Håkan Norebäck, En sista vinter

Håkan Norebäck, foto: Gabriel Liljevall
Håkan Norebäck, foto: Gabriel Liljevall

”En sista vinter” är en stark debutroman om skuld och försoning. Om en pojke som dog, och om att vända hem till något som kanske inte längre finns.
Det är blyertsgrå december och Jonny är på väg till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt bli bra.
Men när pappan plötsligt dör och familjeåkeriet måste räddas, dras Jonny in i sin brors smutsiga affärer. Minnesbilderna blir allt starkare, av den tragedi han anklagades för, av det han utsattes för som barn.
Han flyr in i sitt gamla missbruk och en morgon vaknar han blodig och förvirrad. Vad kan han ha gjort sig skyldig till? Och vem är egentligen Nino, den tystlåtne pojken som försöker närma sig honom?

Håkan Norebäck är född i Karlskrona, uppvuxen i Hultsfred och bor nu i Stockholm med sin familj. Han har haft en mängd olika jobb, bland annat fabriksarbetare, taxichaufför och brevbärare. Ord och bild som uttrycksmedel har alltid haft stor betydelse, vilket ledde till en masterexamen i fri konst. ”En sista vinter” är hans debut som författare.

Sagt om boken:
Ett sista samtal med kuratorn och Jonny Bergman släpps ut från rättspsyk där han suttit inlåst ett år. Nu vill han hem till samhället där han vuxit upp. Börja om på nytt, bort från droger och kriminalitet. Träffa mor och far, brodern som driver familjens åkeriföretag vidare. Fira jul.

Alla i byn vet att han är det svarta fåret, familjen Bergmans adoptivunge, stökig med kort stubin, dessutom färgad. Blivit kallad negerjäveln, svarting, blivit bespottad på under sin uppväxt. Han hinner knappt komma hem innan brodern ber honom köra ett stort parti knark till en langare i Stockholm.
Han vägrar, men brodern har hamnat i klorna på öststatsmaffian som hotar hans familj, fru och två små barn. Ok, säger han till slut, men endast EN körning.
Tre veckor kvar till jul dör fadern i en hjärtinfarkt, modern bryter ihop och den veke och gnällige brodern lägger allt ansvar på Jonny. Stressen gör att han börjar med droger igen. Kan inte motstå suget. Han snortar kokain, röker hasch, dricker.

Som läsare förstår jag ju att något skaver, något som hänt i barndomen. Den andre brodern som dog, bara 10 år gammal. Något som Jonny anklagar sig själv för trots att han bara var barn själv då. Men det var hans fel, han har tagit på sig skulden.

En morgon vaknar han blodig med sönderslagna knogar, förvirrad, vet inte vad som hänt. Han har haft en blackout. Samma kväll försvinner en välkänd person i samhället, byns ungdomstränare i friidrott, omtyckt av alla, men en person som Jonny hatar.Han får skulden precis som han fått för allt annat som skett i samhället genom åren.

En roman om skuld, försoning, rasism och identitet. Om en pojke som dog och om att komma hem till något som kanske inte längre finns.

Ännu en debutroman jag läser och fastnar i. Karaktärerna, handlingen och framför allt slutet. En bok som berör och blir till en bladvändare.

4/5 i betyg
Monica Gullman

Läsprov: https://vangavan.se/pdf/9789137154749_Lasprov.pdf

Bokfakta:
Isbn: 9789137154749
Förlag: Forum
Utgiven: 2020
Sidor: 271 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Kategori: Roman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *