April 1956: Deckarrecensenten Florence Granat segnar ner på tidningsredaktionen och beordras vila i Södern, långt från stressen i gamla Klara.

En bussresa till Rom tycks som den perfekta återhämtningen, (Döden tar semester) men knappt har de nått kontinenten förrän Florrie får onda aningar, som bekräftas av ett mystiskt dödsfall. Medan bussen rullar vidare avslöjar Florrie den ena efter den andra av medpassagerarnas hemligheter, och vid resans mål finner hon lösningen – och den eviga staden.

Carina Burman har skrivit åtskilligt om Rom och utgav 2023 “Drottningar och pretendenter. Om guldålderns deckarförfattarinnor”. “Döden tar semester” är en femtiotalsdeckare i Maria Langs och Agatha Christies efterföljd, för nostalgiker, Italienälskare och historieintresserade.

Boken är med i Låna&Läs 24/25.

BOKFAKTA: Döden tar semester

Författare: Carina Burman
Artnr/isbn: 9789100804558
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 2025
Sidor: 283 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Mått (B/H/R): 145/223/26
Vikt: 458 gram
Genre: Deckare, Spänning

FÖRFATTAREN:

Carina Burman, född 1960, är författare och litteraturforskare. Hon är oavlönad docent i litteraturvetenskap och arbetar främst som fri litteratör.

Burman debuterade 1993 med “Med min salig bror Jean Hendrich” och har sedan författat ytterligare åtta romaner, senast “God natt Madame” (2021). Ett antal av hennes böcker finns översatta till engelska, tyska, ryska och polska.

Burman har publicerat omfattande biografier över Fredrika Bremer (2001), Klara Johanson (2007) och Gösta Ekman d.ä. (2011). Med “Bellman. Biografin” återknyter hon till den forskning om äldre litteratur, som hon inledde med avhandlingen Vältalaren Johan Henric Kellgren (Uppsala, 1988). Våren 2023 utkom essäsamlingen “Drottningar och pretendenter”.

2021 tilldelades Carina Burman Schückska priset av Svenska Akademin och 2022 Stig Ramels pris. 2023 tilldelades hon Delblancpriset för sitt “framstående skönlitterära och litteraturvetenskapliga författarskap” samt Samfundet De Nios Särskilda pris. 2023 tilldelades hon Svenska Deckarakademins pris för Årets Fackbok. 2024 belönades Carina Burman med Eva Bonniers 70-årsfonds stipendium för “Drottningar och pretendenter”.

Hon har haft flera längre utlandsvistelser, som författare och forskare, däribland i Åbo, Pisa, Wolfenbüttel, Grèz-sur-Loing, Cambridge, Padua och Rom. Intresset för Rom ledde till Vi romantiska resenärer. Med Ellen Rydelius i Rom (NoK 2016).

Utöver det litterära intresserar sig Carina Burman för musik, ruiner, tidskrävande matlagning (särskilt italiensk och indisk), löpning, olika slags dans (särskilt zumba), teater och stumfilm. Sedan 1983 är hon gift med Lars Burman, överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. De bor i Uppsala, men har sommarställe utanför Norrköping. Paret har tre vuxna barn.

RECENSION: Döden tar semester

Carina Burman är en av våra favoritförfattare. När hennes Döden tar semester släpptes bestämde vi oss för att parallelläsa den och göra ett gemensamt inlägg till Bokhandlarns VeckoMagazin. Så kul! Detta är en hyllning till klassiska pusseldeckare, en blinkning till Maria Lang, Dorothy L. Sayers och Agatha Christie, där varje ledtråd och varje samtal bidrar till en atmosfär av spänning och mysterium. Underbart för nostalgiker, sådana som vi!

Handling: Året är 1956, före charterflyg, med västra Europa öppet för turistbussar. Florence “Florrie” Granat, en bildad, ”språkrik” och klipsk hjältinna, arbetar som deckarrecensent på en tidningsredaktion. Hon är överarbetad och behöver vila. Hennes chef beordrar vila söderut och har bokat Florrie på en bussresa till Rom. Vilken fantastisk framsynt chef, med tanke på tiden!

Med på resan finns ett gäng udda karaktärer, bl.a. reseledaren Elsie, mån om att allt ska bli rätt, kvartetten ”flickorna från Småland” i tidstypiska färgglada kläder och accessoarer, kulturparet Granfelt, prästen Rosin och hans ogifta dotter Vicky, det nygifta och väldigt unga paret Pettersson, den otrevlige läkaren Severin och Georg Brandt, Florries sätesgranne och sidekick extraordinär. 

Sin vana trogen, betraktar Florrie övriga medresenärer och gör sig en uppfattning om deras personligheter. Det kan även läsaren lätt göra, då författaren har lagt in en lista med namn, ålder, yrken och egenheter, samt hur personerna hör ihop. I boken finns också en karta över färdvägen. Sånt uppskattar vi läsare!

Medan bussen rullar vidare mot Den Eviga Staden genom ett krigshärjat Europa, överhör Florrie märkliga samtal bland medpassagerarna. Underliga saker börjar hända och den beskäftiga resevärdinnan beter sig något egendomligt.

Att följa med Florrie till Rom är som att befinna sig i en film. Alltså inte se filmen utan vara i den. Strosa runt i Italien, uppleva det där speciella ljuset och känna dofterna av värmen och svettiga najlonkläder. När ett mystiskt dödsfall inträffar, börjar bussresenärerna se på varandra med nya, vaksamma och misstänksamma ögon.

Florrie är en fantastisk hjältinna, ”starkskör” med skinn på näsan och huvudet på skaft. Hon är ingen ogift fröken, hon är en yrkesarbetande magister och en fena på att lösa problem.

Språket: tidstypiskt 1950-tal – helt underbart! Eller vad sägs om uttryck som tagg, najlon, plasticstol, kardan och ord som ohemult och oomkullrunkeligt.

Favoritcitat: s104) Så vart det natt, och liksom skaparen vilade jag. Hotel Seingalt hade ljuvliga bolster, och innan jag ens tänkt på att lyfta deckaren från nattygsbordet vaggades jag i Morfeus armar, likt en gondol på Canal Grandes vågor. s146) Spegeln var stor som ett tefat och enbart avsedd för att män i celibat skulle krafsa stubben av hakan.

Väder: Stekande heta dagar där vi gärna pustar ut i skuggan och jasmindoftande varma nätter. Magiskt.

Rekommenderas varmt! Detta är en trevlig läs- och reseupplevelse och den perfekta pusseldeckaren, med en allvarlig underton i klassiska miljöer. Den ger oss även en inblick i hur livet kunde vara för kvinnor under 1950-talet.

Eveline Santner och Ina Hurtig (Instagram: Wowzadelux)