Kajsa Leo, Snöflickan

Thumbnail

Gubben är trasig, vi måste laga honom. 

Det är den första december och femåriga Märta har återigen rymt från förskolan. När det går upp för förskolans personal vad hon hittat i skogsdungen kallas kriminalkommissarie Dylan Svensson till platsen. 

Dylan är den gudsförgätna orten Glimsjös mest obrydda polis. Hon tillbringar hellre tiden på Stadshotellet med en öl, och flyr ansvaret för sin trettonårige son. 
Mannen som ligger utfläkt i snön har blivit skjuten i tinningen men har även flera märkliga hugg i nacken. Dylan kan inte skaka av sig känslan av att det är något bekant med honom, och det visar sig snart att han suttit inne för barnpornografibrott och släpptes på fri fot så sent som dagen innan. 

När ännu en man hittas mördad väcker det makabra tillvägagångssättet misstankar om att samma person ligger bakom, men i övrigt verkar offren inte ha mycket gemensamt. 

Efter att ha sprungit in i alltför många återvändsgränder inser Dylan att mer än en person inte berättar hela sanningen. Frågan är bara vilka det är. 

Recension

De rappa dialogerna snurrar som strömvirvlar på öppet vatten och jag dras med i ett intressant händelseförlopp av både allvar och humor.

Dylan sitter längst in i baren på Stadshotellet i Glimsjö och idag har hon bara sällskap av två män. Hon skall precis ta det hon kallar för frukostklunken när telefonen ringer. ”Dylan mitt i porren” svarar hon. ”Du borde nog komma hit” säger poliskollegan Hani.”

Det är den första december och femåriga Märta har hittat en trasig gubbe som ingen kan laga. Dylan känner igen mannen som är dömd för barnpornografibrott och hon vet att han precis kommit ut från fängelset. Den döde är skjuten i huvudet, men det som förbryllar Dylan och hennes poliskollegor är att han också har flera hugg i nacken. Kort därefter hittas ytterligare en man död på ortens gym och Glimsjöpolisen börjar sin utredning för att se om det finns något samband mellan morden.

Under utredningen börjar frågorna hopa sig och Dylan hamnar i flera situationer där jobb och privatliv kolliderar. Vad känner hon för Charlotte Matteusson på konsthallen och varför springer hon runt i andras soptunnor och gräver? Vilka är pojkarna som drar runt i området kring förskolan? Kvarterets kioskägare Jamal, vet han mer än han vill berätta och vem ligger bakom den robotröst som stör Dylans nattsömn?

Tiden går, julen närmar sig och trycket från kollegor och arbetsledning hårdnar.

För mig är det här en annorlunda kriminalroman där jargongen och språket skiljer sig från de böcker jag vanligtvis läser. Ändå tycker jag om den och ser boken som en frisk fläkt i deckarvärlden. Det är en spännande nyhet som säkert välkomnas av många bokläsare, med ett språk som är helt främmande från min vardag och jag duckar konstant för alla könsord och vulgära skämt. Jag är ändå medveten om att det här är mångas vardag i skolor och på arbetsplatser och att författaren lyfter flera viktiga ämnen.

Jag har svårt att riktigt sätta fingret på mina känslor för huvudkaraktären. Samtidigt vill jag tro att det är författarens grepp över mig som läsare, när hon skapar en selektiv polis som inte följer alla normer. Dylan lever i en emotionell bergodalbana mellan kall oförmåga och varma känslosvall. Hon är inte alltid så rationell som hon borde, men mycket har säkert sin förklaring i hennes barndom och hårda skoltid. De trasiga poliserna som gärna tar en öl till frukost finns i många av dagens kriminalromaner, men de brukar oftast få min sympati. Det ligger en speciell undermening i Lill Lindfors gamla låt… Jag tycker inte om dig …Håller inte av dig…Men jag känner väldig sympati. Jag hoppas verkligen på en fortsättning på den här boken för jag är väldigt gärna få lära känna huvudkaraktären Dylan bättre.

KAJSA LEO heter egentligen Kajsa Leo Rådström och skriver krönikor för tidningen City, Sydsvenskan och Arbetet samtidigt som hon undervisar i franska på en högstadieskola i Hässleholm. På en skrivarutbildning fick hon uppgiften att skriva en synopsis till en deckare utifrån tre bilder och på det sättet kom den här boken till. Jag följer med spänning hennes fortsatta författarskap.

Maud Granholm
@Basilica55

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.