalade svenska skönlitterära debut, Trion av Johanna Hedman.
Så. Låt mig introducera er för Trion med en Hugo som är ingen och alla på samma gång. En Thora som med defensiv ton tragglar juridisk metod och en Aron som himlar med ögonen åt borglighetens bohemer. Här är livets djupa revor, trevande längs motsättningar och blickar som ger liv och manar död. Konstruktioner rivs upp, relationer utmanas och känslor balanseras. Av blir på, du möter jag och det flyktiga förbyts mot varaktig tillit. Här pareras makt och mänsklig dynamik. Det fjära får trängas med närhet och känslor dansa tango till egons melodier.
Jag är raklång i nuet och hålls gisslan av spänningen som slår gnistor mellan Thora, August och Hugo samtidigt som jag förförs av pennan som ristar in längtans latituder i mitt läsande hjärta. Det finns bara ett ord; det är magiskt!
Här är en berättelse med lika delar starka karaktärer som miljöer. Jag strövar i stadskärnor, förnimmer dofter och upplever både Paris och Berlin, möter Stockholm och New York. Bonjour, Auf Wiedersehen eller god dag spelar då ingen roll – här är boken som bestämt had me at hello.
Världen krymper. Känns plötsligt både stor och avlägsen samtidigt som den tycks mindre och närmare. Kontrasten häremellan är gestaltad med briljans, tveklöst. Jag hickar av beundran, håller tårarna tillbaka och fullkomligt häpnar av språklig entusiasm. Sällan har ett nutida verk hänfört mig med en sådan kraft.
Tillåt mig att smälta. En bok om att älska den man föraktar, avsky den man åtrår och att beundra allt det man själv anser sig bortom. Det allvarsamma dagliga är mångbottnat, elegant och krispigt. Det relationella känns inte bara dramatiskt och intensivt utan också sårbart och nära.
Jag tappar andan. Av betagenhet. Av beundran. Av deliriets rus. Säg, vad mer kan men begära av en läsning?
Det finns en glänta gömd mellan raderna. En glänta av litterär njutning, skönhet och tidlöshet. En författarpenna med precision, guldkant och känsla. Alltsammans till grund för att hylla denna skatt som inget annat än en modern klassiker.
Det bor ett slags vakuum mellan oss och det oförklarliga. Värdsligt, andligt och litterärt. Där står tiden stilla, uppstår förundran och där, ja där finns verket Trion.
Caroline
@carolinesbokhylla
Recension 2
Anders Kapp har läst och recenserat boken och skriver ”Underbart sorgligt om att bli en människa”. Läs hans recension nedan.
Årets mest hypade svenska skönlitterära debut är tveklöst Johanna Hedmans roman Trion som kom ut för ett par veckor sedan. Redan innan den svenska utgivningen var det utländska intresset stort och rättigheterna har sålts till stora belopp efter tuffa auktioner i ett antal länder. Är den verkligen så bra att det är motiverat? Det här är en väldigt vanlig roman som skrivits tusentals gånger förut och det är ingen negativ kritik. Att den skrivits så många gånger beror på att den handlar om kärnan av det som är skönlitteraturens existensberättigande; om vad det är att bli och vara en människa och om relationen mellan jaget och de andra. Det krävs ett stort mod att kasta sig i den största och djupaste av alla litterära bassänger, det krävs riktig hög kvalitet för att inte drunkna i den konkurrensen, men den kvaliteten har den här författaren. En intressant fråga är om Hedman ska göra en Sandgren? Kommer debuten Trion att vinna Augustpriset direkt som Samlade verk gjorde förra året? Nominerad bör den definitivt bli!
Det finns faktiskt en del likheter mellan Trion och Samlade verk. I centrum av handlingen finns i bägge böckerna en trio, två män och en kvinna, samt även en vuxen dotter några decennier senare. I bägge rör vi oss i stor utsträckning inom en bildad och välutbildad borgerlighet med en hel del universitetskopplingar och geografiskt delar böckerna på Stockholm, Berlin och Paris (Sandgrens Göteborg ersätts hos Hedman av New York). Bägge är också exempel på klassisk skönlitteratur; ingen autofiktion eller andra typer av modeskapelser som snabbt kommer att gå ur tiden, det här är klassiska former om än något olika: Sandgren är betydligt mer episk i sitt berättande och Hedman med ett större fokus mot den klassiska utvecklingsromanen, om konsten och våndan i att upptäcka världen och bli ett jag bland andra jag. Bägge är också språkligt njutningsfyllda att läsa.
Boken börjar med en epilog några decennier efter huvudhandlingen vilket är originellt och intelligent. Som läsare är det lätt att fastna i tankar kring ”hur ska det gå”, ”kommer de att få varandra”, ”vem är mördaren” eller liknande som tar bort fokus från textens fördjupning kring varför, och det är smart att redan från start radera ut villospåren.
Huvudpersonerna är Thora, August och Hugo. Thora tillhör den välkända familjen Stiller (typ Wallenberg) även om hennes gren i släkten är något mindre affärsorienterad. Hon är enda barnet till Aron och Laura, det är Laura som är född Stiller och hon är omtyckt professor i konstvetenskap. Familjen bor i en stor och exklusiv våning i Lärkstaden som ofta är samlingsplats för diskussionsrika middagar. I våningen finns några rum som de brukar hyra ut till studenter och en av dem blir Hugo.
