Vi måste först reda ut en sak. Vem är Jacob Lindfors?

Jag höll hårt i mina sci-fi-romaner och fantasyepos. Påhittade världar väckte mitt läsintresse. Jag ritade serier och byggde hemmagjorda dataspel. Men varje gång jag hade med mig en bok på flygplatsen hände något. Jag kunde ströva runt på Charles de Gaulle och skriva berättelser i huvudet eftersom jag inte tagit med mig något att skriva på.

Okej, jag var författare. Dags att börja hitta på egna världar.

Min första anställning blev att arbeta med säkerhetspolitik för Moderaternas riksdagskansli. Jag hade gjort militärtjänst, sommarjobbat i Shanghai och studerat rätt saker på universitetet. Även om jag jobbade hårt var partipolitik inte min grej. Den enda som upptäckte det var en kollega som tog mig åt sidan och sa: ”Du är ju smart. Du bryr dig bara inte.”

Nej, jag brydde mig inte så mycket. Jag hade mina påhittade världar som jag skrev om på kvällarna.

Men nu hade jag fått insyn i världspolitiken. Fukushima, Breivik, Krim, IS, migrationskrisen, masskjutningarna världen över, Drottninggatan.

Och en kväll kom inga fler världar. När jag satte mig för att skriva efter en lång dag på jobbet, var det vår värld som hamnade på pappret. Min son ropade i rummet intill och jag kröp ned hos honom för att han skulle somna om. Funderade på det jag nyss skrivit. Rwanda? Mordiska brottsorganisationer? Ett Sverige i kris? Det här ville jag inte skriva om. Jag ville tillbaka till mina noggrant skulpterade trygga världar.

Han somnade. Jag gick upp och fortsatte skriva Vinterpacket.

Att skriva och läsa har alltid varit en tillflykt för mig. Men det här var inte att fly, det var att konfrontera.

Jag hade inte för avsikt att skriva om människorov. Men plötsligt dök Joline upp. Jag som ansträngt mig för att inte tänka på Tova, Wilma, Lisa, Ida och andra uppmärksammade fall av unga tjejer som försvunnit och sedan hittats mördade. Och så läckte min frustration ut i texten när jag släppte fram mitt undermedvetna. Nu hade jag skapat Joline och placerat henne i hjärtat av min berättelse, omgiven av instabila våldsmän. Jag behövde ge henne förmågan att rädda sig själv.

Flera av mina romanfigurer är specialförbandsoperatörer och insatspoliser. De har som yrke att konfrontera och skydda, och besitter förmågor som jag saknar. I första hand är de människor, med familjer och privatliv. Varma personer som behandlar varandra väl. Men de arbetar med säkerhet i en osäker tid. Konflikten i det är berättarmässigt guld.

Det räcker dock inte att ha karaktärer som kan slå tillbaka. Våld är lika enkelt att skriva som att utföra. Det kostar att ta människoliv i mina berättelser. Våra problem måste lösas genom kommunikation, medmänsklighet och samarbetsförmåga. När jag skrev om texten med det i bakhuvudet, blev det en varmare och mer hoppfull berättelse.

För mig är mina karaktärer riktiga människor. Det betyder att livsfaran som hotar dem också är verklig. Det är upp till mig att ta dem ur den. Jag kommer inte att lyckas med alla. Men sådan är ju vår värld.

Jacob Lindfors, nu måste vi prata om böcker och dina bokhyllor

* Hur organiserar du din bokhylla?

Non-fiction sorterat efter författare på de lägre hyllorna. Boktegelstenar i sammanhängande serier på de övre hyllorna, omsorgsfullt sorterade antingen kronologiskt eller efter fantasyras och allianstillhörighet. Med displayljus.

* Vet du hur många böcker du har hemma?

Om mitt hus brann skulle rökdykarna behöva klättra över mina familjemedlemmar för att rädda alla mina böcker.

* Finns det några pinsamma böcker i din bokhylla?

Pinsamma för vem?

* Hur ser du på pappersböcker och digitala böcker? Vad föredrar du?

Jag har lite av ett problem gällande hur många pappersböcker jag köper. Jag vill äga dem fysiskt. Det här kan vara en pågående konflikt i vårt hushåll.

* Vilken/vilka ”klassiker” läser du om och om igen?

Sagan om ringen-trilogin, D’Artagnan-trilogin och Sven Delblancs Hedebyborna.

* Finns det någon ”klassiker” som du nog aldrig kommer att läsa?

Lolita av Vladimir Nabokov

* Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste?

Walking the Himalayas av Levison Wood

* Hur långt måste man läsa innan man får ge upp om en bok?

Man får ge upp när man vill. Jag tycker att en bok ska vara bra från början.

* Vad gör du med böcker du inte vill ha kvar?

Skänker bort. Har bara slängt en bok, för den förtjänade inte en plats i den här världen.

* Vad läser du just nu?

Jag läser The Fifth Risk av Michael Lewis för att bli klokare på vad som händer i USA just nu.

* Vilken är den roligaste bok du har läst?

Are You Experienced? av William Sutcliffe.

* Vilken bok borde alla unga människor läsa?

Den här frågan kan man ju ligga sömnlös över. Jag tror att det skrivs ungdomsböcker idag som inte fanns på min tid, som kanske ger en hälsosammare syn på hur det är att vara människa och att leva i den här världen. Vissa unga behöver tillflykt, andra behöver verktyg. Vissa skulle bara behöva en kompis. Böcker kan erbjuda allt det.

* … och vi alla, oavsett ålder?

Vindens namn av Patrick Rothfuss. Det är en fantastiskt gripande och mäktig berättelse.

* Vad är det för sorts böcker vi behöver just nu?

Vi behöver alltid alla sorter. Det viktigaste är läsandet i sig. Det lär oss att alla andra också är en ”jag”, i sina egna ögon. Hade vi däremot levt i ett sämre land eller en diktatur, är det alltid böckerna på censurlistan som vi hade behövt just nu.

* Vad kommer du ihåg av barndomars läsupplevelser, som gav dig hjärtklappning/äventyr/tröst?

Jag upptäckte Harry Potter-böckerna när jag inte hade det så lätt i skolan. Jag kommer ihåg hur jag gick in i folk och krockade med saker när jag läste trean. Kunde inte lägga ifrån mig den. Och vid slutet av sommarloven började jag längta till hösten och skolstarten med en djärvhet som jag aldrig känt tidigare.

* Vilken litterär gestalt skulle jag vilja vara?

Aragorn i Sagan om ringen. Hans liv var ett hisnande äventyr.

* Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia?

Michael Lewis. Hans specialitet är att skildra levande personers berättelser på ett underhållande sätt. Men han lyssnar inte på vad de själva tror är intressant, utan hittar alltid en egen intressant vinkel som tar läsaren till den verkliga