Sally Rooney, Vackra värld, var är du


Alice, en ung och firad romanförfattare, träffar lagerarbetaren Felix på Tinder och bjuder med honom på en resa till Rom. I Dublin försöker hennes bästa vän Eileen komma över sitt ex, och söker upp barndomsvännen Simon. Alice och Eileen håller sin vänskap högt, men en onämnbar spricka har uppstått mellan dem. ”Vackra värld, var är du” är en roman om vänskap, kärlek och sex, och om känslan av att befinna sig i det sista upplysta rummet innan apokalypsens mörker.

Caroline recenserar…

”…/ så att de en kort stund sökte efter någonting djupare, någonting som doldes under livsytan, inte overklighet utan en gömd verklighet: närvaron alltid och överallt, av en vacker värld?”

ÅH…

Det skulle kunna kallas en fas, om man talar fackspråk. Jag vill snarare kalla det en fadäs, om vi ska tala klarspråk. Samma sak men ändå inte, och särskilt inte då min fadäs har en tydlig härkomst.

Vad jag talar om när jag talar om detta? Jo, följande. Det är glassätande ur förpackning med sked, strålar av rent intellekt och karaktärsdrag som inte står ut en sekund med moralisk fåfänga. En läsning som briljerar av vänskap, komplexa relationer och uttryckta nej som i handling blir ett ja.

Här är läsningen som tvingar nuet att stå med ytterligheterna i handen; både äta kakan och ha den kvar. Kan man älska den man helst och mest vill förakta? Vem blir jag när ett vi tar form? Och om vi har skapats för att älska och bry oss om dem vi känner, varför är vi då bara en blinkande bubbla på civilisationens rand, egentligen?

Det är ömsint, bräckligt och hudlöst nära. Smart, smått nervigt och det närmaste sagolikt fängslande. Om inte detta är Rooneys bästa bok just nu, ja då vet jag inte längre vad.

Författaren kan fånga ögonblick som få och skildra relationer som ingen. Enkom hennes penna kan både sätta punkt emellan orden älska – hata och samtidigt rasera varje millimeter orden emellan.

Komplext, komplett och kokett. Läsaren uppslukas helt enkelt av livet.

Man måste inte älska Rooney. Men nog är det bra dumt att inte göra det. Åtminstone bör man ha vett nog att hysa beundran.

Det finstilta i livet, det bortretuscherade i relationer och det outtalade – men högst närvarande – i varje möte. Alltsammans har plockats isär och pusslats samman till ett nytt universum signerat Rooney.

Vackra värld, var är du – sa aldrig någon till en blasé läsning. Vackra (Rooney)värld, var har du varit i (hela) mitt liv? – vill jag hädanefter alltid utbrista för denna läsupplevelse.

Caroline Nilsson
@carolinesbokhylla