När boken börjar har Thora just varit ett år i Paris och kommit hem för att börja på universitetets juristprogram. Hugo har bott ett tag i Berlin men kommit till Stockholm för att läsa statsvetenskap. Trots att de bor i samma lägenhet dröjer det länge innan de får någon egentlig kontakt. Bägge är litteraturintresserade och hamnar på samma kvällskurs i litteraturvetenskap som de valt för nöjes skull.
August har inte samma överklassbakgrund som Thora men han har en förmåga att flyta in i alla tänkbara sammanhang. Han och Thora har varit nära vänner sedan barndomen, har varit ett par under en period men sedan bara nära vänner som ändå ibland ligger med varandra. Han vill bli konstnär vilket inte är riktigt accepterat i familjen, favoritsonen är hans betydligt äldre storebror Samuel som gjort karriär i London och som numera är rik. För att anpassa sig utbildar han sig till AD; ett jobb på en reklambyrå kan ge en bra inkomst, det är få konstnärer som kan tjäna några pengar. Alla älskar August men under den populära ytan finns ibland svarta stråk av depression.
Det är Thora och Hugo som delar på berättarperspektivet i växlande avsnitt och de finns en intressant spänning i deras olika perspektiv. Det är till exempel bara den bildade överklass som Thora tillhör som i samma mening kan referera till Simone de Beauvoir, Roland Barthes och Albert Camus utan att ens nämna deras namn. Hon uppfattas av en del som arrogant, hon struntar ofta i att göra sig till för andra men hon är samtidigt rädd för att förlora sin självständighet genom att alltför mycket utelämna sig till andra. Hugo brottas hela tiden med känslor av otillräcklighet, försöker hela tiden anpassa sig för att smälta in i olika sammanhang, är orolig för vad andra ska tycka om honom men är samtidigt intelligent och analytisk.
Här finns en mängd olika frågor som diskuteras på intressanta sätt, här finns tydliga klassperspektiv och maktkamper, här finns återkommande brottningsmatcher mellan önskan att göra något som är viktigt på riktigt och behovet av att försörja sig: ”Att bli vuxen är att sälja sig, men så länge någon annan uppfattar ironin i ens medverkan är det lättare att behålla någon slags självrespekt.” Men kärnan är ändå relationerna mellan de tre som kommer varandra så nära på alla olika plan, ibland så skrämmande nära att det känns som om det egna jaget uppslukas, kärleken som ibland kan bli en svart avgrund att falla ner i, samtidigt som denna gemenskap också är det vackraste av allt.
Det finns ont om tydliga tidsmarkörer vilket är bra, det bidrar till berättelsens tidlöshet, men huvudhandlingen kan antas pågå i en relativ nutid. Den inledande epilogen finns uppenbart i framtiden, ett museum i New York har en minnesutställning med anledning pandemin för tjugo år sedan. Det är imponerande välskrivet med människorna som växer fram i dialoger och tankar, levande miljöer, särskilt i Stockholm, och språkliga bilder som man hela tiden måste stanna upp inför för att njuta en stund.
Texten handlar om den eviga frågan om vad en människa är/blir för någonting. I den filosofiska idéhistorien kan man spåra två huvudlinjer. Den kanske dominerande tanken om individen är relativt ny, den skapas under Upplysningen, även om förhistorien är lång, och har flera upphovspersoner. John Locke är en men mer än någon annan har Immanuel Kant svarat för de teoretiska fundamenten kring den autonoma, rationella individen. Även om väsentliga delar av Kants konstruktion förändrades i den individuppfattning som blev central för liberal filosofi, dominerande för de flesta samhällsvetenskaper och som även starkt påverkat många människors tankar om sig själva. Den andra, mer klassiska uppfattningen om människan, har sina rötter i Antiken, och handlar om en människa som med nödvändighet alltid ingår i en gemenskap med ömsesidiga beroenden. Kants ensamma monad är för Aristoteles en total absurditet, en best, inte en verklig människa (vilket inte innebär att människor skulle sakna olikhet eller individualitet). Man kan enkelt beskriva skillnaderna med två påståenden: ”en grupp är en summa individer” och ”en människa är en del av en grupp”.
Nära kopplat till detta är föreställningar om begreppet frihet som förekommer flitigt i Hedmans text. Är jag som människa fri om jag undviker beroenden av andra eller är det tvärt om; är friheten något som finns i en gemenskap med ömsesidiga beroenden? Att behöva och vara behövd som något livsnödvändigt? Det här är eviga frågor utan givna svar och de är ju de enda frågor som är verkligt intressanta.
Jag har några invändningar som handlar om språkliga detaljer. Även om SAOL numera accepterar det tycker jag att bestämd form plural som ”kollegorna” och ”bokhandlarna” (syftande på butikerna och inte på de som äger dem) är fula, ”bättre än han” gör faktiskt ont och ”nattduksbord” ger mig svåra allergiska reaktioner. Delvis beror det säkert på att författaren är knappt trettio och jag betydligt äldre. Hon har en fantastisk förmåga att skapa starka scener men ibland kan jag tycka att hon lämnar dem alltför fort, att de skulle kunna fördjupas lite till.
Men det är petitesser i sammanhanget. Det här är riktigt bra, definitivt årets starkaste svenska skönlitterära debut hittills och en uppenbar kandidat för Augustpriset.
Anders Kapp, 2021-08-10
Text från bloggen Kapprakt
Beställ/Reservera boken
Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.
Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.
