Anders Kapp har läst och tycker till: Klas Östergrens Renegater kom ut i augusti men trots att jag med förtjusning läst de två tidigare delarna i denna ofrivilliga och över tiden utsträckta trilogi var det först när den blev Augustnominerad som tegelstenen prioriterades upp i läslistan. Det går inte att läsa Östergren utan att bli lycklig, han är en lekfull virtuos med språket, med alla dessa infall och skrönor, även om han denna gång också är argare än någonsin. Men jag blir inte lycklig på alla de 747 sidorna, långt därifrån. Frågan är om det ens är en skönlitterär roman som passar för denna nominering. Klas Östergren är definitivt värd ett Augustpris, närmast en skandal att han inte fått det tidigare, men Renegater är det inte.
Relaterade inlägg...
Aino Trosell, Gränsmark
Trosells nya samtidsroman, Gränsmark, är en storslagen berättelse från glesbygden. Folket på Finnmarken får reda sig själva precis som förr i världen. Fast numera finns det ju bilar och snöskotrar,…
Anne Swärd, Jackie
”Tidigt om försommaren, på ett försenat tåg på väg mot huvudstaden och ett nytt liv – allt börjar där. Och som om hon redan har en föraning om att någonting är på väg att ske registrerar hon alla i vagnen. Någonting i luften, hon vet ännu inte vad men om det sker kommer hon sannolikt att vara det mest uppmärksamma vittnet efteråt.”
Jonas Jonasson, Hämnden är ljuv AB
En kärleksförklaring till den fria konsten, och berättarglädje i världsklass.
Håkan Norebäck, En sista vinter
”En sista vinter” är en stark debutroman om skuld och försoning. Om en pojke som dog, och om att vända hem till något som kanske inte längre finns. Det är blyertsgrå december och Jonny är på väg till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt bli bra.
