På sin sextonårsdag skrider Melody ner för trapporna i sina morföräldrars hus i Brooklyn. Till tonerna av Prince och iklädd en skräddarsydd klänning ser hon ut över människorna som älskar henne. Mormor Sabe och morfar Sammy PoBoy, hennes stolta pappa Aubrey och sammanbitna mamma Iris. Melodys existens har fört samman två svarta familjer från olika samhällsklasser. Att Iris tonårsgraviditet var en katastrof har man lagt bakom sig.
I sin bästsäljande nya vuxenroman följer Jacqueline Woodson en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. Familjemedlemmarnas berättelser vävs samman till en laddad familjesaga om klass och värdighet, utbildning och makt, föräldraskap och relationen mellan mor och dotter.
Recensioner
”En mästerlig släktkrönika.” Ingalill Mosander, Aftonbladet
”Hjärtskärande om USA:s blodiga historia.” Svenska Dagbladet
Caroline Nilsson har läst boken och skriver ”Jag ler. I själen och i hjärtat.” Läs hennes recension nedan.
Om livet bär en mening bor orden för att finna stigar till densamma här.
Två samhällsklasser, en familj och ett närvarande, narrativt arv. Vi möter sextonåriga Melody vars existens är ett möte mellan två svarta familjer från skilda samhällsklasser. Vi ställs inför historia med bäring från 1920-talets Södern till nutida New York. Genom berättelsen lever familjesagan, naggas relationer och tangeras ämnen såsom klass, värdighet, utbildning och makt. Här är en bok du läser snabbt men sent glömmer.
Detta är en bok om kärlek; till människan och ordkonsten. Också en bok om livet, samhället och nuets enkelhet, flyktighet och inte minst dunkelhet. Språkets poesi vaggar mig till läsupplevelsens mitt. Intimitet, intensivt och nära magiskt men milslångt från intetsägandes fåra.
Krispigheten i berättelsen möts upp av den intensiva värmen hos karaktärerna och vaggas varsamt av författarens penna ända till sista punkt. Det spritter till liv inom mig som läsare genom varje stycke.
För mig är den här boken ett handskrivet brev med längtans porto från någon som upplevt livet adresserat till den sökande människan – läsaren. Ett brev som kommer med en stor berättelse, bär på erfarenhet och är nedtecknat med en penna full av insikt.
Mellan raderna skönjer jag hur det är att leva – överleva – och styrkan som kommer av att resa sig efter varje fall. Och jag förundras över vad gränslös kärlek kan vara. Som en oumbärlig längtan. En drabbande kärlek. En oundviklig smärta. Och en oväntad käftsmäll. Samtidigt.
Tanken på att inte få uppleva denna bok gör mig knäsvag. Och jag duckar för insikten att jag först nu fyllt min bokhylla med denna skatt. Vilken läsning!
Jag ler igen. Genom märg och ben.
Caroline Nilsson
