”Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus.”
Somerset, England, 1992. Trettonåriga Iris lever ensam med sin mamma i ett hus som de kanske äger. Samhället präglas av lågkonjunktur, arbetslöshet och oro på gatorna. I Iris värld är orosmolnen mer diffusa. Vilka av sin mammas berättelser om sitt förflutna ska hon tro på? Vem var egentligen hennes pappa? Och vad vill mannen som plötsligt dyker upp under blåregnet och ställer frågor om huset? Det blir en sommar där barndomen tar slut.
Glasgow, Skottland, 1998. Iris är nitton och lever för dagen i kretsarna kring konsthögskolan. På en nyårsfest träffar hon musikern Rupert. De bildar ett band som tar Glasgow med storm, men när behovet av pengar blir akut hotas Iris nyfunna trygghet.
Amanda Svenssons nya roman Själens telegraf är en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek. Om hur långt man kan vara beredd att gå för att rädda det man älskar. Om omöjligheten i att nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka.
Författaren
Amanda Svensson är född 1987, växte upp i Malmö och är bosatt i England sedan 2015. Hon är verksam som författare, kulturskribent och översättare. Hon skrev skönlitterärt redan i ungdomsåren och var som sjuttonåring med i finalomgången av Lilla Augustpriset.
Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly som följdes av Augustnominerade Välkommen till den här världen 2011 och Allt det där jag sa till dig var sant 2014. Hon tilldelades Per Olov Enquists pris samt Svenska Dagbladets litteraturpris 2019 för romanen Ett system så magnifikt att det bländar som även nominerades till International Booker Prize tidigare i år. Den har sålts till drygt tio länder.
Recension
Anders Kapp skriver: ”Allt vi äger har vi stulit från varandra”
Nervös, kanske till och med rädd, är jag när jag börjar läsningen; den förra boken var ju en av de bästa texter jag någonsin mött inom svensk skönlitteratur, den nivån går inte att upprepa så jag kommer naturligtvis att bli besviken. Men, en ny text av Amanda Svensson går faktiskt inte att undvika, den måste läsas. På sätt och vi är det oerhört lyxigt att få läsa två av landets bästa aktiva författare på raken, igår skrev jag om Jonas Hassen Khemiris nya Systrarna och i dag Amanda Svenssons nya Själens telegraf; bägge författarna är dessutom relativt unga, Svensson har en bit kvar till fyrtio, Khemiri nio år äldre, de kommer att kunna glädja oss med nya texter under många år framöver. Den svenska Augustjuryn har ibland misslyckats, men aldrig så grovt som 2019 när den självklara vinnaren, Ett system så magnifikt att det bländar, inte ens nominerades. Visst har boken fått den uppmärksamhet den förtjänar i andra länder men det är bara sorgligt att den inte fick det på hemmaplan av landets viktigaste skönlitterära pris. Juryn kan få ett nytt försök i år; hennes nya bok kan inte riktigt jämföras med föregångaren, den är en helt annan sort, men värd en Augustnomineringen är den, jag blev allt annat än besviken.
Läs hela recensionen här.
