Aino Trosell, Gränsmark

Trosells nya samtidsroman, Gränsmark, är en storslagen berättelse från glesbygden.

Folket på Finnmarken får reda sig själva precis som förr i världen. Fast numera finns det ju bilar och snöskotrar, fläckvis mobiltäckning, gevär med kikarsikten, det finns boxvin och knark och sällan förgås någon längre i ödemarken.

Brevbäraren Siv Dahlin kör längs de ödsliga vägarna. Hon har precis tagit över postrundan på Finnskogen och börjat lära känna människorna som lever härute i periferin. Hon lyssnar på musik, noterar naturen och årstidernas växlingar medan hon delar ut post. Ibland låter hon sig bjudas på kaffe.

På vinterns kallaste dag påträffar Siv en rimfrosttäckt kropp på rundan. Hon förstår att mannen är en av de nyanlända som nyss kommit till orten. Efterhand avtäcks spänningar av oväntat slag. Allt är inte heller så enkelt. Ofrivilligt blir hon indragen som vittne, som fyllechaufför, som mottagare av bikt vare sig hon vill det eller inte.

Sagt om boken

Monica Gullman har läst och recenserat.

Aino Trosell, en av Sveriges mest betydande arbetarförfattare, hon har fått många priser för sitt författarskap.

En författare jag följt och läst sedan många år. Hon har skrivit ett 30-tal böcker, de flesta kriminallitteratur. Gränsland, handlar om Siv Dahlin, 55 år, frånskild, med en vuxen dotter och ett barnbarn. Hon har fått ett vikariat som lantbrevbärare på Finnmarken.

Man får följa Siv under ett år när hon reser runt med sin postbil genom  vinterns polarkyla och sommarens myggsvärmar. Till platser som fläckvis inte har mobiltäckning. Efter några kapitel börjar jag kunna följa hennes rutt till gammelfolket som bor i de mest fallfärdiga gårdar. Det finns varken pengar eller ork att hålla efter. Där bor de tills deras dagar är över därefter får husen stå och helt förfalla, om inte barnen vill ta över, men det vill de inte.

Anna-Katarina Bengts,  bara drygt 40 år, hon är elallergiker och bor ensam med sina katter i en husvagn långt in i skogen. När Siv ska besöka henne måste hon lämna sin mobil kvar i postbilen och gå några hundra meter. Lars-Åke och hans gumma Marianne som tålmodigt väntar på att hon ska komma med dagens post. Där blir hon bjuden på kaffe och en trudilutt på dragspelet som färdkost, som också deras gamla hund Maja ylande ackompanjerar till.

Gammelpojken (75 år) Hans i Laggnäs som troget står och väntar vid sin brevlåda. Med pomadat hår och guldkedja kring halsen. Han har klätt upp sig, han brukar få lift med postbilen till sin käresta, Greta, som bor en halvmil bort längs vägen. Där hjälper han henne med diverse praktiska bestyr och som tack får han kramar och god hemlagad mat. Oskar Järndahl, han importerar sina kvinnor från öststaterna. Efter tre månader när deras visum gått ut, kör han dem på porten. Några månader senare kommer det en ny kvinna, oftast bara hälften så gammal som han är. Oskar är arg över mycket, han säger, skjut varenda jävel, han är stor varghatare, än värre blev det när vargen tog den enda varelse han hade känslor för, sin jakthund, Saga. Han är medlem i NMR och Sverigedemokraterna.

Bästa stoppet på sin runda gör hon hos Svea Svensson, där sitter hon en stund, dricker kaffe, och lyssnar på Sveas historier om bygden. Flyktingförläggningen ska också ha post, ett antal pojkar/män som väntar på besked att få stanna eller bli utvisade.
Hopplösheten hon känner där skär i henne, Bygdens innevånare vill helst inte ha dem där, de ställer bara till det, så det skrivs listor som Oskar sprider. Siv funderar mycket när hon sitter där i postbilen.

Vad kommer att hända när dessa gamlingar är borta, hur blir det med postutdelningen, bussförbindelser, vårdcentralen, närheten till polisstationer och apotek.

En bok som egentligen inte handlar om så mycket, men egentligen handlar den om VÄLDIGT  mycket.
Skrivet på Aino Trosell finstämda språk, en bok om vanliga människor i en avfolkningsbygd. Vissa är snälla och omtänksamma, vissa är galningar, sura och besvikna på sina liv. Och jag sitter där i bilen med Siv och lyssnar på musik, följer med på stoppen. Och vill inte egentligen att boken ska ta slut.

Nu är det ju delvis en spänningsroman, så vi känner att något byggs upp som vi egentligen inte vet vad det är, men något dramatiskt kommer att hända. Något som Siv anat men när det händer är det försent.

Sällan jag blivit så förtjust i en bokkaraktär som jag blivit i Siv Dahlin, hade hon funnits på riktigt hade hon kunnat bli min vän. En bok att tycka om för handlingen, naturbeskrivningarna och de udda människor som lever sina liv just där.

Monica Gullman

Aino Trosell

Aino Trosell, född 1949, har hittills skrivit 26 böcker. 2006 fick hon Ivar-Lo-priset efter att ha gett ut En gränslös kärlekshistoria, som många anser vara hennes viktigaste roman vid sidan av den historiska romanen Hjärtblad från 2010, vilken nominerades till Sveriges Radios romanpris.

Hon är också en framstående thrillerförfattare. Ytspänning belönades 1999 med Polonipriset, och 2000 utnämnde Svenska Deckarakademin hennes bok Om hjärtat ännu slår till Årets bästa svenska kriminalroman. Uppföljaren Se dem inte i ögonen nominerades till samma pris. Hon räknas som en av Sveriges stora moderna arbetarförfattare.

Aino är född och uppvuxen i Malung. Hon bor i Göteborg. Läs hennes hemsida här.