Peter Robinson, Ett nödvändigt slut. (En Alan Banks klassiker)
Författarens tjugoandra bok om kriminalkommissarien Alan Banks. Jag läst dem alla.
Eastvale i Yorkshire är platsen. En demonstration mot kärnkraft pågår utanför kommunhuset. En demonstration där våldet blossar upp. Polis med batonger går till angrepp mot ett hundratal demonstranter. De i sin tur kastar sten och slår tillbaka. När allt lagt sig ligger en polis kvar på marken, knivmördad. Alan Banks finns i närheten, han rycker in och försöker ta tag i kaoset. Ett 30-tal demonstranter blir omhändertagna, övriga hann komma undan. Förhör inleds och att hitta kniven blir prio ett. Gruppen får hjälp av en intendent från Londonpolisen, Dirty Dicks Burgess. En person som utreder med hårda nypor, han är känd för att ta till knytnävarna i förhören. Han är också en kvinnokarl, häradsbetäckare är hans rykte. Nu blir han Banks chef i jakten på polismördaren. De drar inte jämnt men Banks biter ihop, han kör sin egen utredning i hemlighet.
Konstnärskollektivet Maggie´s Farm är extra utsatt. Där lever Mara, keramiker, Seth, snickare, Rick, konstnär och Zoe, New age tjejen, som också spår i Tarotkort mot betalning. Paul, som är lite allt i allo, pundaren som nyss släppts från häktet. Mannen som Mara tagit särskilt hand om. Mara och Seth är ett par, alla har varit med i demonstrationen utom Mara som varit hemma med Ricks och Zoes barn. Två personer från studentkåren och Dennis Osmond, medlem i diverse organisationer, bland annat en som är emot kärnkraft. De tre har varit med och organiserat demonstrationen. Intendent Burgess satsar på att det är pundaren Paul som är polismördaren. Han har varit i klammeri med polis tidigare, men Banks vill gräva djupare i de andras alibin.
Som vanligt en ytterst välskriven polisroman av Peter Robinson. Alan Banks har jag följt genom många böcker. Vet att han älskar musik, fotboll, dricka öl och varva ner med en eller två whiskey på kvällen. Självklart löser ju Alan Banks även denna mordgåta. Jag tycker att detta är en av författarens bästa i serien Alan Banks klassiker.
Jag gillar att läsa om den engelska landsbygden, hedarna, de små byarna med pubar och butiker med lokalt konsthantverk för turister.
Jag har varvat deckarläsandet med att läsa en nyutkommen feelgoodroman.
Anna Keiler, Min bästa väns pojkvän
Det är hennes fjärde bok i genren, feelgoodlitteratur.
Caroline har blivit dumpad av sin man på självaste nyårsafton. Han talade om att han vill skiljas, han har träffat en tjej som är roligare och häftigare. Sakta har hon kommit tillbaka, tack vare kompisen Jennie som också är hennes arbetskamrat. En levnadsglad tjej som gillar att festa, dejta och ta dagen som den kommer. En dag på demensboendet, där Carros farmor bor, träffar hon en man som får det att pirra till i kroppen. Han är där för att besöka en annan dement äldre dam. Han har en ring på sitt finger, så Carro förstår att han är gift. Jennie tjatar att hon måste börja dejta, hitta en ny kille. Hon övertalas till slut om en middag med Jennie, hennes nye kille och hans bästa kompis. Den nye pojkvännen visar sig vara killen hon träffat på demensboendet, men nu utan ring på fingret. Adam heter han, han är snickare med eget företag. Carro älskar att baka, nu vill hon riva ut det gamla köket i huset hon köpt vid skilsmässan. Nytt kök ska på plats, hon har anlitar en hantverkare för detta. Vem dyker upp för att riva köket om inte Adam. Jennies nye pojkvän. Killen hon är på väg att bli förälskad i, något som absolut inte får hända.
Nu är ju det här en feelgoodroman så det slutar gott. Men vägen dit blir lite snårig att följa. Allt är inte så givet när det gäller kärlek. Detta har författaren lyckats bra med att förmedla i sin roman, och det blev en bladvändare för mig, ville ju läsa om hur de lyckades reda ut allt det trassliga.
Monica Gullman
