Bokonsdag med Patrik Hadenius

   2021-11-25


Hej!

Vad heter fjällröding på engelska?

Vi satt på en restaurang i Stockholm och skulle förklara menyn för en i sällskapet som inte kunde svenska. Det kom förslag på olika fantasifulla direktöversättningar av fjäll och röd och lax, men efter en stund fick vi in en engelsk meny och kunde konstatera att det heter arctic char. 

Att komma på ord i stunden är inte lätt. Efter pandemin känner jag mig extra ringrostig. Inga resor till utlandet eller utländska gäster, gör att det blir lite si och så med övningen. Man behöver hålla språk levande genom att läsa, lyssna, tala och skriva. 

Vi lär oss flest ord som barn, eller när vi börjar med ett nytt språk, men en vuxen person som använder språket fortsätter att bygga på sitt ordförråd livet ut. Alla språkhandlingar övar upp ordförrådet, men kanske är läsningen den effektivaste. Den kräver dessutom varken resor eller gäster.

När det gäller ordförråd talar man om både bredd och djup. Bredden på ordförrådet är hur många ord man kan, djupet är hur väl man förstår orden. Det är en utmaning att läsa mycket, och att även läsa sådant som bjuder på motstånd. Det är både mängden och utmaningarna som ger ordförrådet bredd och djup.

Jag tänker på dessa olika förståelser när jag läser läraren Filippa Mannerheims debattartikel i Dagens Nyheter i fredags. Artikelns rubrik innehöll den tillspetsade frågan Håller Sverige på att fasa ut skriften i skolan? 

Artikeln handlar om att skolan sviker sin uppgift att träna eleverna i läsning och därmed lämnar dem i sticket. Språket är ett oslagbart verktyg för att tänka abstrakta tankar och förstå samhället och oss själva. Filippa Mannerheim formulerar det som att ”Det skrivna ordet bär tankens djup.”

Det kan vara trögt att plocka upp en bok när inte lusten driver på. Det finns mycket som pockar på uppmärksamhet och som ligger lite lättare till att ägna sig åt än att läsa eller lyssna. Skillnaden är inte stor mot oviljan att ta sig ut och röra på sig så här års när det nästan alltid är mörkt och kallt. Lösningen består antagligen av en väl avvägd blandning av lockelser och tvång. 

En drivkraft som fungerade på mig var i alla fall den där känslan av ringrostighet i det engelskspråkiga samtalet på restaurangen förra veckan. Så nu har jag lagt fram en bok på engelska bredvid sängen. Jag ska också fundera ut en bra belöning när jag läst ut den. Kanske ett nytt restaurangbesök?

/Patrik

PS. Den engelskspråkiga gästen på restaurangen valde till slut inte fjällröding, utan pike-perch. Vad är det för fisk?

Vill du prenumerera på Patriks onsdagsfunderingar skicka ett mejl till kommunikation@norstedts.se